Jag är så himla konstig.
Idag försvann en liten liten bit av mitt nagellack, när jag skulle öppna en burk med Cola. Och under resten av dagen, kände jag inget annat än den nakna nageltoppen. Den pyttelilla omålade biten gick som ilningar genom kroppen.(Det är så avskyvärt fult med avskavt nagellack.)
Vågar man fråga om det finns fler som känner så?
Over and out/Mamselamsen, manikyrpedant.
Vågar man fråga om det finns fler som känner så?
Over and out/Mamselamsen, manikyrpedant.
postad av Vi på Kantarellen klockan 6:11 em
12 Kommentarer:
yes
Jag klarar inte att ha målade fingernaglar så jag vet inte. Mina växer som ogräs och dessutom - de gånger jag prövat med lite längre - skär jag alltid ner dom i salladen...
Blärk...
Absolut, har det väl börjat så får jag världens urge att pilla bort mer och mer tills det inte ser klokt ut och man måste börja om från början
Jag sätter på plåster så det inte syns tills jag kan komma åt att måla i lite.
Har målat tånaglarna och dem har flagnat och jag mår verkligen dåligt....
ja herregud. det är skitjobbigt när det blir så. för att inte tala om de dagar man glömt läppglansen hemma. man blir helt tooookig ;)
Mikebike: Haha.. jag har väl alltid anat att det bodde en liten fjolla i dig.
Men det sköna är att jag inte är ensam om detta "skitlöjliga".
Äsch. Mina är omålade 90 procent av tiden, resten avskavda! :)
crrly: Kan man vänja sig vid det?
Håller med dig. Det kliar liksom i nageln. Hur det nu kan göra det, men det gör det.
Ska det vara målat så ska det vara Helt målat! Jag gömmer nästan händerna till jag kommer hem, när det skavt av en liten bit lack.
(Bra tips, morgondimma, att sätta på plåster! :-))
haha... jag är inte själv. "Nakennagelnerven" är det!
Skicka en kommentar
<< Tillbaka