Länge, länge försökte jag komma upp på min älskade Hälge... men husse har ju satt den så infernaliskt högt i detta huset. Jag tränade och tränade... men nä, det gick inte. Bakbenen ville liksom inte fixa det där rejäla avstampet som behövs för att lägra en älg.
Men idag... idag kände jag mig ovanligt mjuk och spänstig. Tog sats från köket... genom TV-rummet... upp på TV-bänken... upp på TV:n.... och vips var jag uppe på Hälge. Scheeeesus... så förvånad jag blev. Men det är det där med mental träning... har kört stenhårt på det den sista veckan. Har lärt mig av Carolina Klüft. "Jag är inte rädd, jag kan hoppa!"
Väl uppe.. måste man ju undersöka så han verkligen är som förr. Krafsa lite här och bita lite där.
Jupp... det är samma gamla Hälge.... my buddy. Så jag lägger mig till rätta och njuter av min bedrift och tillvaron, som känns som små råååsa moln just nu.
Och den som säger något om mig mage... den åker på en propp. Jag har bara alldeles
ovanligt lång päls just där... så det så! Jag är smidig som en panter... hur skulle jag annars ha kunnat ta mig upp på min kompis?
Sen var det det där med att komma ner.
Jösses, det är högt.. men jag skiter i det just nu... för nu ska det njutas av utsikten.
Over and out/Mamselamsens lilla Elsa.