Förmodligen har jag gett mina barn men för livet.

Läser idag att om man inte ammar sina barn i evigheter får de "skador" för livet. Där ser man.

Jag ville amma... men det funkade inget vidare. "Nipplarna" var liksom inte skapade för det jobbet. Jag tryckte in halva tuttarna i munnen på dem, med resultat att jag nästan kvävde dem. Jag satt och grät i köket vid en elektrisk pump... jag pumpade för hand. Men Nä.... det blev till slut bara mindre och mindre som kom ut... och jag blev mer och mer stressad... och ungarna var kroniskt hungriga.

Så jag gav upp efter ett par veckor och började med ersättning.... och lugnet infann sig för alla.

Jag var iallafall glad att jag hade kunnat ge dem den där allra första viktiga bröstmjölken.... så de fick lite av mitt immunförsvar.. men efter det satt vi och hade det mysigt vid mattillfällena och ungarna fick äta så mycket de ville... ur flaska. Och ska jag vara ärlig... jag har inte sett några men eller sämre förutsättningar för dem i livet... om man nu inte ska räkna in att Camilla ständigt råkar ut för olyckor och skador... förståss. :-)

Jag är så galet glad att jag födde barn på den tiden när inte Internet fanns med alla miljarder "goda råd". Jag fick tänka själv... och tänka förnuftigt, utan inverkan av en massa "Gestapotyckare".

Fast här är ett kort.... direkt avfotat ur albumet. Ett av två foton som finns, där jag ammar.... och kolla hur jag är tvungen att sitta och knipa ihop hela bröstet för att hon ska få in något i munnen. Det var inte kul, inte för någon av oss.

Så ännu en gång skriver jag: Tänk själv!

Over and out/Mamselamsen

Uppdaterad.
Jag ser även på fotot att jag har ofattbart ohygieniska och kvalsterstinna pälsdjur i närheten av min nyfödda dotter. Det måste ha varit ett Herrans under att hon nu som 30-åring, är så normal som hon är.... och utan allergier och hjärnskador.