Mår så otroligt bra....
... på alla sätt.
Jag vet att det är "fult" att prata om psykiskt dåligt mående... men jag har faktiskt mått skit i höst.... och jag skäms inte ett dugg över det. Det viktigaste för mig har varit att inte fastna i det. Jag har genom åren lärt mig vilka verktyg som finns att tillgå.... fast det gäller att använda sig av dem.. och det har jag slarvat med. Att må bra... och tänka i positiva banor är inget som kommer som kommer som "stekta sparvar in i munnen"... de måste påminnas och upprätthållas.
Och det är det jag håller på med nu.
Det finns ju en grundanledning till att jag brände ut mig för några år sedan.... mitt sätt att tänka.
Så Ni som i det fördolda mår skit... av olika anledningar... Ni är inte ensamma.
Och om någon har anat grunden i det hela och känner att Ni är/har varit i samma situation... maila mig. Jag kan inte hjälpa... men jag kan ge en kompassriktining.
Over and out/Mamselamsen, på rätt väg igen
Jag vet att det är "fult" att prata om psykiskt dåligt mående... men jag har faktiskt mått skit i höst.... och jag skäms inte ett dugg över det. Det viktigaste för mig har varit att inte fastna i det. Jag har genom åren lärt mig vilka verktyg som finns att tillgå.... fast det gäller att använda sig av dem.. och det har jag slarvat med. Att må bra... och tänka i positiva banor är inget som kommer som kommer som "stekta sparvar in i munnen"... de måste påminnas och upprätthållas.
Och det är det jag håller på med nu.
Det finns ju en grundanledning till att jag brände ut mig för några år sedan.... mitt sätt att tänka.
Så Ni som i det fördolda mår skit... av olika anledningar... Ni är inte ensamma.
Och om någon har anat grunden i det hela och känner att Ni är/har varit i samma situation... maila mig. Jag kan inte hjälpa... men jag kan ge en kompassriktining.
Over and out/Mamselamsen, på rätt väg igen
postad av Vi på Kantarellen klockan 11:14 em
4 Kommentarer:
Härligt! Själv mår jag inte särskilt bra heller, har inte gjort sedan i våras. Det är många olika anledningar som spelar in... Jag kämpar som en gris för att hålla ångan och orken uppe. Jag SKA klara det. Har gjort det förr... Men nu kan jag liksom inte "blunda" för olika saker längre. Livet kommer ikapp till slut. Det är det som har hänt nu.
Men precis som du säger, man måste hela tiden "vakta" på sitt sätt att tänka. Och hur jävligt allting än känns, så finns det ALLTID något positivt i tillvaron - man måste bara ha ögonen öppna.
Och det viktigaste av allt - så länge vi har i morgon, finns det ALLTID hopp. Man ska aldrig ge upp.
Jag kan vara världsmästare (nåja... Europamästare, iaf) i att bita ihop. Och bara streta på. Tidigt i höstas slutade jag med det och det var inte alltför livat. Men jag tror jag lyckades reda ut en del trassseltrådar och dessutom hitta utvägar... Mår så mycket bättre nu... men... inte helt bra... Dock vill jag tacka dig för peppande mailprat, där och då! :)
Här kommer min "peppningsslogan", som jag tar till. "Alla dagar ovan jord är en bra dag!" /;)bettankax
Nej, vi är inte ensamma men det är läskigt hur lite folk pratar om det. Fast om det är som de säger, att tanken läker, så kanske det gäller detsamma med det talade ordet. Depressioner och annat dåligt mående kanske blir värre om man pratar om det? Det struntar i så fall jag i. Men nu kämpar jag för att inte åka ner för rutschkanan utan för att hålla mig kvar.
Lycka till!
Skicka en kommentar
<< Tillbaka