Det är inte lätt att vara barn idag.
Aftonbladet skriver idag om att ohälsan bland barn i Sverige har stigit. Nu behöver inte detta alls vara sant.... det kan även bero på att människor har blivit mer villiga att anmäla... därav det ökade antalet.
Men!
Oavsett vad det beror på, blir jag alldeles matt när jag läser det. Barn ska inte behöva gå omkring med självmordstankar eller bli mobbade. Vad beror det på?
Jag har som vanligt egna tankar om detta. I det stressiga samhälle vi har idag, verkar jakten på prylar och fabricerade aktiviteter ibland vara viktigare än personliga relationer. Barn hystas ofta hit och dit.... skolan, dagis, fritis, fotboll, simmning, ridning, dans...... o.s.v o.s.v. För att inte tala om alla aktiviteter som bebisar blir utsatta för.... Babysalsa, Sångstund, Mamma/baby-gympa, Afrikansk dans med bebis, The Little Gym, Babybio, Mamma/baby-pilates, babysim.......
Barn stressas till "döds" genom allt som föräldrar utsätter dem för. Barn behöver aktivitet..... med måtta!
Jag tror att om människor drog ner lite på takten och pengajakten och istället blev rika genom att ge sig själva och barnen mer tid (utan fabricerade aktiviteter). Vara hemma där inte mycket händer, så kanske föräldrarna lär sig att läsa av hur barnen mår.... ge sig tid att sitta ner och prata med barnen. Låta barnen få vara inaktiva så att de får tid att reflektera över saker och ting. Äta tillsammans i lugn och ro och prata. Och när jag säger prata menar jag inte: "Vad har du gjort idag?" "Inget särskilt."..... och så var den konversationen slut. Ibland får man faktiskt dra orden ur dem.... jag vet! :-)
Jag är övertygad om att barn behöver ett ställe där grunden till självkänslan byggs upp. Idag får barn och ungdomar intryck och påtryckningar från så många olika håll att de blir alldeles förvirrade. Finns det då ingen riktigt fast punkt i tillvaron, blir de vilsna... som då kan ta sig uttryck på olika sätt.
Jag förringar inte på något vis alla instanser utanför hemmet.... men grunden ska finnas i hemmet... då det är där barnet ska slippa spela alla de roller som hon/han "tvingas" till under dagen.
Sen finns det ju massor med disfunktionella familjer med problem som droger och psykiskt sjukdom och liknande.... men det är en annan diskussion tycker jag.
Såååååå..... mitt tips till alla stressade föräldrar.
"Tagga ner"... har du barn, är de det viktigaste i livet! Ge dem trygghet och kärlek. Har du stöttat ditt barns självkänsla och de känner sig trygga, känns kanske inte de där svindyra jeansen och senaste mobilen är så viktiga för dem längre och du kan jobba mindre.
För barn behöver kärlek och omtanke och inte en mobiltelefon till.
Over and out/Mamselamsen.
Men!
Oavsett vad det beror på, blir jag alldeles matt när jag läser det. Barn ska inte behöva gå omkring med självmordstankar eller bli mobbade. Vad beror det på?
Jag har som vanligt egna tankar om detta. I det stressiga samhälle vi har idag, verkar jakten på prylar och fabricerade aktiviteter ibland vara viktigare än personliga relationer. Barn hystas ofta hit och dit.... skolan, dagis, fritis, fotboll, simmning, ridning, dans...... o.s.v o.s.v. För att inte tala om alla aktiviteter som bebisar blir utsatta för.... Babysalsa, Sångstund, Mamma/baby-gympa, Afrikansk dans med bebis, The Little Gym, Babybio, Mamma/baby-pilates, babysim.......
Barn stressas till "döds" genom allt som föräldrar utsätter dem för. Barn behöver aktivitet..... med måtta!
Jag tror att om människor drog ner lite på takten och pengajakten och istället blev rika genom att ge sig själva och barnen mer tid (utan fabricerade aktiviteter). Vara hemma där inte mycket händer, så kanske föräldrarna lär sig att läsa av hur barnen mår.... ge sig tid att sitta ner och prata med barnen. Låta barnen få vara inaktiva så att de får tid att reflektera över saker och ting. Äta tillsammans i lugn och ro och prata. Och när jag säger prata menar jag inte: "Vad har du gjort idag?" "Inget särskilt."..... och så var den konversationen slut. Ibland får man faktiskt dra orden ur dem.... jag vet! :-)
Jag är övertygad om att barn behöver ett ställe där grunden till självkänslan byggs upp. Idag får barn och ungdomar intryck och påtryckningar från så många olika håll att de blir alldeles förvirrade. Finns det då ingen riktigt fast punkt i tillvaron, blir de vilsna... som då kan ta sig uttryck på olika sätt.
