Nu dras det upp igen.

"Här möts maktens män i hemlighet".
Hos Frimurarna alltså.

Jag är uppvuxen med en pappa som var med i Frimurarna... och fortfarande är. Och jag kan gott säga, att han inte tillhör någon maktelit... han var en helt vanlig lärare. Dock kändes han väldigt mystisk när han varje gång hängde på sig alla sina attiraljer innan han stack på sina möten. Jag fick prova dem och kände mig skithäftig i det lilla förklädet i skinn, ordensbandet och de vita handskarna. Men makt...Nä, inte särskilt.

Min bror är också med... och visst, han kan kanske räknas in bland dem som har lite att säga till om. Min bästa kompis son är också med och han har definitivt ingen makt i samhällsutvecklingen.

Det är många ganska vanliga människor som är med. Så det känns så typiskt media att försöka få detta till något nästan olagligt. Är det något som jag tycker är konstigt, så är det att ingen under alla århundranden har yppat de innersta hemligheterna. Fan... jag vill ju veta!

Det finns inga kvinnor med i den "klubben", men å andra sidan finns det massor med andra "klubbar" där det finns kvinnosektioner. Min far försökt förmå mig att bli invald i "Rebeckorna"... men jag kan inte för mitt liv förstå varför jag skulle göra det. Skulle nog inte heller passa in, för den delen.

Att vara med i dessa hemliga "klubbar" är nog för att mest knyta kontakter. (I vilka klubbar gör man inte det?) Så känner man en enorm längtan efter att "bonda", så finns ju: Frimurarna, Rotary, Odd Fellow, Lions... många många fler.

Själv skiter jag i det... är inte så mycket för konstiga ritualer i svarta kläder.

Over and out/Mamselamsen