Nu är det heltomt.
Unge nummer två åkte hem till sitt idag på morgonen... och kvar är bara detta.
Både Stephan och jag avskyr när ungarna åker. De är ju liksom vårt allt.... och har alltid varit. Hade vi haft makten hade vi fått dem att flytta hem igen... eller nä, förresten... det hade nog ingen av oss stått ut med i längden.... men i allafall lite närmre.... lite så att man kan åka och "spontan-hälsa-på".
Men som sagt.... "kommer inte Moses till berget.....".
Vi pratade om att umgås i familjen när ungarna var här och vi konstaterade att vi aldrig bråkar... utom den gången när vi fyra var i USA i tre veckor för några år sedan. Vi bodde alla i samma hotellrum.... och det var ett tjafs under hela tiden... då handlade det om en unge som var nyförälskad och längtade efter sin då själs älskade... och emellanåt ville till honom. Fast det gick över, när hon fick alternativet att åka hem i förtid... vilket hon inte gjorde.
För mig, finns det inget viktigare än familjen.... och jag vill att alla ska ha det bra. Har de inte det försöker jag göra allt för att det ska bli det... vilket ibland kan urarta till de mest konstifika "råd" och handlingar.
*fnissar*
Eller vad säger du Millan?
Over and out/Mamsemamsan
Både Stephan och jag avskyr när ungarna åker. De är ju liksom vårt allt.... och har alltid varit. Hade vi haft makten hade vi fått dem att flytta hem igen... eller nä, förresten... det hade nog ingen av oss stått ut med i längden.... men i allafall lite närmre.... lite så att man kan åka och "spontan-hälsa-på".
Men som sagt.... "kommer inte Moses till berget.....".
Vi pratade om att umgås i familjen när ungarna var här och vi konstaterade att vi aldrig bråkar... utom den gången när vi fyra var i USA i tre veckor för några år sedan. Vi bodde alla i samma hotellrum.... och det var ett tjafs under hela tiden... då handlade det om en unge som var nyförälskad och längtade efter sin då själs älskade... och emellanåt ville till honom. Fast det gick över, när hon fick alternativet att åka hem i förtid... vilket hon inte gjorde.
För mig, finns det inget viktigare än familjen.... och jag vill att alla ska ha det bra. Har de inte det försöker jag göra allt för att det ska bli det... vilket ibland kan urarta till de mest konstifika "råd" och handlingar.
*fnissar*
Eller vad säger du Millan?
Over and out/Mamsemamsan
postad av Vi på Kantarellen klockan 10:24 fm
8 Kommentarer:
det ÄR jobbigt, ungarna körde till sina hem igår också... riktig lugnt och ensam nu här också. Har det så bra / ela
Mmm.... lugnt var ordet. Inte en enda fön som surrar, inga datorer som spelar... inget slamrande i köket... inget tjatter... inget "Var är min hårklämma"... inget kök som är nerlusade med stövlar och träningsskor.... ingen bänk med "fjortontusen" handväskor.
Jaa... jag saknar det verkligen.
Ja!! Vart min hårklämma försvann till hela tiden undrar jag fortfarande...
Men...jag uppskattar alla goda (!) råd...jag vet ju att du bara menar väl...trots att jag blev skvatt halen ett par ggr...=)
Camilla: Ärligt.... du får ta och gå igenom alla Jessicas väskor. :-) Mitt bästa råd just nu: FOKUSERA!
Jessica: Du glömde en sak här.... GETOSTEN! Getsosten som du absolut ville ha på julbordet. Den finns här.... oöppnad. Ska jag skicka den? :-)
Jag vill också har mina barn närmare än fyrtiofem mil. Jag vill ha det där naturliga umgänget när man bara slinker in hos varandra en stund. Hur mycket jag än gillar sambons barn och har dem nära så blir det inte samma sak som med mina egna "små" ungar. De som man känner utan och innan och vet precis (nästan i alla fall) vad de tänker och känner i olika situationer.
Cicki: Jessica och Camilla bor också 45 mil bort.... TRIST!
Min mamma under jul: Gah, din son är ju överallt, det är aldrig tyst, gah. Suck och stön.
Mamma när vi åkt (ena syrran kvar): Men, så tyst det är. Vad ska jag göra nu? Gud så tråkigt allt är.
Sagoslott: Preciiiiis så är det.
Skicka en kommentar
<< Tillbaka