Jag fattar inte riktigt..... Uppdaterad!
Jag har alltid hört att man ska bli vresig och ilsken av att sluta röka, men vad tusan jag blir ju snäll... på gränsen till mesig ju.
Jag som förut skojat så, om allas vår Ebba, skriver snälla saker nu, om henne och "hennes" tidning.
Kan det vara så att nikotinet gjorde mig "bitchig"?
Jag måste testa. "Jag gillar Car.... *sätter i halsen*. Nä, det gick inte! Så snäll blir jag aldrig. :-)
Over and out/Mamselamsen, som idag skickat iväg en annan mäklare åt ett annat håll.
Klockan: 10.
Apropå det här med tio-års-planer. Jag tror/är övertygad om att man kan komma dit man vill i livet. INGET är omöjligt om man är beredd på att vägen mot målet inte alltid är den väg som man själv bestämt. Jag är inte "religiös" på något sätt, men en tro på någon form av högre makt har hjälpt mig. En del kallar denna makt Gud, Allah, ödet eller slumpen. Jag skiter i vilket, men när jag råkar ut för motgångar, intalar jag mig själv att jag utsätts för ett test för att se hur jag tacklar det. Detta har gjort att jag inte tar det hela så himla hårt... och jag har blivit så vansinnigt stark och kreativ.
Jag tror att man har lite lättare att bli det om man råkat ut för en massa motgångar och jäkelskap under "resan". Och DET har jag! Vissa här vet... men med respekt för min omgivning kommer jag inte att skriva vad som hänt. Men så mycket kan jag säga, att det är inte mycket som jag inte varit med om.
Det viktigaste för mig har varit att ta mig igenom och komma ut på andra sidan som en starkare och förhoppningsfullt en klokare människa.
Jag tror att för människor som tagit sig igenom all världens djävligheter på ett bra sätt, finns det inga gränser för vad som kan göras. Inget kan ju bli jäkligare än det man varit med om.
Det är kanske därför jag även har blivit som en gås... allt rinner av mig... även taskiga kommetarer här i bloggen. Jag bara rycker på axlarna och konstaterar att de mår nog inte så himla bra.
Så, jag kan här berätta om slutmålet för vår Kinesiska tio-års-plan. Den kan te sig fullständigt vansinnig, men jag är övertygad om att vi kommer att uppnå den.
"Jag/vi ska vara helt ekonomiskt oberoende inom åtta år!" Bloggar jag då, ska jag berätta när det är uppnått.
Kaxigt... javisst... men vem tusan bryr sig? :-)
Over and out/Mamselamsen, vars måtto är: "Ingenting är omöjligt".
En sak till. Allt emellanåt använder jag den största rätten jag har. Rätten att byta åsikt! Överbevisa mig och jag tänker om... det har hänt ett antal gånger här på bloggen.
Jag som förut skojat så, om allas vår Ebba, skriver snälla saker nu, om henne och "hennes" tidning.
Kan det vara så att nikotinet gjorde mig "bitchig"?
Jag måste testa. "Jag gillar Car.... *sätter i halsen*. Nä, det gick inte! Så snäll blir jag aldrig. :-)
Over and out/Mamselamsen, som idag skickat iväg en annan mäklare åt ett annat håll.
Klockan: 10.
Apropå det här med tio-års-planer. Jag tror/är övertygad om att man kan komma dit man vill i livet. INGET är omöjligt om man är beredd på att vägen mot målet inte alltid är den väg som man själv bestämt. Jag är inte "religiös" på något sätt, men en tro på någon form av högre makt har hjälpt mig. En del kallar denna makt Gud, Allah, ödet eller slumpen. Jag skiter i vilket, men när jag råkar ut för motgångar, intalar jag mig själv att jag utsätts för ett test för att se hur jag tacklar det. Detta har gjort att jag inte tar det hela så himla hårt... och jag har blivit så vansinnigt stark och kreativ.
Jag tror att man har lite lättare att bli det om man råkat ut för en massa motgångar och jäkelskap under "resan". Och DET har jag! Vissa här vet... men med respekt för min omgivning kommer jag inte att skriva vad som hänt. Men så mycket kan jag säga, att det är inte mycket som jag inte varit med om.
