Klasskillnader.

I DN idag skrivs det om klasskillnader i Sverige och att elever från bruksorter har sämre betyg än övriga Sverige. De orter som beskrivs i artikeln är orter som har/har haft stor gruvnäring och föräldrar har jobbat inom detta.

Och jag är inte alls förvånad över att ungdomarna går i samma/likande spår som föräldrarna och omgivningen. Varför plugga, när samtal om bl.a. högre utbildning aldrig kommer upp vid middagsbordet eller bland kompisarna. Visioner om något annat existerar liksom inte i hjärnan.

Det sägs att alla har samma förutsättningar till högre studier i Sverige och så är det....i praktiken, men inte i verkligheten. Jag vet en kille som bestämde sig för att göra en klassresa och var den första i släkten som började plugga på universitet och han hade det inte lätt. Inte nog med att han kände sig främmande i den akademisika världen med dess nya vokabulär, han blev även ifrågasatt hemma för sitt val att plugga, istället för att ta ett rejält jobb och tjäna pengar. Så den klassresa han till slut gjorde, var inte helt enkel med press från alla håll, men han gjorde den och jobbar idag på ett universitet i Sverige.

Så, vad ska man göra åt det? Antingen accepterar man att man blir påverkad av sin omgivning eller så plockar vi fram Platons gamla skrifter och låter alla barn växa upp i en värld utan kunskap om sina biologiska föräldrar... låter barnen bo på en avskild plats och uppfostras av sköterskor.

Men å andra sidan finns det idag många barn som i princip lever efter Platons filosofi. Barn som tillbringar det mesta av sin vakna tid på förskola. Fast då uppstår ju andra problem, som barns ohälsa.

Jösses! Hur vi än vrider och vänder oss, så har vi ändå den där förbaskade rumpan där bak.

Over and out/Mamselamsen