Min tomt - ett Apotek.
Skulle Ni få lite "hjärtfladder eller nått, är det bara att komma hit. Jag har fått reda på att de långa vackra vita och lila klockorna, som jag trodde var ogräs, är medicin. Digitalis!!! Så om jag skulle få lite hjärtsvikt eller så, går jag bara ut och knaprar lite på dom. Bra va?
12 Kommentarer:
Njae, medicin? Snarare gift...
I min trädgård växer mest hälsokost: målla, nate, daggkåpa, brännässlor och annan godis.
Men ett litet nafs bara, kan väl inte skada. =)
Maskrosor..... vi har maskrosor!! *hoppar och skuttar i pur glädje* Är inte det nyttigt till nått?
Mina föräldrar gjorde maskrosvin när de var yngre... var försiktig med digitalisen! ett gram för mycket och du dör istället!
Webblogg ligger nere för re-servning, frustrerande... jag vill ju kolla besöken ;)
josefin! det gjorde vi också. Men det var lite sötsliskigt. OCH!!! olagligt. =D
Nafsa du istället på maskrosbladen - de små kan vara goda i sallad.
Har man bara tillräckligt god dressing finns det massor av ogräs och annat som nästan är njutbart. Man känner sig i alla fall väldigt sund. Men jag rekommenderar att inte ta med granskott - det sticks så förskräckligt i halsen.
Men tar man lite digitalis till efterrätt, slipper man alla sorters efterräkningar...
bloggblad! Jag förstår det. =) STENDÖD!
"Bladen av digitalis, (tillsammans med bolmmört o stormhatt)var en av ingredienserna i "häxsalvor" som "häxorna" använde att smörja in sig med innan de skulle på rendezvous med den onde i Blåkulla", enligt en av mina växtböcker.
gagga! Jag visste att det var nått. Min pappa har berättat om det...men jag visste ju inte Gud bevars att det växte här. Häxorna blev ju enligt sägnen väldigt betuttade i Hin Håle. Och jag vet nog var de använde "örterna". Men DET tänker jag inte ta upp här. porren får hålla sig på din sida!!!
Inte visste jag var dom smorde sig.
Jag var inte född då.
Det var kvastens andra användningsområde efter
att ha sopat golven...
*grin*
gagga! Inte jag heller. Men min pappa har berättat.... och han é gammal han! *ler*
Skicka en kommentar
<< Tillbaka