Februari är den värsta månaden.

Aldrig förut i mitt liv har jag avskytt vintern så mycket som i år. Känns som om jag har frusit konstant...även när jag varit inomhus. Bara tanken på denna vintern har gjort att jag rent psykologiskt har varit genomfrusen på ryggen och runt anklarna... i två månader.

Särskilt februari känns tung... rent för dj*vlig.... och till på köpet är det skottår, så vi alla måste genomlida en extradag.

Men det finns en ljusglimt. OS! En fantastisk anledning till att grotta in sig och inte sticka näsan utanför dörren. Sen... när OS är slut, då är vi inne i den första vårmånaden och jag kan börja spira lite.

Tack OS, för att jag överlever.

Over and out/Mamselamsen


Uppdaterad! OK... inget skottår.... men det känns så. :-)