Ja, jag har läst vidare på bloggen som jag skrev om igår... om alla drömmar.
- Att folk ska veta vem hon är.
- Få Sveriges största blogg.
- Att vara med på omslaget på någon tidning.
Och många fler drömmar.
Varför vill man att folk ska veta vem man är...
varför vill man att bloggen blir störst/stor...
varför är drömmen om att var på ett omslag så viktig?
För att bli godkänd/känd av andra? Att "bli någon" genom det man gör?
Man
är väl inte det man
gör! Oh... jag har ju skrivit om det så många gånger.... för vad händer den dagen det man
gör är borta? Är man ingen då?
Varför måste målet vara att allt ska bli perfekt och att man själv är perfekt... (vilket det ofta skrivs om i bloggar) och att man ska blir känd?
Varför räcker det inte med att var OK... och tycka att det är bra? Varför måste man tycka att man är störst, bäst och vackrast hela tiden... eller att det är målet? Räcker det inte med att man är den man är...
unik... alla människor är unika.
Jag, gamla käringen är inte vackrast/smalast i hela världen... men jag tycker att jag är jädrans shysst ändå. Jag är inte bäst i hela världen på allt jag gör... men det passar
mig. Jag skiter i vad andra tycker och tänker om mig.... för jag vet vem jag
är... och det jag
är, är som sagt inte det jag gör, ser ut eller presterar... ja, jag tycker att jag är rätt OK.
Många unga borde lära sig...
"not to please everone"... och utgå ifrån vad andra eventuellt tycker... vilket de förmodligen inte ens gör.
Hur kom jag hit? Jo, jag gick... eller rättare sagt.... sprang med en j*vla fart "in i väggen"... och var tvungen att ta tag i alla mina "issues"... med hjälp av läkare, psykolog och Försäkringskassa. Skrev rätt mycket om det för några år sedan. Så idag är jag stark.... om än inte störst bäst och vackrast... jo, jag är bäst för mig själv.
Over and out/Mamselamsen
Uppdaterad.Och att vilja ha en stor blogg... jag fattar inte. En gång i tiden... kanske just när många av dessa tonårstjejer nyss lärt sig läsa, låg jag bland de tio-tolv mest lästa i Sverige... och en sådan stress har jag aldrig varit med om förut. Jag blev min blogg.... allt jag gjorde byggde på bloggen... allt jag drömde handlade om bloggen.. och hur jag skulle kunna bibehålla och helst öka mitt läsarantal. Det är nog en av de mest stressande situationer jag varit med om. Därför bestämde jag att det fick vara nog. Jag tog bort mig själv från alla topplistor och gjorde ett långt uppehåll. Och när jag bloggar idag... tja, då är det något alldeles särskilt om jag passerar 1000 läsare om dagen... fast mitt mål är inte att öka... utan bara skriva om det som känns viktigt för mig... och ibland är det inte ens viktigt... utan bara en massa skit.
SKÖNT!Förut blev jag lite irriterad över att ingen kommenterade, när det var så pass många som läste. Men vet Ni... det spelar ingen roll längre.
(Här skulle det vara en smajli... men jag sysslar ju inte med sådant längre... juh.)