Jag förringar inte på något vis alla instanser utanför hemmet.... men grunden ska finnas i hemmet... då det är där barnet ska slippa spela alla de roller som hon/han "tvingas" till under dagen.
Sen finns det ju massor med disfunktionella familjer med problem som droger och psykiskt sjukdom och liknande.... men det är en annan diskussion tycker jag.
Såååååå..... mitt tips till alla stressade föräldrar.
"Tagga ner"... har du barn, är de det viktigaste i livet! Ge dem trygghet och kärlek. Har du stöttat ditt barns självkänsla och de känner sig trygga, känns kanske inte de där svindyra jeansen och senaste mobilen är så viktiga för dem längre och du kan jobba mindre.
För barn behöver kärlek och omtanke och inte en mobiltelefon till.
Over and out/Mamselamsen.
postad av Vi på Kantarellen klockan 8:47 fm
10 Kommentarer:
Tid är pengar! Eller iallafall guld värd! Mina "medmammor" på skolan frågar ofta mig om vad som händer i skolan för att dom vet att mina barn pratar med mig - hur patetiskt är inte det?! Ända se'n dom gick på dagis har jag "förhört" dom på vägen hem hur deras dag har varit, vad dom har gjort, ätit, tänkt & mått mm, så numera när vi går från skolan så bubblar dom över med anekdoter, tankar & åsikter...
Framför allt är det inte på något sätt skadligt för barn att ha tråkigt, jag tror tvärtom det är nyttigt att inte ha sin fritid fylld av aktiviteter. De behöver bara vara, pula med sitt, prata och om ledan blir för svår själva hitta på något att göra. Men jag tror många föräldrar inte vågar hoppa av aktivitetsracet, för att det får dem att känna sig som mindre engagerade i sina barn.
Kan inte annat än hålla med dig. Håller även med Ninnibeth och Systeryster. Barn måste få bara vara ibland. Min dotter, som idag är 28, hade ett jättestort behov av att få vara ensam ibland så när kompisarna ringde så sa hon att hon ville vara ensam. Och då fick det bli så.
Japp.... barn behöver lugn och ro, för att i en trygg miljö få lära känna sig själv.
/Mamselamsen
Jag håller med till fullo. Det där med att prata med barnen känns som det viktigaste av allt, och det här låter kanske konstigt, men jag vet aldrig vad jag ska prata med dem om. När jag växte upp var det ingen i familjen som pratade med mig på riktigt och lyssnade, och därför vet jag inte hur man gör. Hur gör man?
Å du är så klok! Med fyra ungar begränsade sig antalet aktiviteter naturligt (vi bodde så att dom måste bli skjutsade nämligen). Jag tror också det är nyttigt att ha "tråkigt", det utvecklar kreativiteten och fantasin. Jag blir lessen när jag ser hur en del av barna på "min" skola är på fritids till fyra - halvfem och så skall stressa iväg till olika aktiviteter.
Man frågar hur de har haft det under dagen... typ förhör! :-) Fråga hur det kändes... hur länge... varför... vad tycker om saker och ting... Fråga... fråga... fråga.... ställ följdfrågor.
Visa intresse för deras värld, känslor och tankar.
Har man inte pratat förut krävs det nog aktiv träning som kan kännas ganska larvig i början.
Jag är inget proffs, detta är bara tankar om hur jag skulle ha gjort.
Håller med du!, folk har ju på nåt vis glömt att lycka inte kan köpas för pengar.
Nu börjar folk tro att barns kärlek kan köpas för pengar och då tycker i alla fall jag att det har gått för långt.
/Zippo
Zippo: Alldeles för långt!
Jag och min bror är ensam med vår pappa idag såg jag att hab hade tagit hem en bok som heter (VEM HAR SAGT ATT DET ÄR LÄTT ATT VARA FÖRÄLDER) men vi har det minst licka jobbigt min mamma och pappa skiljdes sig när jag var 2.Min pappa har en ny tjej dom har varit ihop länge min bror (Mattias) store bror är inte sams med pappas tjej dom brokar men hon bor inte här där jag och Mattias bor/pappa. Men jag mår inte alltid bra för pappa jobbar väldigt länge på jobbet/moa
Skicka en kommentar
<< Tillbaka