Go´natt ´gó vänner...
i morgon börjar förnedringen igen på "Vuxendagis". Men som jag skrivit förut... bara mellan nio och tio. MENTAL TRÄNING och "DAGENS OPTIMIST-lapp" ur den magiska korgen.
"Jag är bra, jag är arbetslös... och det är inget att skämmas över. Jag kan mer än jag tror...jag är kreativ... jag har rätt att vara lycklig... Carpe Diem... åldern spelar ingen roll"....och en massa annan skit som vi ska trycka i oss och helst sätta på framsidan av pärmen, så vi alltid ser det.
Oj oj oj....depressionen närmar sig, bara jag tänker på denna "Optimistkurs". Tur att man har lite annat på lut, annars tror jag att långtidssjukskrivning vore ett alternativ. Orsak: "Psykisk terror". Jaaa... jag tror jag ska springa in i väggen lite grand.
Sen är det en som fyller år i morgon, så jag ska visst fixa en bakelse med ljus i till henne. Så nu måste jag börja organisera och planera, hur jag ska komma ihåg att ta med mig ljuset och vilken väg jag ska ta till bageriet. Men jag fixar det... har ju hela natten på mig. =)
Over and out/Mamselamsen, den lille organisatören.
"Jag är bra, jag är arbetslös... och det är inget att skämmas över. Jag kan mer än jag tror...jag är kreativ... jag har rätt att vara lycklig... Carpe Diem... åldern spelar ingen roll"....och en massa annan skit som vi ska trycka i oss och helst sätta på framsidan av pärmen, så vi alltid ser det.
Oj oj oj....depressionen närmar sig, bara jag tänker på denna "Optimistkurs". Tur att man har lite annat på lut, annars tror jag att långtidssjukskrivning vore ett alternativ. Orsak: "Psykisk terror". Jaaa... jag tror jag ska springa in i väggen lite grand.
Sen är det en som fyller år i morgon, så jag ska visst fixa en bakelse med ljus i till henne. Så nu måste jag börja organisera och planera, hur jag ska komma ihåg att ta med mig ljuset och vilken väg jag ska ta till bageriet. Men jag fixar det... har ju hela natten på mig. =)
Over and out/Mamselamsen, den lille organisatören.
postad av Vi på Kantarellen klockan 9:28 em
3 Kommentarer:
Jag har också gått på ett antal såna kurser. Alla var lika... jag vet inte, jo usch! Vi fick klara oss själva, läsa platsannonser och söka jobb, någon annan hjälp fick vi inte direkt. Jag minns en lustig sak, på en kurs fick vi lyssna på en optimistkonsult som höll ett 2 timmar långt föredrag. Det enda jag minns från det är att hon och hennes 13-åriga dotter målade måsar på deras ljusblå tak hemma i allrummet!
Fast jag hade turen att bli rekryterad. Av ett av de privata seriösa rekryteringsföretagen.
Det låter som ni går i samma sorts terapi som Lasse Åberg gjorde i Sällskapsresan? "Jag är inte rädd... Jag kan flyga..."
Japp.
Men jag har tänkt att gå kursen klart, för att verkligen få veta vad som händer framöver. "Har man tatt fan i båten, ska han ros i land".
Jag försöker få det till någon form av sociologisk privat undersökning... då känns det mycket bättre.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka