Nu är de där stora svarta krisrubrikerna tillbaka.

Jag orkar inte ens läsa dem längre. Min magkänsla när jag slår ihop det ena och det andra, säger att "krisen" i princip har nått sin botten. Många är varslade... arbetslösheten kommer att stiga, men inte... som jag skrivit om förut... inte högre än den var för tio-12 år sedan. Det är ingen fara... det är inget armageddon. Ni som kommer att blir arbetslösa, kommer nog inte att vara det så himla länge. Ta det som en tid för eftertänksamhet... visserligen blir det fattigare... men gör det till en tid för att komma underfund med vad som egentligen är viktigt i livet.

Jag har varit både arbetslös och fattig.... så fattig att jag vände på varenda tiokrona för att få det att gå ihop. Men det viktigaste jag hade i huvudet var att hitta min identitet. Och min identitet var inte jobbet!

Jag lärde mig av med att säga: "Jag är receptionist" och började säga "Jag arbetar som receptionist men jag är Birgitta. Och det är en jäkla skillnad.

Jag tänker på alla som snackar om att de är lärare, läkare, undersköterskor, svetsare, kassörskor o.s.v. Tänk om de blir av med jobbet.... vad är de då? De är inga alls!

Jag är jag... och jag är det viktigaste som finns för mig, oavsett vad jag gör. Och ett tecken på att jag finner att jag är viktigast av allt... ser Ni på att alla mina stycken i det här inlägget startar med ett jag...... jaaaaaaag! :-)

Over and out/Mamslemsen.... ett gigantiskt ego.... som genom åren byggt upp det ena och det andra... bl.a. en personlig identitet.