.

Mamselamsen

torsdag, december 18, 2008

Jag och min hatkärlek till Jan Guillou.

Jag har ibland väldigt svårt för honom, för att i nästa sekund älska honom. Ibland är han så uppblåst så jag skulle vilja sticka hål på honom, men när jag sen tänker efter, säger han bara vad han tycker... oavsett vad folk anser om det... och sådana människor gillar jag.

Han är som en lite mer intellektuell Bert Karlsson... som jag för övrigt också har en hatkärlek till.

Jag har börjat läsa Guillous böcker.... fullkomligt slukar dem. Ja, jag har läst flera stycken förut... men nu har jag kommit igång igen. Började med "Fienden inom oss", har precis avslutat "Tjuvarnas marknad" och ska idag sätta igång med "Men inte om det gäller din dotter".

Nyss, när jag hade sista skivan på av "Tjuvarnas marknad", satt jag här och spelade mina "bubblor". När slutet kom, hade jag ett brett leende på läpparna och nästan hurrade för att skitstövlarna åkte dit.... och för att mycket i den boken är sanning och grejor som har hänt.

Dock gillar jag inte hans Hamiltonböcker.

Så där ja.... lite om vad jag tycker om honom och hans böcker.... nu ska här storstädas. Första ungen kommer imorgon och då ska allt vara julfint.

Over and out/Mamselamsen

5 Kommentarer:

Anonymous Anonym tycker...

Har också hatkärlek till guillou

Tycker han verkar bufflig ibland men bara älskar hans serie Häxornas tid som visas på viasat hisory..Där är han jättemyspysig och otroligt rolig..
Han skulle ha slagit sej på en karriär som historielärare :)

12:53 em  
Blogger Vi på Kantarellen tycker...

Cian: Jag har inte den kanalen.... så jag kan intye se. *suckar*

4:42 em  
Anonymous Anonym tycker...

Jaha... nu behöver man inte läsa den boken. Nu när man vet precis hur det slutar...

10:11 em  
Blogger Vi på Kantarellen tycker...

Anonym: Nu är du allt lite bitter.... jag har ju inte berättat vilka skitstövlar.... de är fler än du kan ana.

BTW... brukar inte skitstövlarna åka dit i slutet av kriminalromaner?

10:36 em  
Anonymous Anonym tycker...

Det man gillar/ogillar hos andra människor brukar vara egenskaper man själv också har.

Jag blev mycket medveten om det i tjugoårsåldern när jag gick hos en terapeut och tänkte över min relation med min mor. Vi är väldigt lika och jag har fått jobba mycket med de sidor -hos mig själV! - som jag tycker så illa om hos henne.

Visst är det bra att säga vad man tycker, men det finns sånt som sunt förnuft och hänsyn också. Jag kan förstå att det finns många som tycker hjärtligt illa om honom när han säger eller skriver saker som hänsynslöst hånar och drar ner andra personer.

Inte alla kan uttrycka sig bra i skrift eller har möjlighet att argumentera ett starkt försvar.

Nylgen fick jag se ett till exempel i bloggvärlden där en journalist drog ner en annan person i dyngan (som hade gjort bort sig) och jag led! Det gjorde verkligen ont inom mig! hur ska vi någonsin kunna lära våra barn att bete sig respektfullt mot varandra när vuxna inte gör det???

10:56 fm  

Skicka en kommentar

<< Tillbaka