Det går upp och det går ner.
Och som en del vet här, så har jag ju varit på väg utför det sista året... och ska jag tro på proffsen, så har jag varit på väg i många år och botten eller som en del säger väggen, nåddes i december. Och det var inte kul... jag var liksom inte jag längre!
Men jag känner nu efter två månader att det har vänt och jag har gjort/håller på med en massa omprioriteringar... jag lär känna mig själv igen och försöker komma under fund med varför jag alltid rusade fram i livet i 180 knyck och alltid var så förbannat duktig och driftig.
Så när jag läser om att "gå in i väggen" och att det beror på att man jobbar för mycket, så säger jag bara "bullshit". Att jobba för mycket är bara ett symptom på den verkliga orsaken. Jag har nästan kommit på min orsak, så nu gäller det bara att omprogrammera min hjärna också. Och den där lilla fettklumpen är jävligt slö i svängarna.
Jag har tagit all hjälp som har erbjudits mig och jag kommer att få ett gruppmöte med försäkringskassa och läkare framöver. Och mycket skit har jag hört om försäkringskassan, men jag känner att jag har fullt stöd och att de vill hjälpa till och hitta lösningar för mig. Faktum är, att det var kvinnan på försäkringskassan som proppade mig full med: "Låt det ta tid... du måste låta det ta tid.". Jag vet inte om jag har haft tur, men jag känner stöd överallt.
Hur som helst... jag läser en hel del bloggar varje dag och jag blir ibland alldeles mörkrädd. Unga tjejer som rusar fram.... jobbar som idioter.... ska göra det.... köpa det.... umgås med alla. De känner att de inte räcker till eller duger. Jag vill grabba tag i axlarna och ruska om dem ordentligt och bara skrika: "Lägg av innan det går åt helvete!!"
Men det hade väl inte hjälpt.
Over and out/Mamselamsen, som trots att det snöar ska ut på långpromenad med gubben.
Uppdaterad.
Till alla tjejer (jag vet att det finns killar också)
Innan Ni kämpar livet ur Er för att kunna köpa den där svinaktigt dyra handväskan, klänningen, skorna, bilen, fråga Er själva varför Ni absolut måste ha just den och varför det inte duger med en billigare. För att den är snygg är bara ett dåligt svar, då det finns massor med lika snygga grejor som inte kostar skjortan. Om Ni då verkligen tänkt efter och svarat "För att imponera på andra", så hade jag kunnat förstå och samtidigt tyckt jävligt synd om Er.
Ett tecken på att jag fortfarande har långt kvar, är att jag fortfarande önskar mig en äkta sån här, för ett antal tusen dollar.
Sjukt va? :-D
Men jag kommer inte att köpa den.
Men jag känner nu efter två månader att det har vänt och jag har gjort/håller på med en massa omprioriteringar... jag lär känna mig själv igen och försöker komma under fund med varför jag alltid rusade fram i livet i 180 knyck och alltid var så förbannat duktig och driftig.
Så när jag läser om att "gå in i väggen" och att det beror på att man jobbar för mycket, så säger jag bara "bullshit". Att jobba för mycket är bara ett symptom på den verkliga orsaken. Jag har nästan kommit på min orsak, så nu gäller det bara att omprogrammera min hjärna också. Och den där lilla fettklumpen är jävligt slö i svängarna.
Jag har tagit all hjälp som har erbjudits mig och jag kommer att få ett gruppmöte med försäkringskassa och läkare framöver. Och mycket skit har jag hört om försäkringskassan, men jag känner att jag har fullt stöd och att de vill hjälpa till och hitta lösningar för mig. Faktum är, att det var kvinnan på försäkringskassan som proppade mig full med: "Låt det ta tid... du måste låta det ta tid.". Jag vet inte om jag har haft tur, men jag känner stöd överallt.
Hur som helst... jag läser en hel del bloggar varje dag och jag blir ibland alldeles mörkrädd. Unga tjejer som rusar fram.... jobbar som idioter.... ska göra det.... köpa det.... umgås med alla. De känner att de inte räcker till eller duger. Jag vill grabba tag i axlarna och ruska om dem ordentligt och bara skrika: "Lägg av innan det går åt helvete!!"
Men det hade väl inte hjälpt.
Over and out/Mamselamsen, som trots att det snöar ska ut på långpromenad med gubben.
Uppdaterad.
