Nu har jag läst något igen.
En artikel/krönika av någon lite ung snörpa. Hon tycker att man ska sluta se barn som meningen med livet, bara för att de är så gapiga, elaka, ohygieniska, oartiga, själviska och manipulerande.
Om nu barn är så gräsliga, lägger jag faktiskt skulden på föräldrarna. Det är nämligen de som har ansvaret för att barn uppfostras till trevliga och sociala människor.... för barn föds nämligen inte med de egenskaperna som hon skriver om.
Hon, den där Lisa som skrev det hela.... har hon några egna barn?
Over and out/Mamselamsen, som skulle gå i döden för sina barn.
Om nu barn är så gräsliga, lägger jag faktiskt skulden på föräldrarna. Det är nämligen de som har ansvaret för att barn uppfostras till trevliga och sociala människor.... för barn föds nämligen inte med de egenskaperna som hon skriver om.
Hon, den där Lisa som skrev det hela.... har hon några egna barn?
Over and out/Mamselamsen, som skulle gå i döden för sina barn.
postad av Vi på Kantarellen klockan 9:38 fm
23 Kommentarer:
Jag har inga egna barn, men jag håller helt med dig!
Menar hon då att människor ska sluta skaffa barn och utrota oss själva? eller att forskarna ska komma på ett sätt så att man kan föda barn som är vuxna och redan kan vett och etikett? Förstår inte riktigt vad hon vill ha ut av det. Barn blir ju det man uppfostrar dom till att bli.
Jag håller med! Känns som om hon bara vill ha uppmärksamhet. Dock kan jag förstå lite vad hon menar då jag alltid avskytt andras barn (även om de varit väluppfostrade)- men alltid älskat min egna dotter. Det är nog nåt hon kommer fatta när hon själv ska ha barn. Att det faktiskt är det bästa som finns.
De blir som man gör de sägs det visst *skrattar*
Jag tycker det är uppfriskande med folk som skriver vad de tänker även om det inte är populärt precis...
Tänkte precis samma tanke, hon kan inte ha egna barn.
Anonym: Jag tror som så många andra, att hon bara vill ha lite uppmärksamhet. Och nu har även jag bidragit till det. :-)
My: Jag har alltid avskytt gapiga och skräniga barn.... men så länge de är små, är det faktiskt föräldrarnas fel.
Strumpstickan: Jag tror inte ens att hon tänkte.
Marra: Exakt!
På tal om att inte tänka så trillar ni rakt ner i gropen hon grävt åt er. Eftersom ni är så indoktrinerade att barn är ALLT så kan ni inte läsa det minsta mellan raderna och förstå att hon inte menar att folk ska sluta födabarn utan kanske se lite mer nyktert på det här med barn.
Pelle: Ni? Menar du mig? I så fall är du ute och seglar.
För är det någon som varit tuff mot sina barn, så är det jag.... men så har jag och har haft trevliga och sociala barn också. Barn som jag är vansinnigt stolt över.
Pelle: Och när barnen var små.... så var de faktiskt mitt/vårt allt! Och skit skulle det väl ha varit annars... för är inte barnen det viktigaste man har, så ska man inga barn ha. Så tycker jag och det står jag för... nu när det är 26 och 28!
Och ska man generalisera kan man ju lika gärna hävda att folk som inte själv har barn är egoistiska och självupptagna. De borde se lite mer nyktert på det här med livets mening... ;)
anna: Jag förstår inte riktigt vad du menar?
Ok, jag tar det pedagogiskt. Även om jag egentligen är rätt opedagogisk.
Vad jag menade och Lisa också menade när hon skrev sin krönika (som precis som alla hennes är rätt provocerande) var inte att man inte ska bry sig om sina barn om man skaffar några. Skaffar man barn så är dom prio ett, egen karriär och att ta ett glas vin på fredagen kan man glömma. Man ska glömma det, man ska inte unna sig nåt vin öht, barnet är viktigare.
MEN folk kanske ska sluta se barn som livets mål. Kanske sluta betrakta oss som inte vill skaffa barn som kufiska och psykiskt sjuka individer utan empati och medkänsla.
Alla vill inte skaffa barn men det är en åsikt som man knappt vågar yppa för att slippa alla kommentarer. Säg det i ett sällskap och dom kommer behandla dig som spetälsk.
