Ett inlägg som tog skruv. UPPDATERAD... IGEN!
Jag sade min mening om vad jag tyckte om: En artikel/krönika av någon som heter Lisa tror jag. Den handlar om "äckliga" barn. Det tog så pass skruv att bl.a. författarinnan själv kände sig manad att gå in och kommentera hos mig. Det blev en himla massa snack om att människor som inte vill eller kan få barn anses som skumma. Och tänk! Jag har inte med ett ord skrivit något om det..... och inte tycker jag de är skumma heller. Och varför skulle jag? Jag var själv en gång i situationen när både Stephan och jag fick beskedet om att ingen av oss inte kunde få barn. På något vis måste läkarna haft fel..... för hux flux hade vi två!
Men tillbaks till detta om barn. Jag ska försöka vara lika pedagogisk som Pelle. Jag börjar!
Jag anser:
1."Barn är inte alltings mitt eller meningen med livet! Inte förrän man har dem. Och skit vore det väl annars."
2. Barn blir vad du gör dem till. De är nämligen väldigt formbara.
När jag skriver om alltings mitt, betyder det inte att helt ge upp sig själv. Men när barnen är små/ungdomar anser jag att de ska vara prioritet ETT! (Om inte, borde man nog överväga att skaffa den där bebisliknande dockan som det skrevs om för ett par dagar sedan. En sådan som man kan stoppa in i garderoben, när den inte liksom passar in i livsstilen.... eller varför inte ett gäng Vandrande pinnar?) Det finns alldeles för många barn och ungdomar idag, som kanske inte ens är prioritet FEMTON hos föräldrarna och de mår skit kan jag berätta. Men det är kanske de barnen och undomarna som Lisa skriver om..... de "gapiga, elaka, ohygieniska, oartiga, själviska och manipulerande."
Men vad vet jag? Jag kanske bara är en ovanligt korkad förälder som trädde tillbaka lite efter att jag fick barn.
Och är det så att krönikören försökte sig på att vara rolig i sina skriverier, så verkar det ha gått nästan hela "bloggeriet" förbi.
Over and out/Mamselamsen... igen.
Uppdaterad.
Jag glömde berätta att jag inte gillar gapiga, elaka, oartiga, själviska och manipulerande barn. Inte vuxna heller för den delen.
IGEN!
Jag väntar med spänning på Lisas uppföljning av sin krönika. Jag undrar om hon på något vis kommer att vrida den och ändra inrikting på den.....till något om att människor som inte vill ha eller kan få barn anses som skumma. För det var väl inte det den första krönikan handlade om, va?
Men tillbaks till detta om barn. Jag ska försöka vara lika pedagogisk som Pelle. Jag börjar!
Jag anser:
1."Barn är inte alltings mitt eller meningen med livet! Inte förrän man har dem. Och skit vore det väl annars."
2. Barn blir vad du gör dem till. De är nämligen väldigt formbara.
När jag skriver om alltings mitt, betyder det inte att helt ge upp sig själv. Men när barnen är små/ungdomar anser jag att de ska vara prioritet ETT! (Om inte, borde man nog överväga att skaffa den där bebisliknande dockan som det skrevs om för ett par dagar sedan. En sådan som man kan stoppa in i garderoben, när den inte liksom passar in i livsstilen.... eller varför inte ett gäng Vandrande pinnar?) Det finns alldeles för många barn och ungdomar idag, som kanske inte ens är prioritet FEMTON hos föräldrarna och de mår skit kan jag berätta. Men det är kanske de barnen och undomarna som Lisa skriver om..... de "gapiga, elaka, ohygieniska, oartiga, själviska och manipulerande."
Men vad vet jag? Jag kanske bara är en ovanligt korkad förälder som trädde tillbaka lite efter att jag fick barn.
Och är det så att krönikören försökte sig på att vara rolig i sina skriverier, så verkar det ha gått nästan hela "bloggeriet" förbi.
Over and out/Mamselamsen... igen.
Uppdaterad.
Jag glömde berätta att jag inte gillar gapiga, elaka, oartiga, själviska och manipulerande barn. Inte vuxna heller för den delen.
IGEN!
Jag väntar med spänning på Lisas uppföljning av sin krönika. Jag undrar om hon på något vis kommer att vrida den och ändra inrikting på den.....till något om att människor som inte vill ha eller kan få barn anses som skumma. För det var väl inte det den första krönikan handlade om, va?
postad av Vi på Kantarellen klockan 10:12 fm
10 Kommentarer:
Jag tror att de allra flesta av dessa "själviska" barn är söner & döttrar till så'na som satt karriären framför barnen och inte för ett andetag satt barnens behov framför sina egna.
Barn blir det du gör dom till; växer dom upp i kärlek & omtänksamhet blir dom alldeles underbara, men behandlar du dom som "gapiga & själviska" så blir dom lika "själviska och manipulerande" som sina föräldrar, men inget barn föds med dessa egenskaper.
Jag undrar hur Skribentens barn kommer att arta sig den dag hon känner klockan ticka...
Ninnibeth: Så anser jag också.
Vad gäller skribenten, trodde jag när jag tittade på bilden, att hon var 16-17 år.... hon ser väldigt ung ut. Men nu, efter att ha läst runt tror jag att hon är 26. Och om jag inte uppfattat det hela fel, har jag fått för mig att hon inte vill/jkan få barn. Och that´s fine with me.
Alla vill inte/kan inte ha/få barn.
Men som sagt.... barn blir vad du gör dem till.
Ibland är det alldeles utmärkt bra att vissa väljer bort föräldraskapet... ;)
Se'n är det ju tragiskt att väldigt många potentiellt fantastiska föräldrar aldrig får chansen...
Men vad är väl en bal på slottet... ;)
Har nu läst både dina inlägg och alla kommentarer i din blogg som rör denna krönika. Måste säga att du verkligen skrivit bra!!
Har läst några av Lisa´s bloggar och det sammanfattande måste nog vara att det är väldigt provocerande bloggar, där själva provokationen verkar vara det centrala, inte själva texten.
Det är ju självklart att föräldrar blir upprörda, det var ju det som var meningen! Klart att man inte kan kritisera så kategoriskt utan att möta uppror!
Tycker att du uttryckte det väldigt väl när du skriver att naturligtvis ska barn vara föräldrars "allt", annars ska de inte skaffa barn. På ett ungefär (minns inte ordagrant vad du skrev nu)!
Däremot anser jag kanske inte att alla barn som på något vis uppträder högljutt, själviskt etc. har en dålig uppfostran. Visst är det så att det kan vara så i många av de mest extrema fallen, men det är också så att de flesta barn gör detta under vissa perioder och det är det vi föräldrar ska "fostra bort".
Sedan finns det också, som någon annan kommentatör skrev, undantag där det finns en annan typ av problematik än dålig uppfostran.
Livet är ju sällan helt svart/vitt, det finns en enorm massa gråa nyanser. Men i sin helhet tyckte jag ditt blogginlägg var bra mycket bättre än något inlägg eller krönika som jag läst av en viss Lisa.
Kram http://tonarsmorsa.se
Som oförklarligt barnlös vill jag gärna kommentera här vad jag tycker om artikeln Lisa skrev.
Fortfarande fast vi lever i 2000-talet så mässas det om att "Barn är allt" "Man förstår inte meningen med livet förrän man har barn" "Innan barnen var mitt liv en enda väntan, ett tomrum".
Bara lite få exempel av vad jag läst och fått höra, eller rättare sagt fått kastat i ansiktet.
Hela barndebatten har blivit för hysterisk. Kvinnor som har svårt att få barn gör allt för att lyckas, de går igenom behandling efter behandling, känner sig mindrevärda som kvinnor, känner ålderspress, prestationsångest, omgivningen som fått barn funderar och ger pikar. Kvinnor blir jagade och känner sig nästintill i vägen i samhället, som en börda "som inte för släktet vidare".
Det finns så mycket mer här i livet som ger mening men jag förstår att de som aldrig mött dessa svårigheter, har svårt att se saker och ting från den andra sidan utan de förutsätter att alla både vill och kan få barn.
Jag har skrivit ett tackbrev till Lisa för jag tycker hon skrev suveränt.
Klimakteriehäxan: Tack! Självklart finns det andra orsaker till att barn är stökiga.... jag tog bara upp det hela generellt.
Anonym: Vill först bara börja med: Hennes krönika handlar inte om barnlösa människor (frivilliga eller ofrivilliga) Som du ser i mitt inlägg var både min man och jag ofrivilligt barnlösa under en lång tid, då vi fått domen att vi båda skulle ha varit sterila. (Min mans spermier var halvdöda och jag hade äggöldare som var helt ihopsmälta efter en äggledarinflammation) Nu var detta tydligen fel. Men jag vet hur det är att vara ofrivilligt barnlös. Men vi löste det "problemet" som du pratar om, genom att vara helt öppna om det.Frågade människor: "Är det inte dags för barn snart?" Svarade vi helt ärligt: "Vi kan tyvärr inte få några"..... så, så enkelt var det. Jag VET hur stor sorg det är att få reda på att man inte kan få barn och vi försökte ändra fokus. Vi började med att skaffa hund.... vi skaffade arbeten som vi inte skulle kunnat ha haft om vi hade haft barn. Vi ställde helt enkelt om oss mentalt!
Men som sagt.... det var ju inte det som hennes krönika handlade om, utan att hon anser att barn i princip är "små äckliga varelser", som inte borde vara nummer ett hos föräldrarna.
Och jag vidhåller fortfarande, att har man fått barn, SKA de vara nummer ett i föräldrarnas tillvaro. Hon skriver att barn är små vuxna..... det är fel! Barn är barn och de är totalt beroende av föräldrarna. Allt de ska lära sig för att bli en fullt fungerande och tänkande vuxna ska föräldrarna lära dem.(Och nej, jag blandar inte in dagis och grejor här... för det är föräldrarna som har huvudansvaret.)
När inte föräldrar gör ett gott "uppfostrarjobb" blir barnen ofta som hon beskriver (om barnet inte har någon åkomma förståss)
Så NÄR man har fått barn (egna eller adopterade) ska de vara det viktigaste i livet och dess behov komma först. Man byter man fokus från sig själv till barnet.
Barn är inte meningen med livet... om man inte ser det i den biologiska meningen fortplantning. Men när man har dem, då anser jag att deras behov ska komma först, då det finns alldeles för många barn som inte får den omvårdnad ett barn behöver... och hur det går för dem, kan man ju se i all möjligt statistik.
Så kom inte med något mer snack om människor som inte kan eller vill få barn.... för det är inte det som krönikan handlar om.
Vem orkar bry sig om vad en tjej säger som inte har egna barn.
Det hade varit en helt annan sak om hon hade upplevt föräldrarskapet själv, och kunde förklara sin åsikt om det där med att inte se sina barn som medelpunkten i sitt liv utifrån sig själv...
//Elisabeth
Jag tror att man får mer behållning av artikeln om man läser den med lite mer självdistans och med en smula ironi och inte lägger tyngden i just de ord hon använder utan meningen bakom.
Hon är inte barnfientlig. Jag tycker hon avdramatisera detta med barn på ett ganska bisarrhumoristiskt bloggande och man märker att hon inte är redo för barn än själv.
Samma anonym som skrev långt om barnlös mm....
Jag tror aldrig jag har läst en så dålig krönika som Lisa Magnussons "Sluta se barn som meningen med livet". Kan man vara så tanklös? Barn blir vad man gör dem till. Vare sig man är religiös eller inte så är barn som juveler som man borde ta hand om och prioritera. Föräldrar har det första och viktigaste ansvaret att uppfostra sina barn till goda kärleksfulla medborgare så att vi kan få en bättre värld!
Jag förstår dessutom inte tanken att skaffa barn bara för att föra familjen vidare. Om man inte uppfostrar sina barn väl, vad är då meningen med det?
Tati
23år
Oh dear... "Barn blir vad man gör dem till". Det är just det tänket som gör folk till dåliga föräldrar, enligt mitt sätt att se det. Barn är mänskor, inte änglar, och inte heller lerklumpar!
Som motvikt till alla antaganden här så får ni gärna även läsa vad jag själv har att säga om min krönika.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka