Angående inlägget jag skrev nedanför,
Jag fick en kommentar om att jag borde vara lite mer ödmjuk i min inställning till varför jag tycker att mamman i programmet "SOS familj" borde vara den som skulle skämmas.
Nä, det tänker jag inte vara. Visst det är för jäkligt att flickan i programmet uppförde sig som jag vet inte vad. Men var och hur har hon lärt sig det? Ingen föds sådan... man lär sig!
Inget barn kan bli bortskämt, utan att det finns någon som ställer upp och skämmer bort det.
Alla människor skulle väl innerst inne alltid vilja få som de ville... det skulle ju vara alldeles underbart om alla "dansade efter min pipa". Men folk har under mitt liv inte ställt upp på det. Jag lärde mig ganska tidigt vad konsekvenser innebar... och det hade jag med mig i bakhuvudet när jag själv fick barn... och då snackar jag inte aga... och de har fått en hel del konsekvenser under sitt liv.
Jag hade inte många hårda regler när ungarna var små, men de visste... oavsett vad det var, var de var tvungna att ta det som kom efteråt. Jag sa tidigt till dem: Vill du supa, knarka, stjäla, slåss och ha sex med alla... var så god... men kom ihåg konsekvenserna, för jag kommer inte att lägga två fingrar emellan för att skydda dig från dem". Och det gick hyfsat, med en del grejor som de i efterhand fick stå för. Eller vad säger du Millan... om den där ängeln... det pratar du ju fortfarande om... hur hemskt det var när du fick stå för din handling. :-)
Hela livet består av handlingar och dess konsekvenser. Om man inte tidigt lär sig det, tja, då blir det lätt som i programmet igår.
Jag anser således att det alltid är föräldrarnas "fel" om ungarna om ungarna är/blir odrägliga... och där viker jag mig inte en tum. (Om det inte ligger någon sjukdom bakom det hela.)
Over and out/Mamselamsen, en både snäll och stenhård mamma.
Orsaken till att jag skriver jag och inte vi genom hela inlägget beror på att det var jag som hade huvudansvaret för barnen när de var små.... Stephan jobbade jämt. Och det var så vi valde det.
Jag skulle kunna utveckla det hela hur mycket som helst. Det handlar om respekt för barn/ungdomar... att ge dem de rätta verktygen så de lär sig förstå hur det funkar ute i den "stora världen". Allt annat är respektlöst... i alla fall i min värld. Men jag skiter i den utläggningen, för det är nog bara jag som tycker att det är intressant. :-)
Nä, det tänker jag inte vara. Visst det är för jäkligt att flickan i programmet uppförde sig som jag vet inte vad. Men var och hur har hon lärt sig det? Ingen föds sådan... man lär sig!
Inget barn kan bli bortskämt, utan att det finns någon som ställer upp och skämmer bort det.
Alla människor skulle väl innerst inne alltid vilja få som de ville... det skulle ju vara alldeles underbart om alla "dansade efter min pipa". Men folk har under mitt liv inte ställt upp på det. Jag lärde mig ganska tidigt vad konsekvenser innebar... och det hade jag med mig i bakhuvudet när jag själv fick barn... och då snackar jag inte aga... och de har fått en hel del konsekvenser under sitt liv.
Jag hade inte många hårda regler när ungarna var små, men de visste... oavsett vad det var, var de var tvungna att ta det som kom efteråt. Jag sa tidigt till dem: Vill du supa, knarka, stjäla, slåss och ha sex med alla... var så god... men kom ihåg konsekvenserna, för jag kommer inte att lägga två fingrar emellan för att skydda dig från dem". Och det gick hyfsat, med en del grejor som de i efterhand fick stå för. Eller vad säger du Millan... om den där ängeln... det pratar du ju fortfarande om... hur hemskt det var när du fick stå för din handling. :-)
Hela livet består av handlingar och dess konsekvenser. Om man inte tidigt lär sig det, tja, då blir det lätt som i programmet igår.
Jag anser således att det alltid är föräldrarnas "fel" om ungarna om ungarna är/blir odrägliga... och där viker jag mig inte en tum. (Om det inte ligger någon sjukdom bakom det hela.)
Over and out/Mamselamsen, en både snäll och stenhård mamma.
Orsaken till att jag skriver jag och inte vi genom hela inlägget beror på att det var jag som hade huvudansvaret för barnen när de var små.... Stephan jobbade jämt. Och det var så vi valde det.
Jag skulle kunna utveckla det hela hur mycket som helst. Det handlar om respekt för barn/ungdomar... att ge dem de rätta verktygen så de lär sig förstå hur det funkar ute i den "stora världen". Allt annat är respektlöst... i alla fall i min värld. Men jag skiter i den utläggningen, för det är nog bara jag som tycker att det är intressant. :-)
postad av Vi på Kantarellen klockan 8:29 fm
7 Kommentarer:
Jag håller absolut med!! Fast..var det en ängel? Jag trodde att det var en ring..
Calua: Det var väl ett bokmärke.
Jag håller helt och hållet med dig!
emma. Jag trodde väl det. :-)
Det är rätt kul att Camilla, som jag höll i Herrans tukt och förmaning under uppväxten, håller med mig här. *skrattar gott*
Hmm... Min svägerska trodde också att hon var expert på barnuppfostran. Hon hade två exemplariska barn som uppförde sig prickfritt. Därför var hon också helt stensäker på hur man "ska" göra.
Hon fick ett barn till, som hon uppfostrade på samma sätt. Gissa vad? Maken till ouppfostrat barn är svårt att hitta. Kanske har det mer med barnens personlighet att göra än superduktiga mammor?
Tilläggas bör att hon inte längre är så kaxig. :)
Anonym: Jag tänker fortsätta att vara kaxig, eftersom mina barn är vuxna nu och jag vet vad jag pratar om. Självklart har barn olika personlighet... men det handlar inte om HUR man uppför sig.
Jag kan mycket väl tänka mig... i alla fall var det så hos oss... att barn nummer två eller tre, kommer lite på sladden och får inte riktigt lika mycket uppmärksamhet som det första barnet. Men att ungar ska lära sig att uppföra sig, har inget med vilken personlighet de har. I det här huset fanns det två diametrala motsatser till ungar. En lugn och en "galenpanna".
Skicka en kommentar
<< Tillbaka