Vad är bra eller dålig musik.
Nu när Dansbandskampen och Idol är igång, har jag läst på olika bloggar och även bland mina kommentarer hur "ful" och dålig musik det är. Lättstreamad skitmusik. Ibland undrar jag vad det är för folk som sitter och dömer. (Dock kollade jag inte på TV igår, då jag var upptagen av Magnus Betnér)
Jag gillar det mesta i musikväg, men jag använder mig av olika musik vid olika tillfällen. Jag har flera gånger försökt med klassisk musik som bakgrundsmusik... funkar inte för mig... får en släng av depression. Klassisk musik ska lyssnas... aktivt lyssnas. Som bakgrundsmusik, funkar kanalen Mix Megapol utmärkt. Ska jag laga mat, vill jag ha något jag lätt kan sjunga med i... typ Arvingarna eller Shania Twain. När jag kör bil, vill jag ha lugn musik, så jag inte blir upphetsad och trycker gasen i botten.
Och när jag är riktigt på hugget, åker "Sweet child of mine" eller något annat hårdrockigt på. Ingen kan studsa och headbanga som jag vid de tillfällena.
Vad är bra eller dålig musik.... jag fattar ingenting och vem är satt att döma om det? Musik för mig, är ett sätt att förstärka eller försvaga olika känslor.
Så alla Ni "kulturpruttar".... jag tycker Ni är jävligt inskränkta. Känner du dig träffad, skulle jag gärna vilja veta vad som är bra respektive dålig musik och varför.
Over and out/Mamselamsen, som dock inte kan hitta ett enda tillfälle där jag kan njuta av modern jazz.
Uppdaterad.
Jag har Idol på i rummet bredvid och jag skriver det igen. Låter inte Anna exakt som Buffy Sainte Marie ... mer och mer för varje gång? Och det är en komplimang.
Jag gillar det mesta i musikväg, men jag använder mig av olika musik vid olika tillfällen. Jag har flera gånger försökt med klassisk musik som bakgrundsmusik... funkar inte för mig... får en släng av depression. Klassisk musik ska lyssnas... aktivt lyssnas. Som bakgrundsmusik, funkar kanalen Mix Megapol utmärkt. Ska jag laga mat, vill jag ha något jag lätt kan sjunga med i... typ Arvingarna eller Shania Twain. När jag kör bil, vill jag ha lugn musik, så jag inte blir upphetsad och trycker gasen i botten.
Och när jag är riktigt på hugget, åker "Sweet child of mine" eller något annat hårdrockigt på. Ingen kan studsa och headbanga som jag vid de tillfällena.
Vad är bra eller dålig musik.... jag fattar ingenting och vem är satt att döma om det? Musik för mig, är ett sätt att förstärka eller försvaga olika känslor.
Så alla Ni "kulturpruttar".... jag tycker Ni är jävligt inskränkta. Känner du dig träffad, skulle jag gärna vilja veta vad som är bra respektive dålig musik och varför.
Over and out/Mamselamsen, som dock inte kan hitta ett enda tillfälle där jag kan njuta av modern jazz.
Uppdaterad.
Jag har Idol på i rummet bredvid och jag skriver det igen. Låter inte Anna exakt som Buffy Sainte Marie ... mer och mer för varje gång? Och det är en komplimang.
postad av Vi på Kantarellen klockan 11:37 fm
2 Kommentarer:
Kan inte annat än hålla med dig om allt. Olika musik spisas vid olika tillfällen. Man syr väldigt bra både till Shania Twain och Dolly Parton. För att inte tala om hur bra man städar till Jerry Williams. Eller varför inte Gary Moores otroliga gitarrsolon och hans härliga röst. Han har dessutom spisats på konsert vilket var en höjdare.
Jag blir helt nostalsgisk när jag hör en Glenn Miller för den musiken växte jag upp med. Eller varför inte Owe Törnqvist eftersom jag växte upp i Uppsala med en pappa som är/var Svartbäckskis.
Det enda jag inte håller med om är den klassiska musiken. Den passar alldeles utmärkt som bakgrundsmusik vid en romantisk middag med den kära sambon (maken i ditt fall) I våra skivhyllor samsas det mesta, utom just modern jazz.
Jag har svårt för all bakgrundsmusik alldeles oavsett typ.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka