Stirrig mamma "chillar" ner.

Jag har precis pratat med Millan och jag kan nog sluta oroa mig och klättra på väggarna, så mycket. Hon är mycket väl omhändertagen av "sina" pojkar och att det finns hopp om livet. Ligger hon bara still i sängen molvärker det "bara" i rygg och armbåge.... och mot det finns det piller. Dunderpiller som gör att hon kommer att sova sig genom de närmsta dagarna. Sköööönt, nu kan jag koncentrera mig på det som måste göras här.

Men imorgon ska jag ut och handla en massa saker och skicka över till Millan och dessa Guddomliga vänner som hon har.

Tänk... hur gamla ungarna än blir, så är de alltid små i mina ögon. Och likadant var det med min mamma, eftersom jag var minstingen. Hon höll alltid koll på om jag hade varmt om stjärten och inte sprang barfota inomhus. Mammor är nog ett konstigt släkte. :-D

Over and out/Mamsan, bara lite småstirrig.