Kalla fakta.

Jag har precis tittat färdigt på Kalla fakta och idag handlade det om brott och hur många anmälda brott som blir uppklarade.

Jag är inte förvånad över att det inte är mer än några procent. Dock anklagar jag inte poliserna... eller borde jag göra det?

Men jag ser att antalet anmälda brott är massors massor... uppåt en miljon om året. Det enda jag har i huvudet då, är att jag inte vill vara en av dem som anmäler.... igen! Jag tänker skydda mig! Det är larm, låsta dörrar, kassaskåp, sådana där överfallslarm som nu finns i Sverige o.s.v. Och när Stephan och jag går i pension... efter vår tid på landet, ska vi försöka hitta ett "closed village" att bo i.... ett med "gate" och vakt. Ingen, som inte är inbjuden ska komma in.

Nu är det säkert någon som tänker: O fy f*n vilken människa... det ska väl inte behövas.

Nä, det borde inte behövas... i de vackraste av världar, men tyvärr bor vi inte i en sådan och jag tänker så ta mig tusan göra allt för att ingen ska få göra övergrepp på mitt, mig och min familj.

Jag har redan varit med om två övergrepp/misshandel på mig här i stan (där sitter förövaren inne och kommer förmodligen aldrig mer ut) och tre inbrott i hus (inget löstes) och tre bilinbrott (inget löstes), ficktjuvar, två gånger (inget löstes).

Det räcker nu!

Snack om att ha tillit och förtroende, är inget för mig. Mitt tillit om ärliga och hederliga människor försvann för länge sedan.

Faktiskt rätt trist att känna så.

Over and out/Mamselamsen