Bloggen går upp ....och bloggen går ner.
Upp går den på räknaren.
Och ner går det för min lust att skriva. Jag börjat fundera på varför jag egentligen bloggar och lägger ut små delar av mitt liv och åsikter till allmänt beskådande. Mycket väl valda delar, för det finns ju trots allt en massa grejor om mig och min familj som jag aldrig skulle skriva om på bloggen. Och jag har ju inga som helst intentioner på att bli varken författare eller grävande journalist.
Även om jag inte sitter vid datorn, kretsar mitt liv och tankar ändå ibland runt bloggen. "Oh, detta måste jag komma ihåg att blogga om."
Och som en del här vet, hade jag liksom många andra bloggare ett mål med bloggen... och jag passerade det målsnöret för länge sedan.
Denna olust har hänt förr och jag kan se kausaliteten i det hela. Så fort läsarantalet stiger, sjunker lusten att skriva. Och vad gör man åt sånt?
Over and out/Mamselamsen, ett halvneurotiskt moment 22, som ska helga vilodagen ordentligt
Av någon konstig anledning kom jag att tänka på det jag skrev om Stureplan igår, när jag såg denna bilden.
Uppdaterad efter att ha funderat en stund.
Jag har blivit så arg och bitsk den sista tiden.... och känner starkt för att svära och skriva elaka saker på bloggen. Jag tror ta mig fan att jag håller på att tillfriskna från min psykiska utmattning. Och detta säger jag med ett stort och brett hajleende på läpparna.
Och ner går det för min lust att skriva. Jag börjat fundera på varför jag egentligen bloggar och lägger ut små delar av mitt liv och åsikter till allmänt beskådande. Mycket väl valda delar, för det finns ju trots allt en massa grejor om mig och min familj som jag aldrig skulle skriva om på bloggen. Och jag har ju inga som helst intentioner på att bli varken författare eller grävande journalist.
Även om jag inte sitter vid datorn, kretsar mitt liv och tankar ändå ibland runt bloggen. "Oh, detta måste jag komma ihåg att blogga om."
Och som en del här vet, hade jag liksom många andra bloggare ett mål med bloggen... och jag passerade det målsnöret för länge sedan.
Denna olust har hänt förr och jag kan se kausaliteten i det hela. Så fort läsarantalet stiger, sjunker lusten att skriva. Och vad gör man åt sånt?
Over and out/Mamselamsen, ett halvneurotiskt moment 22, som ska helga vilodagen ordentligt
Av någon konstig anledning kom jag att tänka på det jag skrev om Stureplan igår, när jag såg denna bilden.
Uppdaterad efter att ha funderat en stund.
Jag har blivit så arg och bitsk den sista tiden.... och känner starkt för att svära och skriva elaka saker på bloggen. Jag tror ta mig fan att jag håller på att tillfriskna från min psykiska utmattning. Och detta säger jag med ett stort och brett hajleende på läpparna.
postad av Vi på Kantarellen klockan 10:00 fm
12 Kommentarer:
Hmm, tänk bara inte att du måste prestera mer för att du får fler besökare, utan fortsätt vara precis som du är.
Och blogga ska vi göra för att det är kul, behåll glädjen med bloggandet.
Själv tycker jag det är jättekul, men vissa dagar har jag inte lust att sätta mig vid datorn alls och då struntar jag i det. Problemet är att lusten kommer tillbaka alldeles för snabbt.
Jag borde hålla mig från bloggen lite mer för att hinna annat.
RS
kulturbloggen.com
Men...ta bort räknaren...eller vad det nu är som registrerar besökare, så slipper du ett onödigt krav på dig själv att prestera. Blogga ska man göra för att det är kul, inte för att andra förväntar sig att bli roade...och just att slippa krav och måsten är ju vad du behöver nu... ;o)
Vad göra? Sluta pinga på Nyligen, så folk glömmer bort att kolla? ;o)
Eller ta bort statistiken så du slipper se den. Och kan du inte ta bort statistiken, strunta i att kolla.
Vad du än gör/väljer att göra, så är det för din egen skull inte för någon annans. Du behöver inte prestera!
Håller med de andra som skrivit här. Skit i räknaren, ta bort den istället, den blir ju ett stressmoment i sig.
Skriv för lusten och glatta livet istället!
Den där bilden var ju jättefin. De har ju håret som ett hjärta, vackert. Deras läppar däremot. Tycker folk det är snyggt att se ut så?
Det där med blogg-driven går ju upp och ner. Jag tycker också det känns jobbigt ibland. Det gör nog alla. Vet inte hur många besökare du har, men visst började det kännas annorlunda när det var mer än 3 som läste.
Mitt besökarrekord var den dagen jag skrev i en kommentar här att jag skrivit om dig i min blogg. Oj! Vad folk som kom och hälsa på! Så jag kan bara tänka hur många som läser här.
Ler du som hajen Bruce i "Hitta Nemo?"
Ja, för mycket och för lite skämmer allt!!!
Men jag tycker det är trevlig läsning även om jag inte följer notoriskt.
Jag tycker som de andra - ta bort räknaren. Jag har ingen räknare på min nya blogg (det går inte att sätta dit någon) och det går faktiskt riktigt bra utan också. (Å andra sidan har jag aldrig haft så många besökare som du har...)
Jag har varit runt på en hel del bloggar men denna är den jag fastnat mest för. Kan inte säga varför men det är trevlig läsning. Jag läser varje dag, skulle sakna dig om du slutade skriva. Vårhälsningar Anneli
Puh..... en dag med avstängd dator gjorde susen.
Mamsam, jag hade det dära sjukan förra veckan.. Nu håller jag på att tillfriskna. tog bort räknaren också. Bloggar nu för skojs skull. *kram*
Anne-maj: Det tog en dag och så gick det över.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka