Tanken har inte ens slagit mig.
Jag pratade med en bekant igår och blev rekommenderad att titta på Amelia Adamos program som tydligen har börjat på någon kanal. Hon berättade att programmet handlade om att ett riktigt bra förhållande bygger på att någon är "starkare" och "tar hand om"... någon är den som på något vis den som bestämmer i ett förhållande. Vi diskuterade lite fram och tillbaka och jag fattade fortfarande inte grejen. Idag hittar jag Lisas krönika om det hela och det gick upp ett ljus.
Jösses, säger jag bara. Om det är som hon skriver, blir jag mörkrädd. I min värld existerar inte ens tanken på att någon ska vara den "starkare" och ta hand om allt... eller att Stephan ska hjälpa till med disk, dammsugning och sådant. Här turas vi om att vara svaga! Ibland känner jag mig svag och blir buren... ibland är Stephan svag och blir buren. Att Stephan skulle hjälpa till med hushållsarbete finns liksom inte i vår värld... saker bara görs på något vis. Som många vet städade vi järnet i förrgår och vi gjorde det som behövde göras utan inbördes könsfördelning.... min make är nämligen en fena på att hantera både dammsugare och dammvippa. Och att hjälpa till med disken... vad fasen är det? Här är det skitenkelt om vem som ska diska.... det är den som inte har lagat maten!
Varför ska det vara så jäkla svårt?
Skippa uttrycket "hjälpa till" och inför uttrycket "hjälpas åt". (Det var inte jag som kom på det... det var Stephan, när vi diskuterade det hela.)
Och det att det på något vis skulle vara sexuellt upphetsande att vara "ojämställd". Fattar noll! Det är ju inte det som det handlar om här. Men om jag har förstått det hela (har ju inte sett programmet) ska den "underdåniga" kvinnan vara så galet glad och tacksam över att mannen har diskat... och gå igång på det. Eller kan det vara underdånig tacksamhet som gör att hon "ställer upp"? (För vad jag förstått är det mannen som ska vara den starkare) Nä, här gås igång på helt andra grejor.... de gånger det händer.... vi är ju för fasen lastgamla och orkar inte hur mycket som helst. :-)
Nu har jag som sagt, inte sett programmet utan bara skriver om det jag läst runt på lite bloggar. Men gissa om jag ska kolla på nästa program. När sänds det och på vilken kanal?
Over and out/Mamselamsen.
Uppdaterad
När jag s.k. korrläst mitt inlägg, kom jag på varför jag har slutat köpa veckotidningar av typen Amelia, Veckorevyn och så vidare. Det är så ofattbart mycket skriverier som relationer och sex... och jag kan inte känna igen mig i dessa artiklar. Så ska jag ha en veckotidning... ska det vara en skvallertidning... en tidning med bara helt meningslöst skvaller och vackra bilder.
Jösses, säger jag bara. Om det är som hon skriver, blir jag mörkrädd. I min värld existerar inte ens tanken på att någon ska vara den "starkare" och ta hand om allt... eller att Stephan ska hjälpa till med disk, dammsugning och sådant. Här turas vi om att vara svaga! Ibland känner jag mig svag och blir buren... ibland är Stephan svag och blir buren. Att Stephan skulle hjälpa till med hushållsarbete finns liksom inte i vår värld... saker bara görs på något vis. Som många vet städade vi järnet i förrgår och vi gjorde det som behövde göras utan inbördes könsfördelning.... min make är nämligen en fena på att hantera både dammsugare och dammvippa. Och att hjälpa till med disken... vad fasen är det? Här är det skitenkelt om vem som ska diska.... det är den som inte har lagat maten!
Varför ska det vara så jäkla svårt?
Skippa uttrycket "hjälpa till" och inför uttrycket "hjälpas åt". (Det var inte jag som kom på det... det var Stephan, när vi diskuterade det hela.)
