Och så nästa dag!
Då drog vi till "Seaworld" i San Diego. (Sorry Linda och Sara... men vi hittade inte Ert telefonnummer).
Vi kom fram till en gigantisk parkering... säkert en kilometer lång. Och så långt hade ju inte vi lust att gå. Så Camilla plockade fram hela arsenalen av flörtknep när vi kom fram till en av parkeringsvaktkurerna. Hon viftade hejdlöst med ögonfransarna och övertygade parkeringsvakten om att hon hade brutit ryggen och knappt kunde gå, så vi fick en parkeringsplats precis framför ingången. Bah.... brutit ryggen! Jag höll på att svälja tungan när hon sa det... och sen gick jag runt en hel dag med Millan och hennes "brutna rygg" på Seaworld.
Vi började lite löst med att spana i den största hummer jag någonsin sett. Han var minst en halvmeter lång... och han glodde ilsket på mig.
Och sen blev det lite flygfän, som böjde benen åt fel håll.
Och som sig bör, har varje djurpark ett ställe där man får klappa djuren... och även denna. Fast här fick man klappa rockor. De var så oerhört tama att jag för en sekund trodde de skulle hoppa upp i knät på mig, för att få sig en riktig gosestund.
Och självklart var vi ju bara tvungna att kolla in Shamu!!!! Japp, han heter så i verkligheten... fast som filmstjärna heter han Willy.... som i "Rädda Willy".
När vi kommit så långt var det dags för lunch. Millan valde en räksallad, vilket av olika anledningar var en jäkligt dålig idé. Efter att ha klappat rockorna, kunde hon inte hålla isär på om hon tuggade på fingrarna eller räkorna.... de luktade ungefär likadant. Och det hela slutade med att hon inte tuggade på något alls. Fast innan vi kom så långt, balanserade vi våra brickor för att hitta ett bra bord på uteserveringen. Och inte begrep Millan att hon var ett gående smörgåsbord med räksallad på brickan.... inte förrän en bautamås gjorde en störtdykning rakt ner i hennes räksallad... och den spreds över halva uteserveringen. Smart mås, han hade maten räddad den dagen! Men Camilla fick en ny, med lock över tallriken denna gången!
Tja, sen gick vi inuti ett jätteakvarium med hajar som simmade överallt runt omkring oss och jag tog massor med kort, men jag har varken lust eller ork att ladda upp fler. Asch det var så mycket och jag orkar bara inte berätta mer... mitt nya liv har redan tagit knäcken på mig. :-) Fast har jag lust framåt kvällen kan jag visa lite foton från en av alla dessa mörka och tinnitusframkallande klubbar som Millan drog runt mig på. Herre Gud, jag tror inte hon fattar att jag blir 54 nästa gång.... fast skitkul var det att vara på första parkett och "headbanga" tillsammans med bandet.
Over and out/Mamselamsen, med träningsvärk överallt.
Vi kom fram till en gigantisk parkering... säkert en kilometer lång. Och så långt hade ju inte vi lust att gå. Så Camilla plockade fram hela arsenalen av flörtknep när vi kom fram till en av parkeringsvaktkurerna. Hon viftade hejdlöst med ögonfransarna och övertygade parkeringsvakten om att hon hade brutit ryggen och knappt kunde gå, så vi fick en parkeringsplats precis framför ingången. Bah.... brutit ryggen! Jag höll på att svälja tungan när hon sa det... och sen gick jag runt en hel dag med Millan och hennes "brutna rygg" på Seaworld.
Vi började lite löst med att spana i den största hummer jag någonsin sett. Han var minst en halvmeter lång... och han glodde ilsket på mig.
Och sen blev det lite flygfän, som böjde benen åt fel håll.
Och som sig bör, har varje djurpark ett ställe där man får klappa djuren... och även denna. Fast här fick man klappa rockor. De var så oerhört tama att jag för en sekund trodde de skulle hoppa upp i knät på mig, för att få sig en riktig gosestund.
Och självklart var vi ju bara tvungna att kolla in Shamu!!!! Japp, han heter så i verkligheten... fast som filmstjärna heter han Willy.... som i "Rädda Willy".
När vi kommit så långt var det dags för lunch. Millan valde en räksallad, vilket av olika anledningar var en jäkligt dålig idé. Efter att ha klappat rockorna, kunde hon inte hålla isär på om hon tuggade på fingrarna eller räkorna.... de luktade ungefär likadant. Och det hela slutade med att hon inte tuggade på något alls. Fast innan vi kom så långt, balanserade vi våra brickor för att hitta ett bra bord på uteserveringen. Och inte begrep Millan att hon var ett gående smörgåsbord med räksallad på brickan.... inte förrän en bautamås gjorde en störtdykning rakt ner i hennes räksallad... och den spreds över halva uteserveringen. Smart mås, han hade maten räddad den dagen! Men Camilla fick en ny, med lock över tallriken denna gången!
Tja, sen gick vi inuti ett jätteakvarium med hajar som simmade överallt runt omkring oss och jag tog massor med kort, men jag har varken lust eller ork att ladda upp fler. Asch det var så mycket och jag orkar bara inte berätta mer... mitt nya liv har redan tagit knäcken på mig. :-) Fast har jag lust framåt kvällen kan jag visa lite foton från en av alla dessa mörka och tinnitusframkallande klubbar som Millan drog runt mig på. Herre Gud, jag tror inte hon fattar att jag blir 54 nästa gång.... fast skitkul var det att vara på första parkett och "headbanga" tillsammans med bandet.
Over and out/Mamselamsen, med träningsvärk överallt.
postad av Vi på Kantarellen klockan 3:20 em
5 Kommentarer:
Försöker hämta mig från åsynen av den kluvna tungan nedan. Vägrade tro vad jag såg först, bestämde att han hade ett snäckskal i munnen... men HU!
Måste bara få vara lite viktigpetter: Rädda Willyvalen hette Keiko på riktigt och frigavs 2002 i en norsk fjord där han dog 2003. Så ni kan knappast träffat "Willy"
Shamu har bara Shamu som "stage name" de har enligt Wikipedia 22 st späckhuggare som alla har egna namn men när de uppträder är det som Shamu.
Klimakteriehäxan: Jag rodde inte heller att det var sant först... men det var dt.
Beatrice: Jag skyller på Camilla... HON har lurat mig!
What?! Vad synd! Vi kan ju t.o.m. se Seaworld från vår lägenhet...
Va? Bor Ni så nära?
Skicka en kommentar
<< Tillbaka