Till alla tjejer (jag vet att det finns killar också)
Innan Ni kämpar livet ur Er för att kunna köpa den där svinaktigt dyra handväskan, klänningen, skorna, bilen, fråga Er själva varför Ni absolut måste ha just den och varför det inte duger med en billigare. För att den är snygg är bara ett dåligt svar, då det finns massor med lika snygga grejor som inte kostar skjortan. Om Ni då verkligen tänkt efter och svarat "För att imponera på andra", så hade jag kunnat förstå och samtidigt tyckt jävligt synd om Er.
Ett tecken på att jag fortfarande har långt kvar, är att jag fortfarande önskar mig en äkta sån här, för ett antal tusen dollar.
Sjukt va? :-D
Men jag kommer inte att köpa den.
postad av Vi på Kantarellen klockan 9:22 fm
10 Kommentarer:
Så rätt så rätt, men det är väl som med att sluta röka, det hjälper inte att någon annan tjatar, man måste komma till insikt och vilja själv!
Ha en skön promenad!
Exakt! Japp, vi har bestämt att promenaden ska ske om trekvart... och vi sitter fortfarande i morgonrocken. :-)
Jag ska träffa min handläggare på FK idag för första gången. Men jag är vid gott mod, för av alla jag har pratat med här i stan som också varit sjukskrivna för detta har inte haft några problem med FK. Så jag hoppas att det blir så för mig med.
Läkaren har jag som sagt tidigare, sämre hopp om, men jag är rätt säker på att hon kommer förlänga sjukskrivningen i alla fall. För frisk är jag inte, än.
Jag håller också på att komma underfund med varför jag hamnade här, och jag har kommit en liten bit på väg. Men det fattas fortfarande flera pusselbitar.
Om nån sagt till dig innan du blev sjuk så hade du inte lyssnat nej...
Ta det nu en dag i taget så får du gjort mer än om du hade stressat omkring, det kommer du märka:)
Du är klok som en Bok, Du!
Jag VET när mitt började!
Jag var 8 år och pappa (ensamstående sådan) bestämde, att vi inte behövde hemhjälp längre...
Min syster var 5 år!
DÅ...startade mitt *duktighetssyndrom*...sen tog det nästan 50 år...innan Själen,Hjärnan och Kroppen...*packade ihop*.
Men då hade vi-Kroppen och jag utfört...så MYCKET, så det hade räckt för en hel syjunta!
Frågan jag nu ställer mig...ska det ta 50 år innan jag blir *återställd*?
*skrattar och vinkar till Försäkringsbolaget*
Åh, dyra väskor. Det handlar väl inte så mycket om vad man vill ha, utan om en dröm man har. Man tror att livet ska vara underbart, när man kan köpa väskor för tusentals kronor. För har man de pengarna att lägga på väskor måste man ju har råd med allt man kan önska sig.
Jag tillhör dock den praktiska skolan. Bostad och mat på bordet går före allt annat. Garanterat långt före vackra väskor.
Ja inte är det lätt att brottas mot allt runt omkring en som talar om att man inte duger om man inte har rätt sko, rätt handväska, rätt inredning till hemmet. Särskilt inte för de som är unga, då gör man ju allt för att passa in.
För egen del är jag hemma för andra gången nu, så jag har nog inte hittat anledningen än...
Ibland rusar mitt liv på utan att jag egentligen styr, men nu har jag lärt mig se när detta händer. Då är det bara att låsa in sig en helg och inte göra något. Låta hjärnan gå på sparlåga. Det är svårt att träna hjärnan i att inte tänka, men det går.
KRam
ps, det viktigaste vi kan lära våra barn är nog att ha tråkigt, för vi tror att det ska hända saker hela tiden för att vi ska vara lyckliga. Men jag tror inte att det är fallet, mer tråkig händelselös tid åt folket!
Ja, det är inte lätt det här med livet.
Ullton: Jag har bloggat just om detta att tillåta barn få ha tråkigt ibland.
Syrran jobbade på FK tidigare. Efter fyra (4) års sjukskrivning blev det rehabmöte! FK är fruktansvärt dåliga på att ta hand om sin egen personal, men kräver av andra att dom ska ha rehabmöte inom fyra veckor! Hennes chef ringde två gånger under dessa år! I dagarna har hon blivit erbjuden ett nytt jobb och framtiden ser mycket ljusare ut.
Min egen erfarenhet av FK är än så länge positiv.
Lycka till!
Skicka en kommentar
<< Tillbaka