Ett lååååångt samtal igår.

Så trevligt.... så mycket skvaller... så mycket uppdateringar... så mycket allvar. Vi har inte träffats många gånger och vi pratar inte så ofta i telefon... men på något vis känns hon som en vän. Då snackar jag vän... inte som en bekant som springer förbi och glöms. Käringen jag menar är Gagga ... förståss! Vi är så olika, men ändå så lika... det är ju f*n att hon absolut måste envisas med att bo i Värmlandsskogarna.

Tänk, så konstigt det är med människor. Vissa kan man träffa dagligen och de är och förblir bara bekanta.... och så träffar man en männsika några gånger och känner att om hon hade varit karl, hade jag nog friat och gift mig med henne. Men nu är det som det är... hon är kvinna och gift med Bosse... så hon får väl vara en vän.... och det är f*n inte illa.

Nä, nu ska jag ha mig en mugg kaffe till och fundera på hur dagen idag ska se ut.

Over and out/Mamselamsen