Det viktigaste för mig har varit att ta mig igenom och komma ut på andra sidan som en starkare och förhoppningsfullt en klokare människa.
Jag tror att för människor som tagit sig igenom all världens djävligheter på ett bra sätt, finns det inga gränser för vad som kan göras. Inget kan ju bli jäkligare än det man varit med om.
Det är kanske därför jag även har blivit som en gås... allt rinner av mig... även taskiga kommetarer här i bloggen. Jag bara rycker på axlarna och konstaterar att de mår nog inte så himla bra.
Så, jag kan här berätta om slutmålet för vår Kinesiska tio-års-plan. Den kan te sig fullständigt vansinnig, men jag är övertygad om att vi kommer att uppnå den.
"Jag/vi ska vara helt ekonomiskt oberoende inom åtta år!" Bloggar jag då, ska jag berätta när det är uppnått.
Kaxigt... javisst... men vem tusan bryr sig? :-)
Over and out/Mamselamsen, vars måtto är: "Ingenting är omöjligt".
En sak till. Allt emellanåt använder jag den största rätten jag har. Rätten att byta åsikt! Överbevisa mig och jag tänker om... det har hänt ett antal gånger här på bloggen.
postad av Vi på Kantarellen klockan 9:12 fm
12 Kommentarer:
Låt mäklarna svettas...Ge dom vad dom tål!!!
Man vet att man hamnat i "läsa blogg-träsket" när man går in på mamselamsen före Aftonbladet :)Tack för en bra blogg, och särskilt för dina matbilder!
/Imsa
Jag tyckte så synd om mig själv de allra första dagarna efter det jag slutade röka. Bara grät. Men det gick över o nu har jag inte rökt sen januari -89. Men röksugen det blir jag då o då. Vågar inte pröva. Inbillar mig att jag skulle tuppa av om jag gjorde det.
Heja på!
Kapple: Självklart. :-)
Imsa: Oh, kära nån då. *fnissar*
Gagga: Men vad tusan är det då för fel på mig? jag blir bara gladare för varje dag... var ska det sluta?
10-årsplanen är redan klar för min del...Eller 20 årsplanen blir det :)
När jag är 50 går jag i pension och lever livets glada dagar och jollrar med barnbarn.
Vid 40 ( senast) ska jag ha gjort en Åke och blivit lyxhustru alternativt hotell-ägare i Kroatien
Blir du gladare än så här Mams kommer du bli outhärdligt Carolaklämkäck
*hukar lite nu*
Klarar man att sluta röka, utan plåster o annat hokuspokus, så klarar man allt. Var glad du, det är väl bättre än att gråta :)
skönt med någon som lever som vi..
om fjorton år ska jag kunna sluta jobba om jag vill... långsamt tar vi oss dit.. små myrsteg som leder åt samma håll blir en lång sträcka till slut..
och jag håller med.. vi har gjort upp planer, som vi sedan reviderat för att vi ändrat oss av olika anledningar.. det är så skönt att kunna göra det ibland..
grodan/som idag bestämt sig för att slöa på jobbet.. hihihi..
Cian: Fy tusan.... jag ska omedelbart gå och tjata lite på Stephan.
Gagga: Det är kanske därför som det inte känns så himla hemskt.
Grodan: Ja, att sätta upp mål tror jag är ett måste... annars blir man ju bara en vindflöjel.
Hur gör man för att slappa med ditt jobb? :-)
man är egen företagare förstås ;) och så bestämmer man att vissa dagar tar man det lugnt.. och vissa dagar ger man järnet.. det blir fler järnetdagar kan jag lugnt säga.. men det gör inget..
jag är en liten järngroda..
Grodan: OK... fattar! :-)
Jag tycker låter det vettigt att ha planer framåt i tiden! Själv har jag en femårsplan på gång för tillfället, är inne på första året.
Klarar du av at sluta röka, så klarar du nog det mesta! Heja dig!
Terese: Sluta röka tillhör de mindre jobbiga utmaningarna i livet. Det har bara varit viljan som har fattats förut.
Men vi får se... man ska ju inte ropa hej.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka