Detta om att ständigt höja kraven.

Förr, var man lycklig och nöjd om man hade en armbandsklocka.

Nu... enligt reklamen, ska man ha en klocka för varje tillfälle... och det finns säkert någon som som tycker att det är normalt.... och att det i princip är som ett måste.

Jag har för flera år sedan bloggat om detta att kraven på det materiella ständigt höjs. Detta slentriankonsumerande/slösande är vardagsmat.

Det tror fan, att lönen är slut långt innan nästa kommer.

Mår människor så dåligt att de hela tiden måste köpa sig en stund av "lycka"?

Jag vet inte... men jag ställer inte upp på det.

Over and out/Mamselamsen, förmodligen en blivande bohem.

Sista dagen som Sörmlänning

Känns lite nostalgiskt.... och ofattbart härligt. Jag vet att vi kommer att vara saknade av några... och vi kommer att sakna dem. Men vá fasen... vi är ju bara fem timmars bilresa från varandra... eller ett telefonsamtal.

Idag packar vi det sista... monterar ner de få möbler som vi har här i U-M:s hus.... resten är ju magasinerade ute på Hammartorp.

Imorgon kväll är vi Smålänningar igen... så underbart härligt att komma hem... även om första natten kommer att spenderas på hotell... närmre bestämt vårt gamla hotell och vandrarhem... alias Hispan.

Såååå.... imorgon eftermiddag/kväll... efter att flyttgubbarna är klara och har kört... sätter vi oss i bilen.... sätter på Elizas och Playtones och börjar pumpa. Dansbandsmusik i bilen, när man har över 40 mil framför sig, is the shit. Vi skrålar... vi gapar... vi skriker och milen försvinner i ett nafs. (Tack Millan för alla skivor som vi får genom dig.)

Näha.... nu när huvudvärken efter gårdagens kräftskiva är borta är det kanske dags att börja ta tag i lite grejor... typ klä på sig... och drömma om tisdagen... när vi på riktigt har flyttat in.

Då ska jag Bubbla! Både kroppen och med bubblor som finns i flaska... som hälls i kroppen. Totalbubbling! En typ av holistiskt tänkande.... tyyyyp.

Over and out/Mamselamsen, smått euforisk.

Jag är ett ämne för True talent.

"Det spelar ingen roll vad du har för frisyr".
"Det skiter i vad du har för jävla kläder".
"Det spelar ingen roll vad du kommer ifrån".

Herre Gud.... jag uppfyller ju alla kriteierna.

Kläder som en uteliggare, håret är mer än lovligt spontant.. och snart är jag en snål Smålänning.

Som klippt och skuren på alla vis... faktiskt helt perfekt!

Hm... sen var det ju en liten sak till. Rösten!

Whiskyröst.... kan det vá nått?

Måste fundera på det.

Over and out/Mamselamsen

Att blogga igen,

Känns jättekul. Jag har en räknare, men glömt inloggningen... och tänker inte ta reda på den heller. Aldrig mer vill jag känna stressen av att kolla på hur många som läser här. De kan vara två (Jessica och Camilla) och det kan vara fler.

Denna gången ska jag blogga för min skull!

Fast det kommer att bli bättre när jag har mina kameror, som just nu befinner sig väl nerpackade i Skogen i Småland... kommer till "väders" igen.

Jaa, jag ska blogga... men jag kommer inte att bli en bloggare. Been there, done that.... och aldrig mer.

Fast jag borde ha ett foto på detta inlägget..... hm.... ska leta lite på datorn. För varje inlägg ska alltid ha minst ett foto.


En ofattbart jättedöd mus! (Musen led inte under fotograferingen, den dog med ett "kapoff" i februari. För vad fasen hade den under diskbänken att göra?)

Varför denna bilden? Inte en aning.... men det var det första fotot som dök upp bland Mina bilder. Jaa... så jäkla upplyftande är mitt bildarkiv just nu.

Over and out/Mamselamsen

Facebook och alla dessa sockersöta och positiva optimister,

Facebook är väldigt roligt... man kan ha indirekt och direkt kontakt med människor. Själv skriver jag mest en massa oväsentligheter... men det finns en sak jag inte ägnar mig åt i alla fall.

Positivitetsfanatism!

Alla... nästan alla framställer sina liv som den värsta sockerdrömmen.... många slänger ur sig... hela tiden.... "Bakom molnen skiner alltid solen".... det gör inget det regnar, bara du bär solen inom dig.... alla älskar dig, du vet bara inte om det... livet är underbart... och detta omringat av en sjuhelvetes massa hjärtan. För att inte tala om allt som ska kopieras.... om man har en bra karl, om man man fina barn.... om man känner folk som har alla möjliga olika sjukdomar... om de inte rent av är döda. Ja, då fan ska det kopieras... helst med alla dessa jävla hjärtan.

Varför?

Jag är den borne optimisten och för mig är nästan ingenting omöjligt... men skulle aldrig hålla på att spy ur mig "klokheter" eller "upplyftande" grejor på FB.... hela tiden! Många av de statusuppdateringar jag läser på FB får mig att undra. Vem försöker de övertyga? Andra eller sig själva? Jag läser in mycket hyckleri ibland.... och tror att det sitter en jäkligt deppig person framför skärmen. Sluta med det... var ärlig istället!

Jag är väldigt positiv och optimistisk... men ibland sprutar det negativism och deppighet ur mig. En fantastisk kombination som håller mig alert. Man uppskattar de stunder av tillfredställelse... t.o.m. lycka som dyker upp... och man kan se problem från fler håll.

Så till alla Er "Positivetsfanatiker"... här kommer ett citat från mig.

<3 <3 <3 <3 "Idel solsken, ger öken". <3 <3 <3 <3

Over and out/Mamselamsen

New bitch... on the prowl.

Jag är inte helt säker... men jag tror att bitchigheten är genetisk. Det verkar som att jag fört över den till mina döttrar... i detta fallet Camilla... och jag tror att hon kommer att få på fan, när de s.k. Storbloggarna upptäcker detta uttalande. Och de kommer att göra det... för det kommer att sändas på något "TV-sätt" ikväll.

Då Explorer vägrar ta inbäddningen av klippet.... får det bli en Fullänk.

http://youtu.be/LpjCL3FnuEE

Hon är bitchig.... men hon har rätt! Det tycker jag i alla fall.

Over and out/Mamselamsen

Skogen!

Mina vänner på FB vet vart vi flyttar... men jag har förstått att jag fortfarande har en och annan läsare som inte florerar där.

Vi flyttar alltså till Skogen... ett litet rött hus. Fast så jäkla litet är det förståss inte... 178 kvadrat... så ungar, katter och annat löst folk kommer att få plats.

Huset är helt renoverat... och.. jag kommer äntligen att få mitt badkar.... bubbelbadkar... med inbyggd massagedusch. Jag kommer även att få min vedspis i köket... och diverse andra kakelugnar. Ett stort kök med en gigantisk matplats. Tja, det var nog det som avgjorde det hela.

Att sedan priset var på gränsen till skamligt lågt.... och att åkgräsklipparen ingick i priset... gör ju inte jätteont.

Så på tisdag (flytten går på måndag) kommer vi att intaga detta "slott" i skogen... och innan septembers utgång... har Stephan monterat upp alla yttre juldekorationer... och de som känner oss, vet ju hur mycket det är. Han gör det då... för han vill inte frysa arselet av sig i november. I år kommer vi att kunna få upp allt!

Scheeeezuz!

Over and out/Mamselamsen

BTW... svampskogen ligger vid tomtgränsen. Kan det bli bättre?

Fortsätter att knyta.

Det är ju trots allt bara fem dagar kvar tills vi flyttar hem till Skogen igen. Ägnar dagen åt att tvätta... nån jäkla smutstvätt ska inte dras med till Småland... om man då bortser från den rååååsa dunjackan... den som legat i tvättkorgen i fyra år.

Mellan maskinerna, ägnas dagen åt att hurtbulleri light. Ibland är det "tur" att man har en dotter med stor erfarenhet av sjukdomar och olyckor. Fick asbra tips av henne igår om att bygga upp mitt slöa och förslappade knän igen. På med Muppskorna och sen ägnar jag mig åt att stå på ett ben... likt en hjärndöd Flamingo inne på Parken zoo. Shiiiit... funderar starkt på att stajla upp mig i min leopardmönstrade Onepiece... och bli het, hetare, hetast. Det sägs ju att man tränar bättre om man känner sig snygg.

Fast snygg är jag ju ändå. *Grundsnygg!

Bá så Ni vet!

Over and out/Mamselamsen



* Grundsnygg.... snygg i precis alla lägen.... särskilt innan man duschat, sminkat sig... borstat tänderna på morgonen.

Äntligen....

... fick jag träffa en läkare... öga mot öga. Hon läste alla mina journaler, som ju finns utspridda över hela Eskilstuna landsting. Hon kollade över mig... och sist men inte minst... gav mig svar på alla mina frågor.

1. Det onda i njuren får jag stå ut med, så länge den pyttelilla stenen ligger kvar. Ska dricka runt två liter om dagen, så uschlingen spolas ut. Sicken tur att jag har min sörja med örter att klämma i mig.
2. Ingen svamp i munnen längre. Så i fortsättning fixas svampar från skogen
3. Blodtrycket fenomenalt... som en vital och hormonstinn tjugoåring.
4. Pulsen helt OK.
5. Knä... behöver tränas upp. Skittrist!
6. Hela jag behöver tränas upp.... finns inga som helst hinder för att börja styrketräna igen... börja springa när knäet känns OK. Ska bara känna efter hur kroppen tar det... ingen kanonidé att dra igång med milen på en gång igen... kanske.
7. Ny smärtlindring... njuren gör ju trots allt ganska ont ibland. Fast jag är en envis och stenhård käring... så förmodligen kommer de att få stanna kvar i sina förpackning... till den dagen, om Stephan får migrän. De lär visst vara skitbra även för det. Diklofenak 50mg... är tydligen en mirakeltablett.

Sååå... alla goda råd om att jag ska vila... far åt h*lv*te! Jag har vilat nog... nu ska käringen tebaks till superformen för en och en halv månad sedan. Och vi börjar med en långsam promenad till till soptunnan... med två soppåsar... och på vägen ska jag träna mina biceps genom att curla soppåsarna.

Vá f*n... man måste ju börja nånstans... för alla mina vanliga träningsgrejor finns ju redan i Kopparfly.

Over and out/Mamselamsen, en stenhård en.

Att komma tillbaka.

Ja, jäklar vilken resa det har varit den sista månaden... och jag har en ännu längre resa framför mig. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att man kunde tackla av så himla fort, bara för att man varit sjuk i en månad. Ja ja... en himla massa annan skit som kom på köpet också... förståss.

Jag har tappat flera kilo i vikt... bara muskler! Mina överarman... efter att triceps har gått upp i rök... ser ut... typ... så här. Sorgligt!



Men nu jädrar i min låda, ska jag tillbaka.... och bli ännu mer vältränad än innan jag blev sjuk. Mitt första steg är att gå småsmå promenader många gånger per dag... muskler och senor måste börja begripa att de inte är döda... särskilt i knäna... de har nog fasen tagit mest stryk av att inte användas.

När vi flyttat ner till Skogen, ska det byggas ett gym. Rum finns... hantlar finns... gåband finns... gummiband finns... Pilatesboll finns. Nu fattas bara en roddmaskin, skivstång och en egen PT. Den sistnämnda ska helst vara portabel och gratis... en som man bara kan ställa in i en garderob när man är trött på den.

Det känns som att ett helt nytt liv väntar bakom hörnet.... ett liv där inget ska tas för givet...

... särskilt inte hälsan!

Nu... dags för ännu en mikropromenad.

Over and out/Mamselamselamsen, en tarm och en envis jävel.

Dags att börja knyta ihop säcken.

Snart har femton månader gått som Eskilstunabo. Att vi hamnade här, var typ av en händelse. Vi hittade ett litet hotell och bestämde oss på stört. Att detta sedan sammaföll med att min far opererades... och det tillstötte mycket allvarliga grejor efter det, gjorde att vår flytt hit... hem till hans hem, blev en nödvändighet.

Vi har jobbat med hotellet samtidigt som jag har varit med att rehabilitera min far. Fick börja från början... lära honom gå igen, ge honom matlusten tillbaka... följa med honom på alla alla besök utanför hemmet, tandläkare, hörcentral läkarbesök... se till att få igång en fungerande hemtjänst. Helt enkelt få min far och hans liv att börja fungera igen.

Nu är han tillbaka och klarar sig med enbart hemtjänst några gånger om dagen. Vi har sålt hotellet... och nu drar vi oss hemåt igen... hem till Småland. Nästa måndag går flyttlasset. Hurra!

Hur har då året varit?

Inte lätt! Det är inte lätt att flytta in hos någon, medan hela ens egna bohag är magasinerat. Inte lätt att ha... i alla fall i början... jour 24 timmar om dygnet. Mer än en gång har jag fått kasta på mig kläderna mitt i natten och åkt till akuten. Ja, det har varit helvetesjobbigt... särskilt psykiskt. Men... jag vet att jag och Stephan har gjort allt för min far under de 15 månader vi bott här... och det känns jävligt bra!

Men nu är det dags att vi skaffar oss ett eget liv och hem igen.... och det sker nästa måndag.

Kopparfly... here we come.