Trots bloggförbud, måste jag göra ett snabbt inhopp.

Att träna... träna hårt i maskiner och med lösa vikter är för mig en ren meditativ känsla. När jag ligger/står där och dra eller lyfter, blundar jag och verkligen känner kroppen. Härligt... ont och svettigt... men härligt!

Så när jag tränar på gymmet är jag den mest osociala man kan tänka sig... jag liksom helt går in i mig själv och skiter i alla andra.

När jag sen är klar och har strechat ut... framför allt ryggen (ligger på rygg över en pilatesboll och glor i taket)... är jag redo att prata. Stannar gärna en extrastund i receptionen och pratar av mig.

Over and out/Mamselamsen