Fattiga barn?

Har under några dagar läst artiklar i Expressen om "fattiga barn". Och jag reagerar!

Fattig för mig är att inte ha mat för dagen eller tak över huvudet, men i artikeln och i de artiklar som varit handlar det om att inte detta... utan om att inte kunna köpa en massa mode- och designkläder... samt att inte kunna åka utomlands på semester.... och för mig handlar det inte om att vara fattig. På sin höjd kan jag säga att de har det knapert.

För om de är fattiga, så kan jag berätta att Camilla och Jessica växte upp under oerhört "fattiga förhållanden". De gick i ärvda kläder tills de var 7-8 år. Inget nytt köptes, för vi hade inte råd. De kunde inte få en glass.... spontant... inte ens den allra minsta som kostade två kronor, för jag vände på varenda krona vi hade, för att få det hela att gå ihop. Semester? Jag tror inte att ungarna visste vad det ordet betydde när de var små. Vi var alltid hemma.

Vi fick ingen stabil ekonomi förrän vi tog tag i vår egen situation och startade ett företag tillsammans med en kompanjon (vi hade ju inga pengar)... en kompanjon som för övrigt lurade arselet av oss. Men det var en god läxa, som förberedde oss för vårt kommande liv som egna företagare.

När jag idag pratar med ungarna om deras barndom, hade de ingen aning om hur "fattiga" vi var.

Det som var positivt med att vara "fattig" var att vi alla lärde oss enormt mycket om ekonomi och att handskas med pengar. De takterna sitter fortfarande i, trots att vi inte behöver.

Mitt viktigaste råd till ungarna var/är: "Konsumera aldrig för pengar du inte har!"

Kreditkort är en styggelse... och jag kan inte för mitt liv förstå att människor har det... och använder sig av krediten med skyhög ränta. Folk har så jäkla bråttom.... istället för att exempelvis spara till nya soffan, köps den på kredit... och huxflux är soffan skitdyr om man räknar in alla avgifter och räntor. För tänk om människor skulle kunna och tagga ner och sätta undan de pengarna som krediten skulle ha kostat istället för att handla direkt... och sedan köpa den kontant!

Mitt andra ekonomitips är: Det är väldigt enkelt att hålla i pengarna om man låter bli att gå in i affärer över huvud taget. Dock är mataffär OK, om man har en lista med sig på exakt vad man ska handla... och Apotek.

Och så finns det ett uttryck som jag ofta hör och hatar. "Man måste unna sig!" Blä... säger jag bara. Har man inte pengar så får man låta bli att unna sig en j*vla massa. Och har man pengar och säger flera gånger i veckan att man ska unna sig.... är det inte att unna sig... det är en vana!

Ja..... vi har varit j*vligt "fattiga".... och jobbat oss till det vi har idag. Men så har vi inte hållit på att unnat oss hela tiden... utan sparat och sedan investerat... ibland bara en femtiolapp i månaden.

Så min slutledning är: Det finns inga riktigt fattiga människor i Sverige.... alla har mat på bordet och tak över huvudet. Det har vi ett samhällssystem som ser till... inget överflöd... men ingen är riktigt fattig. (Dock räknar jag inte in de som är uteliggare, de har på något vis misskött sitt boende.)

Over and out/Mamselamsen