Gud så konstig och hemsk jag är.
Jag läser kvällstidningarna, som inte är några kvällstidningar längre, på nätet.
Ögnar igenom krig, bombdåd, hundratals döda, svält, terrorism med ännu fler döda, massaker på busstation.... och lämnar det där hän med en axelryckning, för att istället med mycket stort intresse och engagemang läsa om en gorillaunge som nu börjat lära sig gå.
Är det detta som kallas att "blunda för verkligheten"?
Over and out/Mamselamsen, från den där leopardmönstade saken
Ögnar igenom krig, bombdåd, hundratals döda, svält, terrorism med ännu fler döda, massaker på busstation.... och lämnar det där hän med en axelryckning, för att istället med mycket stort intresse och engagemang läsa om en gorillaunge som nu börjat lära sig gå.
Är det detta som kallas att "blunda för verkligheten"?
Over and out/Mamselamsen, från den där leopardmönstade saken
postad av Vi på Kantarellen klockan 8:06 fm
9 Kommentarer:
verklighetsflykt kanske, något vi alla kan behöva ibland :)
I så fall gör jag det nästan hela tiden.
Det är bara för att hemskheterna kn vi inte göra nånting åt och dessutom är de näst intill vardagsmat, hur hemska de än må vara. Man orkar bara ta till sig ett visst mått av hemsk information, sen stöter man det ifrån sig.
Smultronpaj: Jag hade de tankarna, men ville bara ha bekräftelse av någon annan... dig! :-D
Och jag undrar om vår själ verkligen är konstruerad för att orka ta in och bearbeta alla hemskheter som händer runt hela jorden.
Jag orkar i alla fall inte. Det räcker och blir över med det som händer i Sverige och i min närhet.
jag tror allt fler gör det...ju mre man läser bloggar och dagböcker på nätet, desto mindre ser man om politik och aktuella nyheter. bloggosfären har slutit sig och allt handlar bara om vad som händer inom den.
Schmut: Jag var nästan likadan förut. Det blir liksom för mycket elände för att jag ska orka reagera längre.
jag tänkte precis samma tanke i morse när jag läste svd och expressen på internet. Man kan inte ta åt sig av allt hemskt som sker, för man skulle gå under. Jag såg framför mig hur jag brast i gråt framför näsan på mina arbetskamrater för att en väktare i västerås blivit våldtagen inatt. Men man gör inte det, även om man känner det inom sig. Man trycker bort alla känslor och läser bara en text.. hemskt. Men hur ska man annars kunna leva själv?
Hi! Just want to say what a nice site. Bye, see you soon.
»
Skicka en kommentar
<< Tillbaka