Tänk vad jag känner igen mig!
Jag läser om Zarah Öberg som rusar från den ena aktiviteten till den andra.... har gärna fler saker på gång... tycker det är skittråkigt att inte göra något.... reser... städar... jobbar... hela tiden.
Aktiviteter... aktiviteter.... aktiviteter.... aktiviteter....aktiviteter.... aktiviteter..... och livet är så hääääärligt!
Japp, precis sådan var jag. Och vad kul allting var och vad mycket grejor jag fick gjorda. Livet liksom flöt ovanpå allt annat i ett underbart rödgult turboskimmer.
Tills pang!
Och jag blev som genom ett handslag fenomenalisk på att "göra ingenting".... faktiskt så fenomenalisk att jag blev sjukskriven i ett halvår. Låg helt passiv på soffan i tre månader... gick inte ut... kognitiv terapi för att våga möta människor igen.... lära mig att inte dö varje gång telefonen ringde.... lära mig att gå och handla.... lära mig att komma in i duschen före klockan tre. Helt enkelt få min "kraschade hårddisk" att "uploada" som den skulle.... och det gör den nu, för jag drog in en ny "software".
Jag är tillbaka... men som en helt annan människa. En som aldrig mer kommer att ha "många bollar i luften"... en som inte är ybersocial och duktig.... en som aktivt försöker ha tråkigt, då det är då de kluriga idéerna och tankarna poppar upp. Den tid när jag verkligen ger mig tid att reflektera över saker och ting.
Så, Sarah (hälsopedagog, kostrådgivare och mental tränare) Det är nyttigt att ha tråkigt ibland... man tänker så bra då.
Och detta gäller även barn! Barn behöver inte ha aktiviteter hela tiden.... de mår inte bra av det.
Over and out/Mamselamsen, som trots allt fick in ett inlägg idag
Aktiviteter... aktiviteter.... aktiviteter.... aktiviteter....aktiviteter.... aktiviteter..... och livet är så hääääärligt!
Japp, precis sådan var jag. Och vad kul allting var och vad mycket grejor jag fick gjorda. Livet liksom flöt ovanpå allt annat i ett underbart rödgult turboskimmer.
Tills pang!
Och jag blev som genom ett handslag fenomenalisk på att "göra ingenting".... faktiskt så fenomenalisk att jag blev sjukskriven i ett halvår. Låg helt passiv på soffan i tre månader... gick inte ut... kognitiv terapi för att våga möta människor igen.... lära mig att inte dö varje gång telefonen ringde.... lära mig att gå och handla.... lära mig att komma in i duschen före klockan tre. Helt enkelt få min "kraschade hårddisk" att "uploada" som den skulle.... och det gör den nu, för jag drog in en ny "software".
Jag är tillbaka... men som en helt annan människa. En som aldrig mer kommer att ha "många bollar i luften"... en som inte är ybersocial och duktig.... en som aktivt försöker ha tråkigt, då det är då de kluriga idéerna och tankarna poppar upp. Den tid när jag verkligen ger mig tid att reflektera över saker och ting.
Så, Sarah (hälsopedagog, kostrådgivare och mental tränare) Det är nyttigt att ha tråkigt ibland... man tänker så bra då.
Och detta gäller även barn! Barn behöver inte ha aktiviteter hela tiden.... de mår inte bra av det.
Over and out/Mamselamsen, som trots allt fick in ett inlägg idag
postad av Vi på Kantarellen klockan 9:15 fm
7 Kommentarer:
Samma sak hände mig när jag blev sjuk och du har sååå rätt!
KBT är kanonbra hjälp på vägen upp ur soffan igen.
Japp! Ärligt talat blir jag mörkrädd när jag läser om människor som är så jävla duktiga och effektiva hela tiden.
Jag har varit där jag också - ca år 2000. Tyvärr känner jag symptomen komma smygande igen. Jag borde nog inte blivit lärare.
Men jag sjunger ofta lättjans lov, ändå, och försöker faktiskt leva som jag lär på helgerna... ;)
dyermaker: Jag kommer ALDRIG att gå tillbaka till det jag jobbade med när min hjärna fick en "meltdown". Inom samma område.... men inte detsamma.
Fast det allra viktigaste för mig är kanske inte vad jag gör, utan mer hur jag gör det och varför.
Ett annat sätt att se på mig själv helt enkelt.... som egentligen är ganska svårt och jag får ofta slå mig själv i huvudet när jag känner att jag vill rusa iväg igen.
Instämmer till fullo.
Tack för dina tuffa ord emellanåt.
Tss
mamsen> Jag gjorde just det. Gick tillbaka till samma jobb, men efter bara ett halvår kände jag att det var fullständigt ohållbart, Och gjorde ett lappkast mitt i livet. Blev lärare för gymnasiet och grundskolans senare år.
Jag borde blivit arkivarie. Det är nog stillsamt.
MEN... jag HAR lärt mig. Jag jobbar JÄRNET på jobbet. Jag sjukar mig extremt sällan. Å andra sidan sköter jag mitt arbete nom min arbetstid. ALDRIG att jag tar hem prov att rätta, lektioner att förbereda etc. DET har jag lärt mig.
Men... vidbrändheten har många fasetter. Jobbet är bara EN av dem...
dyermaker: Sista meningen..... EXAKT!
Syrran: Japp.... tuffa är de.... men sanna!
/Mamselamsen
Skicka en kommentar
<< Tillbaka