Tilles resa... slog mig rakt i solarplexus

Jag blev så otroligt tagen av dokumentären omTille, hans föräldrar och syskon. Det är så otroligt sorgligt att ett barn ska behöva födas och dö med denna för jävliga sjukdom. Tille blev något mer än bara hans "närmastes" barn, syskon och barnbarn. Han blev Tille som:

1. Som det så vackert heter, gav sjukdomen EB ett ansikte. Utan honom, hade i alla fall jag inte vetat, att denna sjukdomen överhuvudtaget existerade.

2. Att genom att denna "Fjäril" funnits, och att hans föräldrar har orkat/kunnat låta oss alla följa tiden med Tille, har han bidragit till att det strömmat (hoppas jag) in pengar till Tille-fonden, som ger stöd åt andra med barn med den elaka versionen av EB och forskningen. Just nu finns det minst två bebisar till i Sverige.

3. Att denna bebis har fått massor av oss, att stanna upp och betänka livets förgänglighet och förhoppningsvis förändra en del i vårt stressande och jagande i livet.

Och vet Ni.

Tille själv, har inte en susnig om att han gjort allt detta... om han nu inte sitter någonstans på en molntapp och dinglar med benen och ler. Och förmodligen viftar han med sina långa ögonfransar också... så alla "gammelänglarna" faller som furor.

Over and out/Mamsan, som sänder en tacksamhetens tanke till Tilles mycket omtänksamma föräldrar, syskon och släkt.