Vilken rolig jobbdag det varit.

Först kom det bekanta från förr. Hon var då en väldigt ung donna och multimamma... och nu bor det bara två kvar hemma. Han var en ohängd slyngel till matros.... nu är han överstyrman!!! Jösses... det kunde man inte tro för 30 år sen, när han och Stephan bar isolering upp på vår vind. De hade skitkul och för varje repa upp på vinden, blev de bara gladare och gladare. Och till slut var de så vansinnigt glada att de inte fixade 90-gradersturnen vid terassen, utan stöp rakt nerför en slänten... där de låg som två trasor och höll på att garva ihjäl sig. Det måste ha varit något i isoleringen som gjorde dem så glada och vimmelkantiga :-D (Eller hur B och S... jag vet nog att Ni smyger här. :-)

Sen kom det en annan bekant, en kvinna som fick diagnosen MS för över fyra år sedan och har gått på bromsmediciner hela tiden. Men idag var hon riktigt jävla upprörd. Efter fyra år har de konstaterat att hon inte har MS... hon har en hjärntumör!!! Läkarna har hela tiden sett den, men ignorerat den totalt. Nu ska hon opereras i Linköping den 4:e december.... och förmodligen kommer hon att bli helt bra. Men jag har lovat... trots att jag inte är religiös, att be en liten bön för henne den dagen. Och ja! Hon har anmält läkarna.

Sen hade vi damen som kom in på Mamsans på ganska stappliga ben och käkade raggmunkar med sin väninna. När de skulle gå, svepte hon om sig jackan medan hon satt på stolen. Och hon knäppte ordentligt också. Sen skulle hon upp.... gick inte! Förmodligen trodde hon att benen lagt av helt. Efter mycket trixande, visade det sig att hon inte bara knäppt in sig själv i jackan... utan hela jäkla ryggstödet på stolen också. Jag skrattade gott och övervägde lite snabbt om jag skulle polisanmäla henne för försök till stöld av ett stycke stol.

Så långt är detta en skitbra dag... och nu ska jag skaaapa!

Over and out/Mamselamsen, as-kalas-glad.