"Östen med rösten" finns inte mer.
Vem kan glömma låtarna (vi över 50 alltså) "Glöm ej bort det finns rosor" eller "Det var längesen jag plocká några blommor". De låtarna har jag skrålat och gapat till ett otal gånger.
Men det jag ville berätta här är en händelse från när jag var en orädd nittonåring. Jag hoppas du förlåter mig Östen, i din himmel. Asch, det är nog preskriberat förresten.
Jag var alltså nitton år och dansbandsvokalist men hade för en gångs skull ledigt en lördag. Den lördagen när Östen Warnebring startade sin folkparksturné.... i Eskilstuna. Självklart var jag där... iklädd "korts" som dette hette då... små små schorts som bara täckte halva skinkan. Jag lyssnade och tittade på Östens show tillsammans med en juournalist från Eskilstuna-kuriren. Han hette Tommy förresten. När showen var slut skulle det vankas ett "nach spiel" (stavning?) för pressen och den ville ju jag vara med på... förståss!!!!
Tommy föreslog att jag skulle utge mig för att vara journalist för... Nya Värmlandstidningen. Och jag var ju inte den som bangade. Jag hängde med och ställde mig i ledet och gick fram och presenterade mig för Östen: "Hej, Birgitta från Nya Värmlandstidningen".
Ingen reagerade och jag kom med in på restaurangen. Men döm till min fasa när jag upptäckte att jag blev Östens bordsdam. Jag satt spänd som en fiolsträng under flera timmar och försökte ställa initierade frågor till honom under middagen. Samt att han frågade mig en massa... och jag ljög "som en häst travar". Men på något sätt fick jag ihop det och ingen avslöjade mig... DÅ!
Dagen efter stod jag på perrongen vid järnvägsstationen i Eskilstuna, för en tripp till pojkvännen i Stockholm. Längre bort på perrongen står en man som spänner ögonen i mig och på snabba steg kommer mot mig. Han ställer sig mitt framför mig och glor. Efter en stund säger han: "Vem f...n är du? Det finns nämligen ingenting som heter Nya Värmlandstidningen. Tja, så jag fick ju förklara att jag var jag... och inte visste et skit om journalistik. Tack o lov skrattade han.
Nu är jag äldre, klokare och lugnare... hm... äldre i alla fall.
Sänder dig en tanke Östen och hoppas du förlåtit mig och mitt tilltag.
Over and out/Mamselamsen, Östenfan.
Uppdaterad: Det var nog Nya Värmlandsposten jag sa... för Nya Wärmlandstidningen finns ju.
Men det jag ville berätta här är en händelse från när jag var en orädd nittonåring. Jag hoppas du förlåter mig Östen, i din himmel. Asch, det är nog preskriberat förresten.
Jag var alltså nitton år och dansbandsvokalist men hade för en gångs skull ledigt en lördag. Den lördagen när Östen Warnebring startade sin folkparksturné.... i Eskilstuna. Självklart var jag där... iklädd "korts" som dette hette då... små små schorts som bara täckte halva skinkan. Jag lyssnade och tittade på Östens show tillsammans med en juournalist från Eskilstuna-kuriren. Han hette Tommy förresten. När showen var slut skulle det vankas ett "nach spiel" (stavning?) för pressen och den ville ju jag vara med på... förståss!!!!
Tommy föreslog att jag skulle utge mig för att vara journalist för... Nya Värmlandstidningen. Och jag var ju inte den som bangade. Jag hängde med och ställde mig i ledet och gick fram och presenterade mig för Östen: "Hej, Birgitta från Nya Värmlandstidningen".
Ingen reagerade och jag kom med in på restaurangen. Men döm till min fasa när jag upptäckte att jag blev Östens bordsdam. Jag satt spänd som en fiolsträng under flera timmar och försökte ställa initierade frågor till honom under middagen. Samt att han frågade mig en massa... och jag ljög "som en häst travar". Men på något sätt fick jag ihop det och ingen avslöjade mig... DÅ!
Dagen efter stod jag på perrongen vid järnvägsstationen i Eskilstuna, för en tripp till pojkvännen i Stockholm. Längre bort på perrongen står en man som spänner ögonen i mig och på snabba steg kommer mot mig. Han ställer sig mitt framför mig och glor. Efter en stund säger han: "Vem f...n är du? Det finns nämligen ingenting som heter Nya Värmlandstidningen. Tja, så jag fick ju förklara att jag var jag... och inte visste et skit om journalistik. Tack o lov skrattade han.
Nu är jag äldre, klokare och lugnare... hm... äldre i alla fall.
Sänder dig en tanke Östen och hoppas du förlåtit mig och mitt tilltag.
Over and out/Mamselamsen, Östenfan.
Uppdaterad: Det var nog Nya Värmlandsposten jag sa... för Nya Wärmlandstidningen finns ju.
postad av Vi på Kantarellen klockan 8:50 fm
16 Kommentarer:
Helt övertygad om att han tyckte det var ok.....vem skulle inte bli glad för att ngn jobbar sig så för en :-)
Hihihi... roligt hade jag i alla fall.
Östen är ju kult...Även för oss trettiotaggare...
Han måste ju bara ha blivit otroligt smickrad..Om inte annat så tyckte han nog om dina "korts"
Ja själv hoppar jag omkring på kryckor efter en rejäl praktvurpa igår..
*massa is under snö och jag tillhör inte dom som drar ner på takten när det är snöigt ute så jag får nog skylla mej själv*
Tjing
Cian: Jag hoppas det.
Stackare! Brutit något?
Det var nog mest självkänslan som gick sönder :) Måste ha sett bra kul ut när jag flaxade med armar och ben..
Bröt inget men landande olyckligt med knät på en sten.
Söstra mi jobbar på akuten och de hade MÅNGA halkolyckor igår...
Så gå försiktigt...
Tjing från hon som kommer investera i broddar hädanefter.
Hmmm, mina föräldrar har prenumererat på Nya Värmlandstidningen (NWT) så länge jag kan minnas.
Jag anar en konspiration? Är det CIA som gjort den och lagt i brevlådan varje morgon? (Det kan man fan tro med tanke på innehållet).
Jag ringer Janne Josefsson.....
Fanns den verkligen för 35 år sen? Jag vet inte... för det var journalisten på perrongen som sa det till mig. Tänk om han lurade/testade mig.
Cian: jag går jätteförsiktigt i mina skyhöga stövlar.
Som sagt, nu finns i alla fall tidningen... och eftersom du frågar: Nachspiel är substantiv=stor bokstav + sammanskrivet.
Jag har inte haft äran att träffa Östen, men gillade honom aldrig riktigt i teve.
Jo du Mamsan, den tidningen finns (jag prenumererar) o den är faktiskt mycket äldre än både du o jag (tillsammans).
Vet att du berättade det här för länge sen o att du då skrev nya Värmlandsposten eller nåt sånt, o det var nog det du sa, för den finns inte :)
Härlig historia!
gagga: Det var kanske det jag sa. Det var i alla fall en tidning som inte fanns. Det är ju 34 år sen... minnet!!???
Vilken härlig historia. Så du har ett förflutet som dansbandssångerska :-) ps.
NWT har funnits sedan 1800-talet
Nya Värmlandsposten var det nog.
Wow! Starkaste bloggvirket den här veckan! Schysst story!
Anders: En tackar, när det kommer från en sådan initierad person.
Håller med cian om att Östen är kult.Kommer ihåg att Året Runt hade honom som klippdocka,kan ha varit i början på 70-talet...
Skicka en kommentar
<< Tillbaka