Min allra finaste lilla påskprydnad.
En höna som farfar... ungarnas farfar alltså.... har karvat och kretat och som vi fick för säkert 20 år sedan.
Jag är inte mycket för en massa minnessaker, men just sånt som folk har gjort med sina händer till mig/oss känns mycket betydelsefulla.
Det är därför som jag sparat ungarnas teckningar, lergrejor, julsaker, dukar och grytlappar. Ojojoj.... vad jag älskar och tar varlig hand om dem.
Over and out/Mamselamsen, vars höna är full med utländska mynt
Jag är inte mycket för en massa minnessaker, men just sånt som folk har gjort med sina händer till mig/oss känns mycket betydelsefulla.
Det är därför som jag sparat ungarnas teckningar, lergrejor, julsaker, dukar och grytlappar. Ojojoj.... vad jag älskar och tar varlig hand om dem.
Over and out/Mamselamsen, vars höna är full med utländska mynt
postad av Vi på Kantarellen klockan 7:31 em
9 Kommentarer:
Jag kastar också lätt gamla saker om inte de är personliga, då håller jag hårt i dem men allt annat gör jag mig av med snabbt :)
Åhh vad fin! heter den Jagger?
Håller med dej, det är något visst med saker som nära o kära gjort speciellt för DEJ. Sådant vill man absolut inte göra sej av med. Sen om givaren knappt kommer ihåg att hon gjort saken spelar mindre roll.
Glad Påsk på ER!
Jättefin! :)
Fin höna lika fin som du:-) Nä men nu ska jag sova och i morgon tar jag fram en höna som jag fick av vänner i Piteå. Påminner mig om den goda tiden:-) Go natt
Den 18 april kommer "Luftslottet som sprängdes", inte i maj som jag trodde alltså. (http://www.adlibris.se/product.aspx?isbn=9173132497) *kramis*
Ja, handgjort har en egen känsla:)
Klart man sparar sånt som folk gjort. (Fast när syrran gav sonen en broderad duk som det står "Caffe" på blev jag lite fundersam, grabben dricker inte kaffe ö h t...) generellt har jag känslan av att ungarna inte förstår att uppskatta det folk tillverkat hantverksmässigt. Men kanske det kommer?
Han uppskattar den, när han kommer upp i klimakteriet.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka