Hur mycket fuskas det egentligen?

Läser i Aftonbladet att tydligen vara och varannan svensk arbetar när de är sjukskrivna eller är hemma med sjukt barn.

Jag fattar ingenting.... jag skulle inte ens tänka tanken på att arbeta när jag är sjuk. För när jag är sjuk, då är jag sjuk och ömkar mig själv så till den milda grad att Stephan desperat står i köket och försöker snabbuppfinna ett mirakelmedel för att fort som ögat få mig frisk.

Fast nu tillhör jag den sorten som är skiträdd för att bli påkommen med oegentligheter. Så det där med att t.ex. snatta.... finns inte ens i mitt huvud. Jag fattar inte att folk gör det.... fattar inte att de bara vågar.

Jag minns en gång för så där 25 år sedan, när jag hade varit och handlat på Konsum och missat en Kaviartub längst in i hörnet på kundvagnen och upptäckte den när jag kom ut till bilen och höll på att packa in kassarna i bilen. Tog Kaviartuben i näven och gick in affären igen. Jag kände mig som värsta skurken när jag berättade att jag missat den och ville betala.

Likaså i höstas när vi råkade backa på en bil. Det blev inga direkta synliga märken på den andra bilen.... men vi satte ändå en lapp med telefonnummer på den. Killen i den andra bilen ringde och sa att han inte kunde upptäcka något, men att han var glad över att vi satt dit lappen om vad som hänt, för det hade han aldrig varit med om tidigare.

Jag kanske är naiv.... men jag har ett jädrans gott samvete och sover gott om nätterna.

Over and out/Mamselamsen, med en nästan synlig gloria.