Jag tänker inte skriva några mer inlägg förrän jag vet att ALLA har läst detta nedanför.
postad av Vi på Kantarellen klockan 8:37 em
måndag, september 25, 2006
Namn:
MamselamsenPlats:
Sverige En post-klimakteriekäring som slänger sina åsikter vilt omkring sig. .......... mail:camillamusic snabela gmail.comTidigare inlägg
- Jag blir så förbannad så jag tuggar fradga. UPPDAT...
- Det slog mig en sak...
- När sjutton ska de lägga ned skitprogrammet Big Br...
- En hoper äckligheter.
- Matlagning!
- Men va´ fasen! UPPDATERAD!
- Ett tips innan jag går och lägger mig igen!
- Jag är förkyld, tandvärk och förbannad.
- Nicke Nyfiken... du visste vad du gjorde.
- Ett ljus i mörkret!
28 Kommentarer:
Läst
läst..
OK... två!
Läst!
Skriv en text om det så skriker vi å dina vägnar! Måste vara fullt av ilska och ångest!
Har du nåt att göra istället för att glo på massa tråkiga TV program! =)
Jonte o takt: Jag är så himla dålig på texter.... men bra på att prata strunt.
TV? Vad är det? Vi har inte ens satt på den ikväll.
Jonte: Jag bara dricker konjak.... hostan du vet.
Läst... Minnena kommer tillbaka. Jag fick vet att jag hade fel sorts skor - bruna allvädersstövlar...
Lindalotta: Satan... jag blir så förbannad!
Läst och jag blir nog lika förbannad som du.
Anki: Jaaa... hur jävla svårt ska det vara att få någorlunda bukt med det?
Jag vet!
Har också läst. Precis som lindalotta hade jag fel sorts allvädersstövlar. Mamma tyckte de var praktiska, och jag tyckte de var fina. Röda, med lila kant och reflexer. Att man kommer ihåg sånt.
Jag har läst och jag blir jättearg!
Det är en skrämmande läsning, men det är otroligt viktigt att diskussionen inte försvinner. Håll dialogen levande och utrota mobbingen!
Läst, även jag. Jodå, har man varit mobbad (som jag var i högstadiet), så kommer minnena tillbaka direkt. Nu hade jag nog ändå ganska tur, eller också har mitt minne förbleknat. Jag och mina antagonister (två killar i klassen) har dessutom slutit fred med varandra för längelängesen.
Läst.
Jag hörde också till de mobbades skara. Hade fel hårfärg (röd) och fel namn (Therese). Men den grabben som var värst (gick i ssamma klass och dessutom bodde granne med mig i hembyn) har bett uppriktigt om ursäkt. Och jag hade tur med bra lärare, suveräna föräldrar och många vänner, så jag kom stark ur situationen. Jag hade tur i oturen.
Numera heter jag fortfarande samma sak och jag är stolt över mitt röda hår =)
Jag är så glad att tjejen kom stark ur situationen och jag hoppas lärarinnan får sig en riktig skrapa. Go girl!
Läst, och ögonen är fyllda av tårar. Känner igen det, men för mig var det inte så illa - men det gjorde ont nog då för att kännas även nu.
Läst. Och minnena och ilskan väcks till liv. Mobbing sätter definitvt spår för resten av livet.
Läst!
2 ggr!
Ibland...och ibland OFTARE,SKA inkompetens, med Namn och Allt...Hängas Ut!
Efter ett helt Liv, tillsammans med Barn...förvånar Inte Ditt inlägg.
Lärarkåren...har Problem.
De klarar INTE Kritik.
Det enda man NU kan hoppas på, är att ett Generationsskifte i kåren...VÅGAR, ta ställning!
Läst..
Även jag blev mobbad från ettan till nian...
Tjock,glasögon,fel dialekt och ärvda kläder...Jag blev påhoppad direkt..
Jag har 1 kvar att ta hämd på...den värsta...Men tyvärr har han emigrerat..så jag bidar min tid..
Läst, tänkt och kommenterat.
Jag var utanför som liten. Kanske mobbad men så van att vara utanför att jag inte brydde mig. Trodde det var normalt att inte ha kompisar som alla andra.
Sååå jag bär en knut i magen att det ska bli samma för mina barn.
Mobbing måste stoppas. Så är det och det är föräldrar och lärar som måste kliva fram. Det är inget man kan förvänta sig av barn att de ska klara själva.
Läste det i går. Det är hemskt så in i helvete.
Har också läst. Bra skrivet av dig. Man blir så förbaskad. Att det ska vara så svårt att få bukt med mobbingen. Så många ungar som lider... det är för bedrövligt. Tack för att du tog upp detta.
Jag är lärare och känner mig så fruktansvärt maktlös över såna här situationer. Jag hade en mentorselev som varit mobbad hela skolgången. Jag fick honom i 7an och vi drog igång allt efter "mobbingplanen". Men skolan är tandlös. Det handlar sällan om enskilda elever som är taskiga utan hela gruppen även om några är mer aktiva. Hela gruppen behöver förändras och jobbas med. Ett oerhört arbete som skolorna ofta inte har resurser eller tillräcklig kunskap i. Därför tror jag ibland att den bästa lösningen för den mobbade eleven är att flytta. Inte alltid, märk väl. De som utsätter andra för sånt här ska få sitt straff och få veta vad det är de gör. Men först och främst måste man tänka på vad som är bäst för det mobbade barnet. Grupp-processer är komlicerade. Nä fy, jag blir så frustrerad. Alldeles för lite tid ägnas åt att jobba ihop grupperna i skolan.
Alltså, nu läste jag det jag skrivit ovan. Jag menar inte att bara för att skolan inte klarar av situationen ska man ge upp och skicka bort de mobbade eleverna. Utan jag tänker att ibland måste man tänka mer på det mobbade barnet än vad som är rätt och fel. Alltså helst vill man ju skicka mobbarna åt fanders. Men ibland kan det mobbade barnet vara så knäckt av alla år av mobbing att det ändå inte kommer upp sig socialt trots att de hemskaste mobbarna skickas bort. Det är därför jag tänker att ibland är det bra att få byta miljö och få chansen att ta en annan plats i en ny grupp.
En kompis till mig läser psykolog och just nu läser de faktiskt och om grupp-processer. Väldigt intressant. Det följer vissa regler hur gruppen utvecklas och sånt bör man veta när man ska jobba med att få grupper att fungera bra ihop.
Jag hade själv väldigt lite sådant under min utbildning. Faktiskt tycker jag att man bör ha schemalagd tid i skolan för att jobba med gruppen. Barn är så utsatta och isolerade i skolan. Ofta är det hela deras värld. All social kontakt de har utanför familjen. Jag kommer själv ihåg vilken befrielse det var när jag lärde känna andra människor och insåg att folk kunde se mig på andra sätt. Att jag fick ta en annan roll.
Många kramar till "dottern".
Läst
Det är ett stort problem i vårt land. Jag är lärare på gymnasiet, en liten skola med 220 elever, där pesonal och elever har nära kontakt. Jag är inte rädd för att reagera när jag märker mobbingtendenser. Det är lättare att ta itu med när man känner eleverna väl. När jag tidigare i livet jobbade på låg och mellanstadiet var det ganska vanligt att kollegor blundade för saker som skedde, för att det var så jobbigt att ta itu med. Många lärare i grundskolan ser rastvakt som ett straff.
Alla skolor i Sverige ska ha en mobbingplan. Det viktiga är att tillämpa den, inte tjusiga formuleringar.
Sen har vi föräldrar ett stort ansvar hur vi uppfostrar våra barn och vilka grundläggande värderingar vi ger dem. Detta har aktualiserats nu när SD vunnit så mångas sympatier i valet. Lär vi våra barn att alla är lika värda, att det är ok att vara annorlunda och att det finns plats för alla har vi vunnit mycket. Visst, jag är en optimist, men man måste ha tro på det goda i alla.
Läst!
bra att du tar upp sådana här allvarliga & jobbiga saker!
been there.... kort, mesig, för snäll, för känslig, sa man "fel" saker fick man höra det i veckor efteråt, opopulär, gillade "fel" sorts musik, lärare som tyckte man är lat & dum i huvudet.
skolan kan verkligen vara skit!
Läst och haft ett barn som också var utsatt.....
Fler killar och tuffa tjejer borde bli larare, varfor inte rekrytera nagra arbetslosa officerare?! Sa det blir lite fart pa koft-kaffedrickarna!!!!? Josie
Josie: Det märks att du din morfars barnbarn. :-D
Skicka en kommentar
<< Tillbaka