Detta med att provocera.

Läser om bloggar som vill provocera för att få fler läsare... hör om filmer som vill provocera... Borat och kompani. Och jag tycker att alltihop är skitlöjligt... och sådana filmer, skulle jag inte lägga en krona på.

Jag helt enkelt gillar inte provocerande för provocerandets skull.

Men då slår det mig en sak.

Jag gör ju också det! När jag tycker att saker blir för konventionella... man ska vara på ett särskilt sätt.... man inte ska sticka ut... möjligtvis kan man få sticka ut när det handlar om att folk ska bli imponerade-avundsjuka.... you name it.

Då vaknar en liten djävul i mig.... och jag blir en rebell. Inte så mycket... jag streakar inte och så, men jag gör andra saker för att försöka bryta det hela. Skrattar onaturligt högt eller nått.

Det jag gjorde när syrran och jag var iväg, var att ta till mina hoppsasteg... fälla ut armarna som på ett flygplan och "flygskutta" en bit. Inte vackert säger syrran (hon har vant sig), eftersom det mest är valkarna på magen som skuttar. Men det är så härligt... och jag ser att folk sitter med snipiga munnar och vill att saker ska vara "som det ska vá"... stelnar. För det är ju inte helt "normalt" när gamla käringar hoppar och skuttar lite här och där. Kan se hur folk glor och förmodligen undrar om jag har alla hästar hemma. Det gör inget.

För jag vägrar att vara på ett särskilt sätt... bara för att man "ska".

Jag vägrar!

Testa själva! Man blir lite glad av det.


Over and out/Mamselamsen, en skuttande rebell.