Facebookberoende.
Jag fattar inte hur man kan bli det. Jag har en Facebook.... som jag förut inte ens gick in på.... fast den senaste tiden har jag börjat använda den... lite. Kollar.... skriver någon gång.... fast inte fasen är jag på Facebook mer än tio minuter om dagen. Förstår inte varför jag skulle tillbringa timmavis där. För hur kul är det att få veta vad folk äter... eller att de ska till jobbet.... eller att de går hem från jobbet... eller att de har en dålig dag... eller en bra dag... eller att de ska tvätta.
(Men så har jag inte så många s.k. vänner där heller... och vill inte ha.) Jag ser att många länkar till sina bloggar... det har jag också gjort... men det känns ju skitlarvigt, för nästan alla som är mina Facebookvänner, läser ju ändå här.
Så nä.... någon manisk Facebookare är jag inte... ingen Twittrare heller för den delen. Har liksom lite annat att göra.... i den riktiga världen.
Dock har jag varit bloggberoende... för 4-5 år sedan... men det löste jag genom att helt enkelt lägga bloggen på is ett tag. Och det kommer jag förmodligen att göra fler gånger... så fort jag börjar känna bloggtvång, försvinner jag. För har man en sådan liten skitblogg som jag... där jag inte tjänar en krona... har jag ju inget att behöva leva upp till.
Alltså begriper inte jag hur man kan bli beroende av Facebook... kan någon förklara?
Over and out/Mamselamsen
(Men så har jag inte så många s.k. vänner där heller... och vill inte ha.) Jag ser att många länkar till sina bloggar... det har jag också gjort... men det känns ju skitlarvigt, för nästan alla som är mina Facebookvänner, läser ju ändå här.
Så nä.... någon manisk Facebookare är jag inte... ingen Twittrare heller för den delen. Har liksom lite annat att göra.... i den riktiga världen.
Dock har jag varit bloggberoende... för 4-5 år sedan... men det löste jag genom att helt enkelt lägga bloggen på is ett tag. Och det kommer jag förmodligen att göra fler gånger... så fort jag börjar känna bloggtvång, försvinner jag. För har man en sådan liten skitblogg som jag... där jag inte tjänar en krona... har jag ju inget att behöva leva upp till.
Alltså begriper inte jag hur man kan bli beroende av Facebook... kan någon förklara?
Over and out/Mamselamsen
postad av Vi på Kantarellen klockan 9:05 fm
2 Kommentarer:
Man tappar ju bort människor genom hela livet. På Facebook har jag hittat många av dom igen. Har dom samlade på ett ställe och får en liten aning om hur dom har det och vad dom sysslar med nu för tiden.
Och vad är det bra för? Jag menar... jag har också "tappat bort" människor i livet... fast jag bryr mig inte om det. Var de inte mer intressanta än att de försvann... då hade jag nog inget intresse.
Eller handlar det om att flest Facebookvänner kommer till himlen.
Asch... jag vet inte. Det enda jag vet är att jag inte är beroende.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka