Ingen julstämning idag.
Vissa av Er vet ju hur läget är här. (Nä, jag skriver inte om allt på bloggen)
En i familjen mår inte så bra idag, så vi skjuter upp resan till "stress-IKEA" till en annan gång.
Det är lugn som gäller, så att vissa "grejor" ska få en chans att komma i takt igen.
Over and out/Mamselamsen
En i familjen mår inte så bra idag, så vi skjuter upp resan till "stress-IKEA" till en annan gång.
Det är lugn som gäller, så att vissa "grejor" ska få en chans att komma i takt igen.
Over and out/Mamselamsen
postad av Vi på Kantarellen klockan 12:06 em
9 Kommentarer:
Då får ni ha en skön återhämtningsdag, ta hand om varandra och krya på sig, den som behöver det!
Humlan: mest Stephan som behöver ta det lugnt!
Var rädd om Stephan, så han inte hamnar i "djupet", som jag gjorde!
Jobbade jämt. Pang och GodNatt...först satt jag i princip i 3 månader, vid köksbordet och GLODDE! Åt, nästan ingenting. Drack morgonkaffet och limpskiva. Det var ibland det enda/dag.
När den här sk. depressionen nådde som längst...var det många olika diagnoser...som kom som ett smatterband. Innanmätet på mig, protesterade.
Blödande Magsår
Inflamerad Galla
Gallsten så klart
Inflamerad Bukspottskörtel.
Diarrer
De enda livsviktiga organen, som INTE *gnällde* var Hjärtat, Levern och Lungorna.
Jag kommer Aldrig, att bli den jag var--*innan*!
Se mig, som ett VARNANDE Exempel...i jakten på den Röda Rubinen!
Oj vad jag känner igen mig i din beskrivning Eva. Jag smällde in i den välkända väggen för två veckor sen... Och det blev iofs inte lika illa som för dig. Men fy för den lede, jag vill INTE vara med om det igen.
Eva: Fast här är det hjärtat som inte mår så bra.
Fast vi jagar vår Röda Rubin, med att nu ha tagit de första stegen mot luuuugn och roooo jämt. Och snart är vi i mål!
Tess och Eva: Syrran gjorde det i vintras... först nu kan hon jobba 25% med ett arbete där hon inte har totalansvar. Och hon vägrar att bli "duktig" igen.
Hjärtat, ja då är det ABSOLUT, dags att dra i nödbromsen. Bra, att Ni är på G.
Det finns 1000 o åter 1000 olika sätt, att reagera på...det enda jag Hoppas, är att vi alla blir bättre på, att se *signalerna*
Mitt tydligaste tecken var: Ingen kan sköta NÅGONTING, bättre än mig.
M a o, jag var oersättlig!*skrattar gott* Samt, att jag mer och mer drog mig undan ALLT socialt liv! (eftersom alla andra var dumma i huvudet) a Puh...man kan skratta åt det NU, men DÅ...var det blodigt allvar!
Idag,låter jag Livet...gå lite som det vill...har fortfarande Klockren Torgskräck. Men jag känner hunger ibland. DET är inte illa!
Pengar...ja, man behöver slantoxar, men...det får inte vara till Priset av en *sönderslagen själ*
LAGOM lär vara Bäst! :))
Eva: Japp... helt klart att vi måste dra i nödbromsen... och vi gör det!
Bror/Syster Dutig är nog den värsta sjukdomen just nu men att "våga" trappa ner lite och koppla av är inte alltid så lätt. Vad ska "folk" säga/tycka/tro...
IKEA finns ju alltid kvar (tack och lov). Hoppas att ni fick en bra och lugn dag.
Vonkis: Vad folk tycker och tänker... det har vi aldrig brytt oss om. De tycker och tänker ändå. :-)
Skicka en kommentar
<< Tillbaka