Nu kan jag ju självklart inte säga att det var det Lisa menade, men iom att det är krönika så skruvar man alltid till det man vill säga ett varv till bara för att få folk att reagera och prata om det.
Mamselamsen, du säger att de mindre smickrande egenskaper som jag tog upp inte är nåt man föds med. Det är inte sant. Empati är ju nånting man lär sig.
Pelle, jag står för allt i den där krönikan även om jag, som du säger, såklart spetsat till det. Din förklaring var mycket pedagogisk och bra =)
Jag vill också tillägga att jag ju ingenstans säger att barn inte kan vara precis så underbara som folk säger. Jag påpekar bara att det inte är allt de är, och att ingen - särskilt inte de själva - gagnas av att de betraktas som alltings mening. Men så får man ju inte säga...
Ojsanhoppsan... här tog det skruv! :-)
Pelle: När jag läser din pedagogiska förklaring, fattar jag ingenting. Mina barn har ALLTID varit nummer ett i mitt och Stephans liv. Det betyder inte att vi förringar oss själva. När ungarna var små, var vi egna företagare, gick på fester (ungarna var nämligen med).... och hör och häpna... vi drack alkohol!!!!! Men de var ändå prio nummer ett.
Jag har även lusläst mitt inlägg fram och baklänges och inte någonstans kan jag hitta något om människor som inte vill eller kan skaffa barn. Var fick du det ifrån?
Och även om tjejerna i detta huset nu är vuxna, kan du ge dig den på att skulle det hända något med dem, finns vi där på "två röda" och hjälper dem med vad det nu kan vara.
Japp... fortfarande är de det viktigaste i våra liv.
Lisa: Du skriver: Mamselamsen, du säger att de mindre smickrande egenskaper som jag tog upp inte är nåt man föds med. Det är inte sant. Empati är ju nånting man lär sig.
Jamen... det är ju det jag skriver... det är dålig uppfostran!
Och vad gäller alltings mening... läs min kommentar ovanför. Nä, barn är inte alltings mening... men har man fått dem... då anser ska de vara nummer ett och uppfostras till bra människor. Det finns alldeles för många unga idag som mår skit för de var inte ens nummer 15 på föräldrarnas prio... det kanske är de barnen du avser i din artikel/krönika.
Wiiiihiiiie!!! Jag ar mamselamsens barn och jag ar OTROLIGT valuppfostrad!! *racker ut tungan at*
Hahaha..... det kunde jag väl ge mig fasen på att du skulle in och skriva här.
Akta dig så jag inte tvättar munnen din med såpa. :-)
Du kan inte taaa mig! Du kan inte ta mig!! Nananananana!!!
Denna debatt måste jag säga var riktigt underhållande.
Visst är det så att barn kan vara riktigt trevliga och skaffar man dem så hoppas jag ju för all del att man sätter dem först och främst.
Men man bör väl ha i tanke att resten av världen kanske inte ser det likadant.
Men sen att det är föräldrarnas fel att barn är skrikiga och skräniga kanske man ska ta det lugnt med att skrika ut då det visat sig i hur många vetenskapliga tester som helst att det inte är.
Föräldrarna har ju självklart ett stort ansvar att se till att ens ungar inte blir ngn grov samhällsbörda i de fall vi ser ner på sådana som är i vilken form det än må vara, men när barn själva börjar att förstå att de har en egen vilja så är det inte så lätt längre. Det ligger mer på ett barns eget ansvar att ta in och förstå vad som är rätt och fel.
Om man skulle skylla föräldrar för skulden så fort ett barn gör ngt orätt så kanske man ska börja införa kvotering om vilka som bör få skaffa barn också?
Så att man kan hitta de som enligt samhället är bäst dugliga att skaffa barn som ej gör sig hörda och stör andra och kanske de som är lite smartare än andra..och varför inte, utseendemässigt fördelaktiga?
Man får inte glömma att vi alla är barn i början.
Själv skulle jag aldrig skaffa barn frivilligt, har en stor familj och en stor släkt och har inga planer på att föra vidare mina gener hur bra/dåliga de än må vara.
Men förståelsen över oss som inte vill skaffa dem är löjlig och förnedrande då större delen av detta lands befolkning anser att det är det som är meningen med livet, att föra vidare sin avkomma.
