Detta med att bli dåligt behandlad i affärer och sånt.
Kan det ha att göra med vad man har på sig? (Se inlägget nedanför.)
När jag är ute på stan... och speciellt i Stockholm, så klär ju inte jag upp mig till tänderna när jag vet att jag ska vara ute med tjejerna en hel dag. Det är rejäla kängor, jeans, täckjacka och en enorm halsduk. Skinnhandskarna har jag förlorat, så det enda jag hade var ett par gamla lurviga stickade vantar... och de dög gott. Jag såg ut som en halvlodis med ett rätt häftigt Gällivarehäng på jeansen.
Dömer vissa affärer "hunden efter håren"?
Har varit med om det förut en gång, när jag skulle gå in på en "ny" bank (inte i Nybro) för att hämta och skriva på papper för en affär. Jag hade precis varit i skogen med hunden, så Ni kan ju bara tänka Er ur jag såg ut... stor skitig anorak och enorma gummistövlar. Bankchefen kom ut för att hämta mig... det var bara jag i hela lokalen. Han tittade tvärs igenom mig och frågade sedan personen i kassan var kunden var. Han blev väldigt generad när han blev varse att det var käringen i sjumilastövlar som skulle göra bissniss med honom. Jag sa ingenting, men jag hoppas att han fick sig en rejäl tankeställare.
Jag jobbade en tid på ett hotell här i stan, när det kom en riktig lodis... han luktade, in genom dörren... han checkade in och hade rum i tre dagar... han åt och drack i restaurangen... alla behandlade honom som vilken gäst som helst = mycket bra! När han checkade ut och betalade allt, gav han 200 dollar till receptionisten för att han blivit så kungligt behandlad. Det visade sig att han var en excentrisk oljemagnat från USA.
Ibland har jag sådan lust att klä på mig skitiga snickarbyxor från Blåkläder, ett par snedgångna Crocs... imitation och plastkasse i näven och gå in på Gucci- och Louis Vuittonaffären i Stockholm bara för att se hur jag blir bemött. Jag kanske inte ens blir insläppt. Mm.... måste nog fan prova det, nästa gång jag kommer upp. :-)
Det är sådan här skit jag står och tänker på när jag håller på att vika tvätt. :-)
Over and out/Mamselamsen
När jag är ute på stan... och speciellt i Stockholm, så klär ju inte jag upp mig till tänderna när jag vet att jag ska vara ute med tjejerna en hel dag. Det är rejäla kängor, jeans, täckjacka och en enorm halsduk. Skinnhandskarna har jag förlorat, så det enda jag hade var ett par gamla lurviga stickade vantar... och de dög gott. Jag såg ut som en halvlodis med ett rätt häftigt Gällivarehäng på jeansen.
Dömer vissa affärer "hunden efter håren"?
Har varit med om det förut en gång, när jag skulle gå in på en "ny" bank (inte i Nybro) för att hämta och skriva på papper för en affär. Jag hade precis varit i skogen med hunden, så Ni kan ju bara tänka Er ur jag såg ut... stor skitig anorak och enorma gummistövlar. Bankchefen kom ut för att hämta mig... det var bara jag i hela lokalen. Han tittade tvärs igenom mig och frågade sedan personen i kassan var kunden var. Han blev väldigt generad när han blev varse att det var käringen i sjumilastövlar som skulle göra bissniss med honom. Jag sa ingenting, men jag hoppas att han fick sig en rejäl tankeställare.
Jag jobbade en tid på ett hotell här i stan, när det kom en riktig lodis... han luktade, in genom dörren... han checkade in och hade rum i tre dagar... han åt och drack i restaurangen... alla behandlade honom som vilken gäst som helst = mycket bra! När han checkade ut och betalade allt, gav han 200 dollar till receptionisten för att han blivit så kungligt behandlad. Det visade sig att han var en excentrisk oljemagnat från USA.
Ibland har jag sådan lust att klä på mig skitiga snickarbyxor från Blåkläder, ett par snedgångna Crocs... imitation och plastkasse i näven och gå in på Gucci- och Louis Vuittonaffären i Stockholm bara för att se hur jag blir bemött. Jag kanske inte ens blir insläppt. Mm.... måste nog fan prova det, nästa gång jag kommer upp. :-)
Det är sådan här skit jag står och tänker på när jag håller på att vika tvätt. :-)
Over and out/Mamselamsen
postad av Vi på Kantarellen klockan 9:22 em
7 Kommentarer:
Jag har knatat in i en fin designerbutik (utomlands) trött och svettig i bekväma skor, iklädd Polarn och pyret tröja som matchades av sonen (detta var inte avsiktligt men enligt min man det värsta av alltihop) skjutandes en barnvagn. Såg inte ut som målgruppen. Och jag fick fantastisk behandling. Min spaning är att det oftast är på de bästa ställena man kan se ut lite som man vill men på mittemellenställena är de kinkiga. Så kör på tycker jag :)
kom att tänka på scenen i "Pretty Woman" där Julia Roberts försöker handla på fina gatan...fy för den lede för fisförnäma fasoner!
Ha ha ha ... skulle vara roligt att göra! Speciellt om man inte behöver köpa något, bara kolla läget.
Precis som Bettankax kom jag direkt att tänka på prettywoman.
Jag tycker tvärtom. Jag blir för det mesta alltid bra behandlad i alla affärer oavsett "finhet" hos dem hur schavig jag än ser ut! Jag kan nästan bli lite konfunderad över detta ibland istället....
Ingela och Ni andra: Jag blir också för det mesta behandlad som folk. Så jag får väl skylla på att vissa käringar har PMS... och för all del karlar.
Hej igen!
På 60-talet skulle min mamma köpa gardiner, hon såg ut som en vanlig enkel liten tant, och damen i affären påpekade noga att tyget mamma tittade på var DYYYYYRT. Jag har inte frågat efter priset sa hon - och köpte utan att fråga...
Så arg hon var! (hon borde ha gått ut)
På den tiden det var mode med hatt, blev jag kallade "damen" i affärer - vilket jag inte blivit utan hatt...
Skicka en kommentar
<< Tillbaka