Och det att det på något vis skulle vara sexuellt upphetsande att vara "ojämställd". Fattar noll! Det är ju inte det som det handlar om här. Men om jag har förstått det hela (har ju inte sett programmet) ska den "underdåniga" kvinnan vara så galet glad och tacksam över att mannen har diskat... och gå igång på det. Eller kan det vara underdånig tacksamhet som gör att hon "ställer upp"? (För vad jag förstått är det mannen som ska vara den starkare) Nä, här gås igång på helt andra grejor.... de gånger det händer.... vi är ju för fasen lastgamla och orkar inte hur mycket som helst. :-)
Nu har jag som sagt, inte sett programmet utan bara skriver om det jag läst runt på lite bloggar. Men gissa om jag ska kolla på nästa program. När sänds det och på vilken kanal?
Over and out/Mamselamsen.
Uppdaterad
När jag s.k. korrläst mitt inlägg, kom jag på varför jag har slutat köpa veckotidningar av typen Amelia, Veckorevyn och så vidare. Det är så ofattbart mycket skriverier som relationer och sex... och jag kan inte känna igen mig i dessa artiklar. Så ska jag ha en veckotidning... ska det vara en skvallertidning... en tidning med bara helt meningslöst skvaller och vackra bilder.
postad av Vi på Kantarellen klockan 10:48 fm
9 Kommentarer:
Första grälet jag hade med min kubanske make var när han väldigt snällt erbjöd sig att "hjälpa till" att tvätta våra kläder. Det var 13½ år se'n nu, och numera så vill mina vänner skicka sina karlar på kurs till mig eftersom maken verkligen drar sitt strå till stacken till skillnad mot många av hans mer macho (ha!) vänner...
Jag vill inte vara gift med en personlig assistent, jag vill ha en kompanjon i vått & torrt som gör vad dom kan utan att balansera & väga på guldvåg vem som gör vad!
det var bra sagt om att man ska säga istället hjälpa till:hjälpas åt, det låter mkt mer jämställt.. om att prata mer om sex i hopp om att det ska bli mer fart i bingen sen:D så är det väl väldigt individuellt hur mkt och hurdan sexprat man trivs med, det är väl naturligt att man formar med sin partner tillsammans trivsamma riktlinjer för det gemensamma sexlivet och 6pratet? ..programmet låter ju som riktig flopp
Jag kan säga en sak: Att om jag ensam fick ta hand om allt hushållsarbete, eller kanske att sambon "hjälpte till" lite ibland, så skulle det inte slå några gnistor i sovrummet. Det skulle rent ut sagt inte bo någon sambo i sovrummet.
Exakt! Nu säger vi det i kör: "Hjäääälpas åt!"
Jag har inte heller sett programmet, men hade tänkt göra det. Blir förskräckt av det du skriver om innehållet.
Håller med om det du skriver, dock. Vi hjälps åt både med stöd o hushållsarbete i ett vårt förhållande. Båda har jobbat obekvämt i perioder och för min del skulle det tagit knäcken på mig om jag behövt styra upp "allt" innan jag åkte i väg till jobbet när Conny skulle vara hemma själv med barnen. Jag vet att mina kollegor haft det så. Lagat mat o städat för att mannen inte orkar/hinner när han kommer hem efter jobbet, och sen åkt iväg och jobbat till kl 22 själva.
Min man är ledig mer än mig så han sköter all städning hemma,för att jag skall slippa. Det tycker jag är schysst av honom. :) Jag skulle aldrig klara att ha en ojälvständig man.
Köper aldrig dessa tidningar pga av det du skriver..har även fått bort dem från väntrummet på jobbet. De ger fel signaler till kvinnor o män.
(Oj, vad långt inläggg!)
Skall försöka se nästa program.....
Men "hjälpas åt" är ingalunda något nytt, så har det hetat länge. I mitt hus och under min uppväxt också (är 43), åtminstone. Men jag är helt med, det är sorgligt att uttrycket "hjälpa till" används i fråga om vardagssysslor, men ni får ju tänka på att de inte är purunga de där två. ;-))
Jag är inte så galet purung heller.... herre Gud.... snart 56! :-)
Demensen har slagit till.... snart 55 sja det vara.
håller med dig fullständigt!
Skicka en kommentar
<< Tillbaka