Några kommer säkert att hoppa högt nu.

Att hjälpa andra, när man själv av många olika anledningar inte mår bra... det är det många som gör. För det är ju så otroligt mycket lättare att ta tag i andras problem, istället för sina egna.

En gång för ganska många år sedan såg jag en statistik från en undersökning om hur det stod till med människor som jobbade inom vården, var psykologer, kuratorer och jobbade inom socialtjänsten. (Jag har försökt att hitta den på Internet, men misslyckats.)

Men hur som helst, den undersökningen visade på att väldigt många av de som jobbade i "omhändertagande-yrkena" hade av olika anledningar ett mer eller mindre rörig psykiskt mående i ryggsäcken.

Ni behöver inte gå i taket... för alla har det inte... bara att statistiken visade att i förhållande till andra yrken så var så var de förvånansvärt många. Många som hellre försöker hjälpa andra istället för sig själva... det är ju liksom lite lättare.

Och vad vill jag ha sagt med detta? Inte aning.

Over and out/Mamselamsen