Jorden är tillräckligt överbefolkad som den är.
Men visst.
Vill man ha barn, så visst.
Men kör inte upp dem i nyllet på oss som inte anser att de är det finaste världen skådat.
Men jag då, Mamselamsens andra dotter, jag är i alla fall synnerligen väluppfostrad, eller tja, jag vet inte. :)
Nu har jag startat upp min gamla blogg igen.....Tusan var ouppfostrad jag ska vara....jag ska saga bajs mest hela tiden...hihi...
Kate: Jag orkar inte skriva det en gånf till. Kopierar in det jag skrev i en kommentar ovanför.
Vill först bara börja med: Hennes krönika handlar inte om barnlösa människor (frivilliga eller ofrivilliga) Som du ser i mitt inlägg var både min man och jag ofrivilligt barnlösa under en lång tid, då vi fått domen att vi båda skulle ha varit sterila. (Min mans spermier var halvdöda och jag hade äggöldare som var helt ihopsmälta efter en äggledarinflammation) Nu var detta tydligen fel. Men jag vet hur det är att vara ofrivilligt barnlös. Men vi löste det "problemet" som du pratar om, genom att vara helt öppna om det.Frågade människor: "Är det inte dags för barn snart?" Svarade vi helt ärligt: "Vi kan tyvärr inte få några"..... så, så enkelt var det. Jag VET hur stor sorg det är att få reda på att man inte kan få barn och vi försökte ändra fokus. Vi började med att skaffa hund.... vi skaffade arbeten som vi inte skulle kunnat ha haft om vi hade haft barn. Vi ställde helt enkelt om oss mentalt!
Men som sagt.... det var ju inte det som hennes krönika handlade om, utan att hon anser att barn i princip är "små äckliga varelser", som inte borde vara nummer ett hos föräldrarna.
Och jag vidhåller fortfarande, att har man fått barn, SKA de vara nummer ett i föräldrarnas tillvaro. Hon skriver att barn är små vuxna..... det är fel! Barn är barn och de är totalt beroende av föräldrarna. Allt de ska lära sig för att bli en fullt fungerande och tänkande vuxna ska föräldrarna lära dem.(Och nej, jag blandar inte in dagis och grejor här... för det är föräldrarna som har huvudansvaret.)
När inte föräldrar gör ett gott "uppfostrarjobb" blir barnen ofta som hon beskriver (om barnet inte har någon åkomma förståss)
Så NÄR man har fått barn (egna eller adopterade) ska de vara det viktigaste i livet och dess behov komma först. Man byter man fokus från sig själv till barnet.
Barn är inte meningen med livet... om man inte ser det i den biologiska meningen fortplantning. Men när man har dem, då anser jag att deras behov ska komma först, då det finns alldeles för många barn som inte får den omvårdnad ett barn behöver... och hur det går för dem, kan man ju se i all möjligt statistik.
Så kom inte med något mer snack om människor som inte kan eller vill få barn.... för det är inte det som krönikan handlar om.
Och Camilla och Jessica: Hahaha...Klart Ni är väluppfostrade... även om Ni ibland försöker Er på annat.... och faktiskt misslyckas för det mesta. Puss på Er små Snörpor, Ni är mitt allt!
Aha.
Det jag försökte att komma fram till är att så fort det skrivs en krönika som säger ngt negativt om barn, just barn, så tar det hus i helvete hos alla som just har barn. Jag har flera vänner som har barn som säger att man tänker bra annorlunda när man plötsligt är förälder och har hamnat i det andra facket..
Jag kan inte få barn men tur för mig så vill jag inte ha ngr heller, dock vet jag att man tänker på ett annorlunda sätt när man väl är gravid.
För min del så ser jag helst att barn inte befinner sig i sådana miljöer där de inte har "befogenhet" att vara skrikiga och stöniga..det är en del av att vara barn, åtminstone minns jag det så, men såsom jag uppfattade Lisas krönika. För vi som är i det andra facket, ser barn på det sättet.
Och det handlar inte om ifall man kan få dem eller inte vill, bara så vi ser det.
För övrigt tycker jag att det här var en riktigt trevlig blogg.
Kate: Jag här läst hennes förklaring idag.... varför skrev hon inte det istället. Det hade jag nog mer kunnat ta till mig.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka