Hennes kropp håller på att återställas.
Camilla ringde nyss och bara grät... av lycka... hos tandläkaren.
Under de nio år i Kalifornien råkade hon bl.a. ut för den gräsliga olyckan där hela ryggraden trycktes ihop och hon var sängbunden i flera månader... där efter korsett (vilken man kan se på musikvideon på hennes skiva)... och hon blev tvungen att gå till tandläkaren för att sätta på fasader på sina framtänder eftersom de höll på att svartna p.g.a. av gamla taskiga rotfyllningar och islagningar.
Ryggskadan fick många och konstiga behandlingar, både i USA och i Sverige och inget har hjälpt... inte förrän nu, nu när Lovisa på SATS har lagt händerna på henne. Med hjälp av massage och akupunktur håller den kroniska inflammationen runt de kraschade kotorna på att läka. Denna ständiga smärta har under åren fått hennes "smärtnerver" att få tuppjuck och Millan kände till slut inte vad som var ont eller inte. Men ju mer ryggen läkte, började hon återfå normal smärtkänslighet.... och fick enorm tandvärk i framtänderna. Hon har inte kunnat ligga ner och sova på flera månader, utan att det skar som knivar genom huvudet på henne.
Igår fick hon en akuttid hos en tandläkare... och för en stund sedan ringde hon direkt från tandläkatstolen, medan hon väntade på att bedövningen skulle verka. Hon grät, för att hon för första gången på fyra år, var smärtfri.
Tandläkaren kunde konstatera att en av tänderna som slipades ner i USA inte var rotfylld... den hade bara slipats ner ändå, för att kunna sätta på fasaden. Alla som vet hur det känns med en "naken" pulpa, vet hur ont det gör. Detta har hon gått med i fyra år! Så idag blir det rotfyllning på stående fot. Tandläkaren har även kollat över de andra framtänderna och ser att även de håller på att rasa. Så fyra nya framtänder ska nu snabbt fixas och förhoppningsvis ska den ungen få bli helt smärtfri i kroppen och kunna återgå till det superaktiva liv som hon hade innan alla olyckor och kvacksalvare i L.A.
Den ungen (det är båda förresten, Jessica gick igenom en pärs hos tandläkaren i förra veckan) är gjord av stål som med ett leende, om än påklistrat ibland, har lyckats föra ett hyfsat normalt liv under så många smärtfyllda år. Så tack Lovisa..... måste hitta en länk till henne... vänta! Äsch, hittar ingen... jag lägger bara en länk till SATS, Hötorget. HÄR! Bara fråga efter henne om Ni behöver hjälp. Och tack tandläkaren! (dit kan jag inte länka, för jag vet inte vilken det var) Ni har hjälpt Camilla att bli sitt gamla jag igen!
1. Hoppas att Millan inte kommer att få ett "Carolaleende" när hon är klar.
2. Kommer hon som smärtfri att bli lika sprallig som när hon var barn? I så fall.... Gud hjälpe oss alla. :-)
Är det bara jag.... men om barnen inte mår bra, så mår inte jag heller bra... och idag är jag på ett fullkomligt strålande humör.
Under de nio år i Kalifornien råkade hon bl.a. ut för den gräsliga olyckan där hela ryggraden trycktes ihop och hon var sängbunden i flera månader... där efter korsett (vilken man kan se på musikvideon på hennes skiva)... och hon blev tvungen att gå till tandläkaren för att sätta på fasader på sina framtänder eftersom de höll på att svartna p.g.a. av gamla taskiga rotfyllningar och islagningar.
Ryggskadan fick många och konstiga behandlingar, både i USA och i Sverige och inget har hjälpt... inte förrän nu, nu när Lovisa på SATS har lagt händerna på henne. Med hjälp av massage och akupunktur håller den kroniska inflammationen runt de kraschade kotorna på att läka. Denna ständiga smärta har under åren fått hennes "smärtnerver" att få tuppjuck och Millan kände till slut inte vad som var ont eller inte. Men ju mer ryggen läkte, började hon återfå normal smärtkänslighet.... och fick enorm tandvärk i framtänderna. Hon har inte kunnat ligga ner och sova på flera månader, utan att det skar som knivar genom huvudet på henne.
Igår fick hon en akuttid hos en tandläkare... och för en stund sedan ringde hon direkt från tandläkatstolen, medan hon väntade på att bedövningen skulle verka. Hon grät, för att hon för första gången på fyra år, var smärtfri.
Tandläkaren kunde konstatera att en av tänderna som slipades ner i USA inte var rotfylld... den hade bara slipats ner ändå, för att kunna sätta på fasaden. Alla som vet hur det känns med en "naken" pulpa, vet hur ont det gör. Detta har hon gått med i fyra år! Så idag blir det rotfyllning på stående fot. Tandläkaren har även kollat över de andra framtänderna och ser att även de håller på att rasa. Så fyra nya framtänder ska nu snabbt fixas och förhoppningsvis ska den ungen få bli helt smärtfri i kroppen och kunna återgå till det superaktiva liv som hon hade innan alla olyckor och kvacksalvare i L.A.
Den ungen (det är båda förresten, Jessica gick igenom en pärs hos tandläkaren i förra veckan) är gjord av stål som med ett leende, om än påklistrat ibland, har lyckats föra ett hyfsat normalt liv under så många smärtfyllda år. Så tack Lovisa..... måste hitta en länk till henne... vänta! Äsch, hittar ingen... jag lägger bara en länk till SATS, Hötorget. HÄR! Bara fråga efter henne om Ni behöver hjälp. Och tack tandläkaren! (dit kan jag inte länka, för jag vet inte vilken det var) Ni har hjälpt Camilla att bli sitt gamla jag igen!
Tankar hos mig.
1. Hoppas att Millan inte kommer att få ett "Carolaleende" när hon är klar.
2. Kommer hon som smärtfri att bli lika sprallig som när hon var barn? I så fall.... Gud hjälpe oss alla. :-)
Är det bara jag.... men om barnen inte mår bra, så mår inte jag heller bra... och idag är jag på ett fullkomligt strålande humör.
Over and out/Mamselamsen
postad av Vi på Kantarellen klockan 8:09 fm
2 Kommentarer:
Låter som ett glädjefyllt samtal. Jag saknar min gamla instruktör på gymmet, särskilt på bodybalancepassen men när man läser sådant här så gör det inte ett dugg att Lovisa flyttat till Sthlm och övergett oss upp i kalla Boden.
Fy fan för att gå med öppen pulpa, vilken smärta.
Bae: Mm.... hon ringde precis igen. Inte nog med att tanden var naken.... hela skiten var genomsyrad av en gigantisk inflammation också. Så tanden borrades upp "obedövad" eftersom ingen bedövning bet.
Men Millan påstår att det gjorde mindre ont än smärtan innan.... så det var OK.
Och nu är hon på väg till jobbet... undrar hur det ska gå?
Skicka en kommentar
<< Tillbaka