Ibland blir jag lite rädd.
Ja, jag har läst vidare på bloggen som jag skrev om igår... om alla drömmar.
- Att folk ska veta vem hon är.
- Få Sveriges största blogg.
- Att vara med på omslaget på någon tidning.
Och många fler drömmar.
Varför vill man att folk ska veta vem man är... varför vill man att bloggen blir störst/stor... varför är drömmen om att var på ett omslag så viktig?
För att bli godkänd/känd av andra? Att "bli någon" genom det man gör?
Man är väl inte det man gör! Oh... jag har ju skrivit om det så många gånger.... för vad händer den dagen det man gör är borta? Är man ingen då?
Varför måste målet vara att allt ska bli perfekt och att man själv är perfekt... (vilket det ofta skrivs om i bloggar) och att man ska blir känd?
Varför räcker det inte med att var OK... och tycka att det är bra? Varför måste man tycka att man är störst, bäst och vackrast hela tiden... eller att det är målet? Räcker det inte med att man är den man är... unik... alla människor är unika.
Jag, gamla käringen är inte vackrast/smalast i hela världen... men jag tycker att jag är jädrans shysst ändå. Jag är inte bäst i hela världen på allt jag gör... men det passar mig. Jag skiter i vad andra tycker och tänker om mig.... för jag vet vem jag är... och det jag är, är som sagt inte det jag gör, ser ut eller presterar... ja, jag tycker att jag är rätt OK.
Många unga borde lära sig... "not to please everone"... och utgå ifrån vad andra eventuellt tycker... vilket de förmodligen inte ens gör.
Hur kom jag hit? Jo, jag gick... eller rättare sagt.... sprang med en j*vla fart "in i väggen"... och var tvungen att ta tag i alla mina "issues"... med hjälp av läkare, psykolog och Försäkringskassa. Skrev rätt mycket om det för några år sedan. Så idag är jag stark.... om än inte störst bäst och vackrast... jo, jag är bäst för mig själv.
Over and out/Mamselamsen
Uppdaterad.
Och att vilja ha en stor blogg... jag fattar inte. En gång i tiden... kanske just när många av dessa tonårstjejer nyss lärt sig läsa, låg jag bland de tio-tolv mest lästa i Sverige... och en sådan stress har jag aldrig varit med om förut. Jag blev min blogg.... allt jag gjorde byggde på bloggen... allt jag drömde handlade om bloggen.. och hur jag skulle kunna bibehålla och helst öka mitt läsarantal. Det är nog en av de mest stressande situationer jag varit med om. Därför bestämde jag att det fick vara nog. Jag tog bort mig själv från alla topplistor och gjorde ett långt uppehåll. Och när jag bloggar idag... tja, då är det något alldeles särskilt om jag passerar 1000 läsare om dagen... fast mitt mål är inte att öka... utan bara skriva om det som känns viktigt för mig... och ibland är det inte ens viktigt... utan bara en massa skit. SKÖNT!
Förut blev jag lite irriterad över att ingen kommenterade, när det var så pass många som läste. Men vet Ni... det spelar ingen roll längre. (Här skulle det vara en smajli... men jag sysslar ju inte med sådant längre... juh.)
- Att folk ska veta vem hon är.
- Få Sveriges största blogg.
- Att vara med på omslaget på någon tidning.
Och många fler drömmar.
Varför vill man att folk ska veta vem man är... varför vill man att bloggen blir störst/stor... varför är drömmen om att var på ett omslag så viktig?
För att bli godkänd/känd av andra? Att "bli någon" genom det man gör?
Man är väl inte det man gör! Oh... jag har ju skrivit om det så många gånger.... för vad händer den dagen det man gör är borta? Är man ingen då?
Varför måste målet vara att allt ska bli perfekt och att man själv är perfekt... (vilket det ofta skrivs om i bloggar) och att man ska blir känd?
Varför räcker det inte med att var OK... och tycka att det är bra? Varför måste man tycka att man är störst, bäst och vackrast hela tiden... eller att det är målet? Räcker det inte med att man är den man är... unik... alla människor är unika.
Jag, gamla käringen är inte vackrast/smalast i hela världen... men jag tycker att jag är jädrans shysst ändå. Jag är inte bäst i hela världen på allt jag gör... men det passar mig. Jag skiter i vad andra tycker och tänker om mig.... för jag vet vem jag är... och det jag är, är som sagt inte det jag gör, ser ut eller presterar... ja, jag tycker att jag är rätt OK.
Många unga borde lära sig... "not to please everone"... och utgå ifrån vad andra eventuellt tycker... vilket de förmodligen inte ens gör.
Hur kom jag hit? Jo, jag gick... eller rättare sagt.... sprang med en j*vla fart "in i väggen"... och var tvungen att ta tag i alla mina "issues"... med hjälp av läkare, psykolog och Försäkringskassa. Skrev rätt mycket om det för några år sedan. Så idag är jag stark.... om än inte störst bäst och vackrast... jo, jag är bäst för mig själv.
Over and out/Mamselamsen
Uppdaterad.
Och att vilja ha en stor blogg... jag fattar inte. En gång i tiden... kanske just när många av dessa tonårstjejer nyss lärt sig läsa, låg jag bland de tio-tolv mest lästa i Sverige... och en sådan stress har jag aldrig varit med om förut. Jag blev min blogg.... allt jag gjorde byggde på bloggen... allt jag drömde handlade om bloggen.. och hur jag skulle kunna bibehålla och helst öka mitt läsarantal. Det är nog en av de mest stressande situationer jag varit med om. Därför bestämde jag att det fick vara nog. Jag tog bort mig själv från alla topplistor och gjorde ett långt uppehåll. Och när jag bloggar idag... tja, då är det något alldeles särskilt om jag passerar 1000 läsare om dagen... fast mitt mål är inte att öka... utan bara skriva om det som känns viktigt för mig... och ibland är det inte ens viktigt... utan bara en massa skit. SKÖNT!
Förut blev jag lite irriterad över att ingen kommenterade, när det var så pass många som läste. Men vet Ni... det spelar ingen roll längre. (Här skulle det vara en smajli... men jag sysslar ju inte med sådant längre... juh.)
postad av Vi på Kantarellen klockan 11:54 fm
7 Kommentarer:
De är tyvärr barn av sin tid. "Offer" för medie- och kändiskulturen. Idol, Robinson, Big Brother m.m.
Man behöver inte kunna något för att "bli" något idag. Man behöver "bara" synas i media.
För att göra det måste man se ut på ett visst sätt, enligt mediamallen av skönhet (helst så mycket implantat, läppförstoring och botox (när man är 23), fixade och blekta tänder, som möjligt för att skönhetsindustrin och media ska tjäna så mycket pengar som möjligt) så är allt fixat. Då "duger" man. Speciellt om man är tjej.
Jag skulle INTE vilja vara ung idag. Det var jobbigt nog när jag växte upp, nu verkar det vara fruktansvärt. Hu.
Det gör mig så förbannad. Att skönhetsindustrin, media, modeindustrin osv, lever på att förmedla bilden av att vi inte duger som vi är så att de kan sälja "självkänsla" och "självförtroende" till oss. Och att den sitter i hur vi ser ut, vad vi gör och vad vi väger och har på oss.
Det är business. Det handlar om pengar. Som allt annat. Västvärlden är helt lost.
Ja! Det gäller att vara stark och medveten för att inte gå på den "lögnen".
Du vill fortfarande att folk ska kommentera...=)
Bra att jag kommenterar då va??
=)
Hahaha.... L Y S A N D E !
Läste vad du skrivit på Emmas hemsida , du hackade ner på Mimmi. Du är vuxen, borde ta mig fan visa det också. Hacka inte på ngn som verkligen funnits för E. Känner båda mkt väl. Och du, vill någon ta livet av sig, berättar man inte det för hela världen, vi vet att E skriker på hjälp, men inte sån skithjälp som du stödjer henne med genom att tracka hennes bästa vänner.
OK... på vilket vis har jag hackat ner?
Så du tycker att det var rätt och riktigt det den dom jag kallar s.k. vännen skrev.
Nä du... jag håller på Emma... inte på de som försöker ge henne dåligt samvete... vilket hon uppenbarligen fick.. i och med att hon började be alla om ursäkt för att hon inte var medveten nog att av rättviseskäl skriva upp alla... och förmodligen mådde ännu sämre av det.
Men vet du vad... jag skulle kunna ha mycket att ge Emma... är ju ingen duvunge vad gäller det hon går igenom, men jag tänker inte göra det. Hoppas istället att det finns folk i hennes närhet som verkligen hjälper henne. För just nu tyckeer jag att hon är på helt fel väg... med tanke på vad hon skriver i sin blogg. Jag hoppas verkligen hon orkar.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka