Det är ju fullkomligt lysande. UPPDATERAD!

Jag har nog förbaskat dragit Mr Jetlag vid näsan. Jag sov ända till klockan sex idag.... jippiii! I vanliga fall brukar jag vara uppe och duscha och äta frukost runt halvfyra i cirka en vecka efter hemkomsten. Men det kanske beror på att jag har lovat Millan, att Stephan och jag börjar vårt nya liv idag.... men det skriver jag mer om sedan. Nu lite bilder.

Sälvklart var vi tvungna att visa upp bilen som jag hyrde och utnyttjade till max. Jag tror säkert att vi körde 400 mil och lyckades fylla hela baksätet två gånger, med tomma vattenflaskor och annat mög. Det är ju så vansinnigt behändigt att bara kasta all skit bakom huvudet när man är ute och åker. Spana även in Camilla som blivit "äckelsmal".... hon var ju trots allt ganska välmående när hon var hemma vid jul. Men trots att hon på ett hälsosamt sätt blivit av med femton kilo, jobbar hon fortfarande på de sista fem. (Hälsosamt=äta sex gånger om dagen och "hajka" upp och ner mellan topparna på Hollywoodhills fem dagar i veckan)

Som jag skrev förut, så bodde jag ihop med två totala galningar. Och ibland säger en bild mer än tusen ord. Zoe.... knäpp, knäppare, knäppast. Och Millan i tjocka stövlar och skitfula knäbyxor fast det var skitvarmt... behöver jag säga mer?

Och som den vinterförstörda människa jag är, blev jag fullkomligt hänförd över apelsinträden.... och gav till små skutt och glädjetjut för varje trädgård vi gick förbi. Det var nästan så jag skämdes över mig själv.... men bara nästan.

Jag har inte riktigt koll på kronologin, men jag tror att vi var på Kojis på Hollywoodcenter den kvällen och käkade "Schabuscabu". Fan, jag vet inte hur det stavas.... men gott var det.

Och naturligtvis var allas vår Karaokeequeen, tvungen att äntra scenen och på mammas pinsamma begäran sjunga "Proud Mary".

Att Millan har många mystifika vänner, vet jag. Och här är en av dem... med en delad tunga, som han mer än gärna demonstrerade för mig. Iiiiii...... han såg ut som en gigantisk huggorm, när han spelade med tungan framför ansiktet på mig.

Väl hemma igen slappade vi en stund i soffan med den "superduperfarliga" f.d. kamphunden Bullet, som numera har återgått till bebisstadiet, trots sina 30 kilo. Han klev runt på oss i soffan för att kunna gosa ordentligt med oss alla. Detta resulterade i ständigt nya blåmärken på benen. Om Ni tittar ordentligt, kan Ni se det stora ärret som löper runt halsen. Ärret som blev, när den förre ägaren lät en kedja "äta" sig in i halsen. Lycka för honom att han blev räddad och fick bli halvblind och halvdöv pensionär hos Zoe.

Dagen efter blev det självklart "Fashiondistrict" och här är de omskrivna trosorna med inbyggd extrarumpa. Jag ångrar nästan, att jag inte likt en viss berömd latinosångare köpte dessa vadderad underbyxor. Det hade varit lite spännande att gå runt i Nybro med ett par runda och fasta skinkor, som i yngre dagar. Och att gå omkring med inbyggt sittunderlag hade nog motat alla ev. urinvägsinfektioner på flykten

Sen hittade jag outfiternas outfit.... en tjusig lila pimpkostym! Jag övervägde en stund att inköpa en dylik till Stephan, men så kom jag på att han inte passar i lila.... så den fick hänga kvar på skyltdockan. Fast det var jäkligt lockande, eftersom man fick både skjorta och slips på köpet.

Tja, det var väl vad som hände de första två dagarna i LA. Och om någon undrar varför jag inte tar fler foton på Hollywoodskylten och stjärnorna på Hollywood boulevard, så beror det på att detta var sjätte gången jag var hos Camilla... så de där turistgrejorna känns inte så där vansinnigt spännande längre.

Over and out/Mamselamsen, som kanske fortsätter att berätta om våra bravader i eftermiddag.


Uppdaterad efter tre muggar kaffe.
Att komma hem, betyder kaos i hela lägenheten under ett par dagar.

Och här är lite av resultatet av våra fenomenala shoppingorgier.