Man kan göra en feministfråga av precis vad som helst... bara man vill.

Nu har de hoppat på programmet "Barnmorskorna". Jag har sett programmet någon enstaka gång och har inte sett något kvinnligt förnedrande i det. Jag såg kvinnor som födde barn på BB.... en del mer eller mindre rädda förstagångsföderskor och en del "vana". Det klankas ner på att kvinnan blir behandlad som patient och inte som en fullt frisk kvinna som ska göra något naturligt.

När jag skulle klämma ut Jessica , kan jag berätta att jag var skiträdd... och förbannad. Jag skällde ut Stephan efter noter, över vad han hade gjort med mig. Jag hade läkare hos mig på slutet i och med att jag var så rädd att klämma ut henne den där sista biten... trodde jag skulle spricka hela vägen från ryggslutet och upp till naveln. Jag var arg, rädd och skittrött... så trött att när jag låg med krystvärkar fick jag nog: "Nä vet Ni vad, nu måste jag ut och röka." Alla bara log... jävla människor. Dock blev det fart på mig, när jag såg att läkaren plockade fram en sugklocka och jag tog i av alla krafter.... urkrafter och klämde ut en väldigt rosig Jessica på nästan 4 kilo. Måste säga att det kändes skönt att bli behandlad som en patient... även om jag inte var sjuk... jag hade ju ingen aning om någonting.... ville bara bli omhändertagen och få barn. Tack doktorn och barnmorskan som var min namne och hade gigantiska gröna glasögon!


Camilla som var nummer två, var jag inte rädd alls. Vi åkte in vid fem på eftermiddagen... inte särskilt ont... fick dropp för att få igång värkarna. Sen gick det med en jäkla fart. I rummet fanns en elev, som stannade kvar efter sitt skift för att få se sin första förslossning. Det jag då tänkte var: "Jag får inte skrämma slag på människan". Dock gick det så enklet och fort, så fort att jag inte hann få några bedövningar alls. Och under hela krystningsfasen mumlade jag (rätt högt) mitt mantra. "Du ska ut din jävel... du ska ut din jävel.... du ska ut din jävel". :-D Och det gjorde hon! Efter knappt fyra timmar på BB gjorde en ovanligt långhårig Camilla entré med navelsträngen virad två varv runt halsen. Jäklar vad hon skrek... det är nog inte för inte som hon har en sådan pipa idag

Ont? Visst fasen gjorde det ont (ett djävulskt magknip som liksom inte vill gå över)... men inte värre än att vi efter Jessica bestämde oss för att försöka skaffa ett barn till.

Och tänk! Inte en endaste gång kände jag att jag inte fick bestämma själv.... hm, det ska i så fall vara det där då att de inte släppte ut mig för att röka under krystvärkarna. (Jag vet.. jag vet, man ska inte röka när man är med barn... man får ju så små barn då. Jessica vägde nästan 4 kilo... vågar inte tänka tanken på hur stor hon skulle ha blivit om jag inte rökt.)

Jag kände mig fullt tillfreds med alla läkare, barnmorskor och elever som fanns i rummet... inte ett dugg förtryckt som kvinna. Vara bara glad över att det fanns folk som visste vad de gjorde... för jag hade "no clue". Men det kanske är något fel på mig... eller så har förlossningar förändrats kolossalt de sista 30 åren.

Over and out/Mamselamsen


Apropå myten om hur man ser ut som nybliven mamma.

Myten!

Verkligheten i morgonrock!

Observera frottehandduken på det oanvända bröstet. Det rann lika mycket ur båda.

Men trots rinnande bröst, inget smink, skitigt hår och den ständiga outfiten, morgonrock.... var jag garanterat världens lyckligaste människa.