När det stormar...

... när det blåser kallt runt omkring en.... då spelar det ingen som helst roll hur många bekanta man har. Det är då vännerna spelar roll.

Jag läser ofta på de blonda bloggarna och på Stureplansbloggarna om alla deras "vänner". Vá då vänner? Alla dessa "lilla söta du" och alla "vackra du".... njä, jag tror inte de finns där när det krisar. Då är de bara bekanta... trots alla "söta du"... som drar sig undan.

Jag är välsignad... jag har tre vänner, som jag kan lita på i vått och torrt. Hade varit välsignad om jag "bara" hade haft en... för det krävs bara en vän... en riktig.

Jag har mina... och jag vet att de finns om jag någon gång skulle klappa ihop... eller om något går fel... eller att jag behöver ventilera något och jag får en sanningens ord tillbaka.

Tack alla Ni.... det räcker med att jag vet att Ni finns... trots att det är rätt coolt just nu.

Vänner = Jag ringer från Australien och skriker... "Jag behöver hjälp"... och nästa dag är de där.

Over and out/Mamselamsen