Jag brukar inte skriva jättemycket om andra bloggar... om det inte handlar om den där Blonda saken förståss.
Men idag kommer jag att göra det. Jag följer inte många bloggar, men en speciell har jag följt en tid, bara för att tjejen som skriver den har berört mitt hjärta. Jag tänker inte länka till den, för uppmärksamhet är det sista hon behöver just nu. Hon mår inte bra och för ett par dagar sedan stod hon inför valet leva eller inte leva längre.... och var mycket nära att ta steget över till andra sidan. Men nu tack o lov skedde inte detta. Dock hann hon i sin desperation skriva ett avskedsbrev där hon bad om förlåtelse till olika personer. Så ledsamt och så tragiskt... men som sagt nu behövdes inte detta brevet, då hon fick hjälp.
Men det som upprör mig som fasen, är en kommentar som hon fick... men det var från en som tydligen är vän med denna tjejen. Hon skrev något liknande detta: "Jag hade tänkt att skriva att det var synd om dig, men så såg jag att mitt namn inte fanns bland de som du bad om ursäkt i avskedsbrevet... jag som står dig så nära... så nä."
Jag gick i taket... och även Camilla.
Vad i helvete är det för en vän?
Hade jag varit mamma till bloggerskan, hade jag förbjudit henne att överhuvud taget ha kontakt med den som kallar sig vän. För ska bloggerskan överhuvudtaget ha en chans att återhämta sig... och försöka hitta tillbaka till ett lyckligt liv, är det just sådana personer som man inte ska umgås med... folk som försöker ge dåligt samvete för att de inte får stå i centrum.
Sen gick jag in på den där "vännens" blogg... hon som står så himla nära. Inte ett ord om sin jättenära vän... eller att hon mår dåligt av det. Nä, bara jättegulliga foton på sig själv i tomteluvor och så.
Herre Gud... jag blir så upprörd!
Om du bloggerskan läser här.... välj bort de personer som försöker ge dig dåligt samvete.... det är det minsta du behöver nu. Och du har ingen anledning överhuvudtaget att be denna "vännen" om ursäkt för att du inte skrev hennes namn mitt i din desperation. Jag hoppas du förstår mitt i ditt dåliga mående med allt vad det kan innebära av "felreaktioner"... att det din s.k. vän gjorde är rent åt helvete!
Over and out/Mamselamsen
Men det som upprör mig som fasen, är en kommentar som hon fick... men det var från en som tydligen är vän med denna tjejen. Hon skrev något liknande detta: "Jag hade tänkt att skriva att det var synd om dig, men så såg jag att mitt namn inte fanns bland de som du bad om ursäkt i avskedsbrevet... jag som står dig så nära... så nä."
Jag gick i taket... och även Camilla.
Vad i helvete är det för en vän?
Hade jag varit mamma till bloggerskan, hade jag förbjudit henne att överhuvud taget ha kontakt med den som kallar sig vän. För ska bloggerskan överhuvudtaget ha en chans att återhämta sig... och försöka hitta tillbaka till ett lyckligt liv, är det just sådana personer som man inte ska umgås med... folk som försöker ge dåligt samvete för att de inte får stå i centrum.
Sen gick jag in på den där "vännens" blogg... hon som står så himla nära. Inte ett ord om sin jättenära vän... eller att hon mår dåligt av det. Nä, bara jättegulliga foton på sig själv i tomteluvor och så.
Herre Gud... jag blir så upprörd!
Om du bloggerskan läser här.... välj bort de personer som försöker ge dig dåligt samvete.... det är det minsta du behöver nu. Och du har ingen anledning överhuvudtaget att be denna "vännen" om ursäkt för att du inte skrev hennes namn mitt i din desperation. Jag hoppas du förstår mitt i ditt dåliga mående med allt vad det kan innebära av "felreaktioner"... att det din s.k. vän gjorde är rent åt helvete!
Over and out/Mamselamsen
3 Kommentarer:
Jag förstår vad du menar och håller med, man måste vara insatt i hur det är att vara sjuk för att kunna bemöta någon som mår så där på ett underlättande sätt!
Dock tror jag inte du underlättar för henne, låt henne reflektera själv. Läskigt att randoms ska tolka det hon skriver och sedan diskutera det i kommentarsfältet. Det är också fel fel fel.
Jag tycker du kan ge positiv feedback som du gjort, men klanka inte ner på andra som försöker på sitt sätt, stämningen blir bara negativ. Det är inte lätt för någon och jag tror du är klokare än att vara nedlåtande åt andra som engagerar sig.
Nedlåtande?
Precis, nedlåtande.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka