Söndag och Piaf på stereon.

Jag är inte den som brukar ha för vana att gå på bio, men en sak är helt klar. När filmen om Edit Piafs liv går upp på biograferna kommer jag förmodligen att ha varit den som sovit utanför dörrarna till Fokets hus här i Nybban, natten innan premiären.

Edit Piaf! Eller Édit Giovanna Gassion som hon egentligen är döpt till, har alltid varit den största artisten och sångerskan i mitt liv. (Till skillnad från andra som uppträder, som bara är sångerskor.... tja, vissa här vet ju vem jag menar)

Och vilket liv hon hade... hon uppträdde med sin far på gatorna, hon var både blind och döv under en tid av sin barndom. När hon efter ett, vad de då sa mirakel, blev frisk åkte hon på en pilgrimsfärd. Alltså, jag kan skriva hur mycket som helst om hennes turbulenta liv, men jag tycker det är bättre att se filmen eller ännu hellre läsa "Piaf" som är skriven av hennes halvsyster Simone Berteaut. Själv har jag bara i bokhyllan, boken om halvsysterns liv på Paris bakgator,

Ja, Edit Piaf var min ledstjärna som artist i ungdomsåren och när jag var sexton-sjutton år åkte jag runt och uppträdde med nästan enbart hennes sånger. Fick t.o.m. till de riktigt rullande franska rrrrr:en. Vem kan låta bli att älska "Je ne regret rien".... "La vie en rose".... "Milord"...

Och här är Bosse och jag innan vi vi drog iväg på ett gig under de åren. Förmodligen till nån mysko Folkets park i Sparreholm eller Dunker.

Tjusiga som få, med platådojjorna på.... och gigantiska glajjer! Lika svartklädd och mystisk som Edit. :-D Dock tror jag inte att jag lyckades pressa ur mig samma smärta i rösten.... för livet lekte ju då.

Herre Gud, det är över 35 år år sedan!

Over and out/Mamselamsen, som idag har ett tonomfång på ungefär en halv oktav.



Skulle nu någon vilja ha "samma" röst fast med modernare musik rekommenderas Mireille Mathieu. En lika djävulskt bra sångerska... dock är hon lika spontan som en sengångare på scenen. (Alltså en sångerska, men ingen artist)