Jag tar mig i kragen.

Lilla B undrar var alla min "fantastiska" matbilder och grönsmala recept har tagit vägen. Tja, den äckliga matbloggen försvann med ett snabbt deletetryck och de smala recepten..... tja, det har i ärlighetens namn varit varken smalt eller grönt sen jag kom hem från USA i höstas. Och jag har inte många intentioner till att starta med dem igen. På något vis bygger jag på mitt K-värde under vinter... allt för att inte frysa. (Ljuga för mig själv, är något som jag alltid varit fenomenalisk på.)

Men det jag lagade igår var hyfsat smalt.... även om den kolhydrattyngda potatisen var med.

Då jag vet att det tillkommit en massa nya läsare sedan min matlagningskonst delgavs andra, vill jag bara säga en sak. Jag är lite som Nigella. Inte tillnärmelsevis lika snygg och definitivt inte lika duktig. Utan vi är lika slafsiga när vi lagar mat. Här smakas det med pekfingret till höger och vänster och några decilitermått och vågar används aldrig. Faktum är att jag aldrig kan vara riktigt säker på hur slutprodukten blir, då det inte är ovanligt att jag helt byter inriktning mitt under pågående session i köket.

Men OK.... Saffransgryta under ett "Fredagsskapande"

1. Öppna vinflaskan..... ta en smutt. Välj bra musik att skråla, "headbanga" och dansa till. Igår blev det Chris Daughtry.
2. Kött. Det går i princip bra att använda vilket kött som helst. (Igår blev det ett kilo utskuren biff, då det såldes så vansinnigt billigt på COOP. 49:-/kg... från Brasilien! Iiii... döda mig inte.. döda mig inte!)
3. Man skär ner köttet i "kalopsstora" bitar.... och vips ner i grytan (Igår blev det den största, då vi planerar att äta Saffransgryta även idag)
4. Ett gäng färska campinjoner som skärs ned i vad man tycker är lagom stora bitar.... ner i grytan.
5. Några lökar. Igår två..... ner i grytan. (Jag skar varje "halvlök" i fyra bitar.)
6. Salt och grovmalen svartpeppar.
7. Ännu en smutt på vinet.
8. Allt i grytan ska nu brynas och under tiden tar man en smutt på vinet.
9. På med vatten.... så det täcker.
10. Allt ska nu kokas... eller vad det nu heter i en timme eller så. Köttet ska bli nästan lika mört som kalopskött... fast inte riktigt.
11. Medan allt nu sköter sig självt på spisen, tar man vinglaset med sig och sätter sig vi datorn och bloggar järnet. (Undantagsvis, kan man även hänga tvätt och dammsuga... men bara om det är kris och om man har vinglaset i närheten)
12. När köttet börjar kännas lite mört, skalar man potatis... så där mycket som man vill ha. Skär potatisen i "kalopsstora" bitar.
13. Glöm inte ett sippa på vinet emellanåt.
14. En påse saffran hälls ner i den pågående grytan och efter det, potatisen.
15. Häll upp ett nytt glas vin och smaka av.
15. När potatisen är mjuk, är grytan klar. Man behöver ingen redning eller grädde, för i potatisen finns något "tjolimox" som gör att skyn blir lagom simmig.... alldeles lagom simmig för att man sen ska kunna mosa potatisen på tallriken och i princip suga i sig gottigheterna.
16. Innan du ställer fram grytan på bordet, tar du en djup klunk vin.
17. Och till grytan serveras..... vin! Vad tusan hade Ni väntat Er?

Behöver jag berätta att jag är ovanligt kvittrande och sprudlande när vi sätter oss till bords?

Over and out/Mamselamsen